Instagram @vickanrodjevi

Instagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjevi

Prenumerera

Som att det inte spelar någon roll

Igår var jag på vårdcentralen för att förhoppningsvis kunna få ta lite prover för att se om jag har några brister på något eller nåt annat som gör att jag är sjuk så ofta. Låt oss säga så här. Jag är jätteglad att vi har den sjukvård vi har i Sverige MEN jag hoppas på att utvecklingen går framåt på hur vissa läkare behandlar sina patienter. Jag har under typ hela mitt liv haft någon form av kontakt med sjukvården då jag haft både det enda och det andra. Jag har vart på alla möjliga olika avdelningar, träffat en drös olika sjuksköterskor och läkare. Det gör också att jag har en viss erfarenhet av hur man kan bli behandlad som patient.

När jag var och skulle ta testerna igår så fick jag en läkare jag inte haft innan. Han hälsade inte på mig när jag kom, han gav mig känslan av att han inte brydde sig eller inte ville förstå vad jag berättade. Han pratade knappt med mig under vårt möte och gav inga lösningar på hur vi går vidare. Jag som patient förde konversationen framåt, JAG gav förslagen på vad vi skulle göra. Varför det? Varför ska jag som patient sitta och berätta och ge förslag på vad vi ska göra när de är jag som kommit för hjälp. Jag har ingen läkarutbildning, det är han som ska hjälpa mig.

Efter mycket om och men så fick jag göra proverna och sedan skulle det eventuellt ta 2-3 veckor för att han ibland glömmer att skicka brevet jag skulle få svaren i. Va?

Det som gör mig mest förbannad och som jag har erfarenhet av sen innan är när läkare sitter på andra sidan bordet, vägar sätta sig in i patientens situation, lägger ingen energi på att hjälpa sin patient och sedan säger att man får acceptera situationen. Du säger inte det till en patient. Exakt så sa min läkare om mitt knä när han ringde mig för 4 år sedan nu. ''Du får acceptera att du inte har ett fungerande knä''. När det finns lösningar, medciner, operationer som kan göra sin patients liv bättre men de inte orkar lägga den energin på det. Då är det något som är allvarligt fel. Exakt de orden fick jag höra igår med, att jag får acceptera min situation. ''Vissa är sjuka mycket, andra inte''. Jag köper att det är så men innan man har utrett för att se om det är en bakomliggande faktor så säger du inte att man får leva med det bara. Det går ut över hela mitt liv.

Jag vill dock avsluta med att berömma alla de fantastiska inom sjukvården jag också stött på under alla år. De är dom som gör att jag ens sätter min fot på ett sjukhus eller vårdcentral igen, de inger hopp. Det är de som gör de värsta stunderna när man är sjuk lite bättre. De som tagit hand om mig när jag suttit och gråtit för mitt knä, eller som lugnt och metodiskt har förklarat för mig hur det jag nu ska gå igenom fungerar. Från botten av mitt hjärta, er älskar jag. Jag önskar bara att varje gång man satte foten inom vården, att man fick träffa just dem. De som sprider energi och glädje mitt i allt det eländiga. Det är ni som gör sjukvården bra <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229