Instagram @vickanrodjevi

Instagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjevi

Prenumerera

Vickans tankar...#4

Hej på er! Idag så har jag med mig mycket tankar från igår och loppet som jag sprang och ville lite växla lite tankar med er om det. För jag tycker det är väldigt fascinerande med lopp. Det finns verkligen ett stor spann av människor, från de som aldrig i princip har sprungit förut till de som tävlar i det. Framför allt så är jag imponerad av de som kanske inte är allt för tränade och faktiskt lite av mig själv med. Jag är imponerad över det där pannbenet som finns där och som man kan ta fram när det verkligen behövs. Det var fler med mig som behövde det igår.

Låt oss gå igenom loppet lite kort:
1 mil är i vanliga fall inte några konstigheter för mig. Jag springer det minst 1 gång i veckan och har ett rätt bra flow. Men saken hör till att igår när jag kommit cirka 0,5 km så fick jag sånna otroliga magsmärtor... typisk tänker jag men det finns inte en chans att jag inte skulle fortsätta köra. Så jag sprang med en löpstil jag kanske inte skulle rekommendera, haha. Runt 5 km släppte det av lite grann alla fall men då hade vi också hunnit med en backe som var otroligt brant och lång som gjorde sitt i kroppen. På andra varvet fick jag en smärta ovan på bröstet (som jag tyvärr är van vid när jag konditionstränar) men som jag lärt mig hantera. Men det gjorde ju inte loppet roligare eller enklare. Däremot så klappade jag mig själv på axeln vid målgång, att jag ens klev in i mål. Bra j*vla kämpat kroppen!

Men här kommer mitt pannben in och många andras. Jag såg många som såg ut att ha de mer kämpigt än jag men som verkligen krigade på. Det gör mig så himla glad att se. Att det finns sånna riktigt envisa motionärer som inte viker sig i första taget. Det var ändå skönt att få köra ett lopp och känna på kroppen och se lite hur den känns. För jag menar, om jag tog mig i mål med ett leende på läpparna trots att jag sprang med smärta hela loppet så tyder de ändå på att konditionen i sig är med mig. Nu är det 4 månader kvar till Göteborgsvarvet som ska bli riktigt roligt att utmana mig själv i.

Jag måste ändå säga, att det roligaste med passet igår var nästan att knät kändes så himla bra. Det jobbade verkligen med mig, Så nu ska jag lägga in lite mer styrka för benen också så jag inte tappar det utan bygger upp det istället för löpningen.

Var det nån mer än jag som sprang igår?

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229