Instagram @vickanrodjevi

Instagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjeviInstagram vickanrodjevi

Prenumerera

Mina år har gett kunskap och pannben

När jag för ungefär 2 år sedan åkte upp till Stockholm och fick ett beslut som ändrade allting för mig.
Helt plötsligt så fanns möjligheter och en himla fin framtid för mig.
Läs texten nedan som jag skrev 56 veckor efter att jag fick beskedet om att jag skulle få operera mig. Jag tittar tillbaka på texter jag skrivit så kommer känslorna tillbaka och även stoltheten om att jag faktiskt är knappt 1 månad från att åka Vasaloppet. Så himla fantastiskt. Jag gjorde det. Jag är tillbaka. Det är inte längre drömmar och framtidshopp utan det är verklighet. Ibland måste man se tillbaka och vara nöjd med vad man har presterat hittills.


”Starten på en resa som krävde mer av mig än någon annan’’

”Jag ser goda möjligheter för att ditt knä ska kunna bli bra”. För exakt 56 veckor sedan fick jag dessa ord sagda till mig av läkaren på Sophiahemmet i Stockholm. En dag jag aldrig kommer att glömma. Vi går tillbaka lite innan vi tittar framåt.

För 9 år sedan var fotbollen mitt allt. Jag älskade att träna och allt jag ville var att satsa på fotbollen och bli bäst på det jag älskade så pass mycket. Sedan kom den där dagen i april, seriepremiären hemma. Det var en bra dag, lika peppad som vanlig och känslan i kroppen kändes bra. En bit in i matchen får jag bollen, tar en löpning och ska finta av motståndaren framför mig med en skottfint. Det är då det händer. Jag fastnar med dobbarna i gräset och vrider knät. Det var början på 9 år rehabilitering och ett knä som inte har fungerat som det ska på en tonårstjej.

Helt ärligt var det nog jobbigast psykiskt. Inte kunna göra det man älskar mest av allt att spendera sin fritid med. Samtidigt som ens kompisar drar iväg på träningar och matcher. Första gången jag drog av korsbandet fanns inga alternativ. Jag skulle vara tillbaka till seriepremiären nästa år. Och så blev det också. Det tog en extra match den gången innan jag skadade knät igen. Likadant som förra gången. Smärtan i knät fanns inte där som första gången utan jag grät för jag visste vad jag hade framför mig. Men också att all träning jag hade lagt ner var förjäves.

Det var nu jag tror att min riktiga envisa sida kom fram. Det var dags för operation igen men efter den här gången så blev jag inte bra. Rehaben gick långsamt, knät svarade inte lika bra som de gjort efter tidigare operation och jag fick negativa besked efter varandra. Jag kommer aldrig glömma när jag vaknade upp efter min operation och det första läkaren säger till mig är att jag kan glömma fotbollen något mer. Då grät jag, floder sprutade ut ur ögonen på mig och sjuksköterskorna trodde jag hade fått en otrolig smärta i mitt knä. Det var ingen fara med mitt knä, den enda smärtan som fanns var i mitt hjärta. Alla mina drömmar, allt jag kämpat för och den sport jag älskade över allt annat försvann på mindre än en sekund. Just där och då var det kämpigt.

Jag slutade att kolla fotboll, besökte aldrig laget uppe vid matcherna och jag satt på trappen och grät ibland. Vad ska jag göra nu då? Sedan kom jag tillbaka. Inte till fotbollen men till mitt positiva, envisa och bestämda jag. Så som man bara kan bli om man är riktigt säker på vad man vill. Jag körde rehab otroligt strikt, vi provade olika behandlingar och vi var hos läkaren. Allt detta om vart annat. Ändå är det inte förrän 6 år senare som jag fick den hjälp som behövdes och den viljan från en läkare som faktiskt trodde på att detta kunde gå att ordna. Jag kommer för evigt vara tacksam för allt Sophiahemmet har gjort för mig. De har gett mig mitt liv tillbaka. Om vi bortser från träningen så har de gjort att jag kan röra mig fritt i vardagen utan smärta, svullnad och en tanke som hela tiden kretsar kring mitt knä. De har ordnat så jag kan leva det liv en 22-åring ska kunna göra.

På Sophiahemmet sitter en text i väntrummet som jag tycker sätter pricken över i:et. Det lyder så här, ”Du är inte alltid fri att välja omständigheterna i ditt liv, men du kan alltid välja vad du gör av omständigheterna”. Försökt att alltid vända det till det positiva och se möjligheterna.

Idag har det gått 56 veckor sedan beskedet om operation kom. En dag som jag var så lycklig så att glädjetårarna rann ner för kinden. Jag genomgick en förberedande titthålsoperation innan jag 3 månader senare gjorde den stora operationen. Efter det har jag genomfört 10 månader av rehabilitering och jag är ännu inte klar men jag är på god väg. Jag hindras inte längre av mitt knä och jag älskar att jag kan träna som jag vill. Den 5 november var jag på 6 månaders kontroll i Stockholm. Då fick jag beskedet att mitt knä är så pass bra att jag inte behöver komma tillbaka för någon mer läkarundersökning. Sköter jag rehaben så är mitt knä snart helt bra. Bra? Jag bröt ihop i omklädningsrummet. Grät så man kunde tro att någon hade slagit mig. Jag var så otroligt lycklig. Jag har klarat det. Jag har klarat det jag har kämpat för i 9 år. Äntligen. Mamma och jag pustade ut när vi gick ifrån sjukhuset. Utan min älskade mamma, pappa och syster hade jag nog aldrig orkat. De har ställt upp i ur och skur och varit mitt fantastiska stöd enda sedan första gången vi satte foten på sjukhuset med mitt knä.

Nu är mitt mål för 2016 att träna så pass mycket, hårt och förberedande så jag kan genomföra en svensk klassiker 2017 med ett jävligt bra knä. Hur fantastiskt hade inte det varit, att jag som enligt vissa doktorer skulle behöva leva begränsat resten av mitt liv med svullnad och smärta nu ska genomföra en otrolig utmaning som kräver mer av mitt knä än nåt annat. Det här ska jag klara. Det vet jag. ”

Med min historia vill jag inspirera andra till att allt är möjligt. Ta på det starka pannbenet och ge inte upp. Tro på dig själv, se möjligheterna och sedan kör du. Allting går upp och ned, det kommer vara tufft stundtals i livet men det hör till. Med varje motgång följer något lärorikt. Ta hjälp och stöttning från nära och kära men kom ihåg att det är endast du som kan förändra och göra jobbet. Vilja sitter i dig men så snart du har bestämt dig så lovar jag att det kommer gå.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229