Instagram @vickanrodjevi

Instagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjevi

Prenumerera

När hela kroppen skriker att man ska stanna men man fortsätter hur eller hur

Träning

Nu så. Jag har börjat att mjukna upp lite grann efter gårdagens lopp. Att vakna upp idag på ett hotell i Göteborg och inse att fan, igår sprang jag mitt första halvmaraton. Det kändes så jäkla bra. Så jag tänkte ta er med på resan från start till mål igår och hur tankarna gick.

Vi kom till Göteborg runt 11.00 och checkade in på hotellet för att sedan hämta ut nummerlappen. Redan här började känslan inför loppet att komma. Det är något speciellt när det är ett så pass stort lopp. Det ligger i luften i hela staden. Vägarna är avspärrade, folk över allt och man kan känna feststämningen i luften. Så jag fick ut min nummerlapp och efter det tog vi oss tillbaka till hotellet. Jag fick byta om. Jag knaprade i mig lite saltapinnar och fyllde på med vätska. Här var det ungefär 2,5 timma till start.

När jag kände mig färdig så var det dags att bege sig till starten. Här kollade jag några gånger så att allting var med. Hade jag med mig astmamedicinen, hörlurar, telefon, nummerlapp och allt annat. Vi kom fram till att allt var med och chipet satt på foten så då var vi klara. Vi tog pendel till start vilket fungerade väldigt bra. Jag vill passa på att ge stort beröm till dem som håller i Göteborgsvarvet. Väldigt bra logistik och alltid någon att fråga om det var något man undrade. Men jag antar att efter 39 år så har de fått bra snurr på det hela. Här på pendel var det väldigt trevlig stämning. Alla pratade med alla och vi försökte ge tips och råd mellan varandra. Älskar sånt, när man känner att man är bara en av så många andra som ska genomföra det här loppet.

Väl framme så var vi som sagt inte ensamma. Här började man förstå att det var 64 000 anmälda till loppet. Det var människor överallt och speakern ropade gång på gång fram startgrupper för uppvärmning och start. Musiken flödade och nu började det att närma sig.

Jag skulle starta i grupp 13, 14.43. Så vi stod och tittade på alla löparna ett tag. Vi fick se en fin hälsning till försvaret med en formation av flygplan när de skulle starta i sin grupp. Det möttes med jubel och jag vet bara att om jag stod i den gruppen hade det fått upp peppen rejält. Jag ställde snart in mig i mitt led och det tog inte lång tid innan det var dags för uppvärmning och starten snart var nära.

Här började jag känna pirret komma. Var jag verkligen säker på det här? Ska jag springa 21 kilometer just nu? Hur känns kroppen? Ja ni vet, sånna tankar som kommer när det närmar sig.

Men hur redo jag än kände mig så var det dags hur eller hur. Så strax därpå gick startskottet och så var jag iväg. Vad jag inte visste var att det skulle gå betydligt tyngre än jag kunde tro. För om vi backar bandet. Jag har tränat länge till det här eller alla fall från i december. Varit duktig med att trappa upp träningen, främst med tanke på mitt knä. Det har gått bra 9/10 pass. Nåt pass har jag fått lite ont i knät, då har jag brytt och backat tillbaka lite i sträcka eller hastighet. Men den senaste tiden när jag har varit ute och sprungit så har jag inte känt någonting. Knät har fungerat felfritt på asfalt.

Men så kom då loppet. Jag började springa och kände ganska snabbt att det kommer bli tufft idag just med tanke på vädret. Superfint väder och klarblå himmel och sol. Cirka 23 grader visade temperaturen och jag visste att det kommer krävas mycket vätska denna dag. Efter 2 km så var första vätskepausen. Jag tog nån klunk vatten och sprang sedan vidare. Efter bara nån minut kände jag att jag började må illa. Jag vet om att det ibland kan bli så för mig, att vatten snarare gör mig sämre än bättre men samtidigt behöver man vätska. Detta gjorde att jag efter 2 km fick ställa mig vid sidan om och spy. Det satte sig lite i huvudet. Att jag redan efter 2 km fick ett bakslag. Men efter det gick det bra. Vi körde på och det fanns duschar lite varstans som man kunde springa igenom för att få lite kyla. Efter 5 km var nästa vätskepaus och jag hade funderat över hur jag skulle göra. Kom fram till att jag bara gurglar i munnen Dock blev det samma effekt här. Mådde illa efter några minuter och fick än en gång gå åt sidan. Detta gjorde att jag vid nästa station struntade i vatten och körde på. Vilket såklart gjorde att jag vid stationen efter var väldigt törstig. Då passade jag på att ta lite energidryck istället och gurglade. Detta funkade bättre och efter det så gick det faktiskt rätt bra fram till 14 kilometer.

Vid 14 kilometer så började mitt knä göra ont ganska direkt. Shit tänkte jag, inte nu. Det är inte läge att det kommer så här tidigt om det nu skulle komma alls. Jag hade ju 7 kilometer kvar. Om detta hade varit ett träningspass så hade jag brytit och gått hem men det fanns inte på kartan under detta lopp. I mål skulle jag komma. Så jag haltade fram. Men från ungefär här i loppet fick jag tyvärr varva mellan att gå ibland, passade främst på under vattenstationerna att gå lite längre. Detta gjorde ju såklart att jag fick en mycket sämre tid än jag hade hoppas att men jag ska vara helt ärlig med er så rörde det mig inte i ryggen. När jag var vid ungefär 18 kilometer så tänkte jag, herregud att jag ska lunka på i 3 kilometer till. Även om jag var så nära mål kändes det så långt borta. Men sista kilometern sen fick jag nya krafter och jag sprang in över mållinjen med sån jäkla lycka o kroppen.

Här efter loppet skrek mina ben, mina lårmuskler, mina höftböjare och mitt knä. Fick min medalj, en kexchoklad och en banan. Dock mådde jag väldigt illa men fick i mig chokladen till slut alla fall. Nu ställde jag mig i massagekön vilket var det bästa någonsin just där och då. Så fick massage på benen och ländryggen. Det behövdes. Efter det lotsade mamma och pappa mig till hotellet igen. Jag knaprade saltapinnar igen och lite chips samt en festis. Allt för att få i mig salt och vätska efter loppet så jag skulle få upp aptiten igen. Efter det hoppade jag in i duschen och vilade sedan lite. Sen tog vi oss mer till hotellets restaurang, en stor räkmacka väntade. Det var det som min aptit tillät och SÅ gott det var. Det blev efter middagen en tidig kväll och jag somnade väldigt gott.

Så var den dagen till ända. Ett lopp på 21 kilometer senare, Göteborgsvarvet. Mitt första men nog inte sista lopp. För trots att jag hade lite motgångar så var det en sån jäkla folkfest. Något som gjorde att om jag så skulle krypa över mållinjen så skulle jag ha kommit i mål. Tack för det Göteborg. Tack min fantastiska hejarklack till mamma och pappa som tog hand om mig hela helgen. Och tack kroppen för den ansträngningen du gjorde igår. Nu ska jag fortsätta vara stolt över mig själv och min prestation.

Gillar

Kommentarer

josefineronjalouise
josefineronjalouise,
Härligt, bra kämpat!! Har på min bucket list att jag ska springa ett lopp någon gång! Men shit, är imponerad!!nouw.com/josefineronjalouise
Victoriarodjevi
Victoriarodjevi,
Jaaa men så kul! Klart du ska 😊 Ett bra mål! Tack fina du 😊 nouw.com/victoriarodjevi
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229