Tankar om invandring, asylpolitik och politisk korrekthet

Det går att ha fri invandring. Men bara om alla nyanlända klarar sig själva. Ska alla de som kommer ha hjälp med försörjning, bostäder, språkundervisning, med mera, kommer snart kostnaderna att skena iväg till ohållbara nivåer.

Det som krävs för fri invandring är därmed endera att den allmänna välfärden avskaffas för alla, eller att det krävs kvalificering, genom skatteinbetalningar, för att få ta del av den. Jag tycker att det är självklart, men många är tydligen av en annan åsikt. När partier föreslår just att nyanlända inte ska få ta del av all välfärd omedelbart, utan behöva kvalificera sig, dyker omedelbart upp anklagelser om ”fiska i grumliga vatten”, ”gå SD till mötes” eller att vara rasist eller fascist.

Förvisso finns undantag vad gäller att avskaffa allmän välfärd för alla eller för dem som bedöms inte ha kvalificerat sig än. Skolgång för barn är detsamma som en investering för framtiden och lönar sig i längden. Svenskaundervisning för invandrare är också en investering, för att de ska ha en bättre chans att kunna få jobb och bli en del av samhället.

Det påstås att det dröjer 29 år innan den som är född i Sverige blir etablerad på arbetsmarknaden. Vad nu det betyder. Det kan väl inte dröja till 29:e födelsedagen innan en infödd får sitt första jobb? Förmodligen menas att en person får sin första tillsvidareanställning vid 29 års ålder. I genomsnitt. Medan många får det tidigare i livet, en del inte alls och en stor grupp har haft tillfälliga anställningar innan den första tillsvidareanställningen.

Det påstås också dröja i genomsnitt 8 år innan en invandrare är etablerad på arbetsmarknaden. Följaktligen är invandraren en vinst, jämfört med den infödde, om den kom före 21 års ålder. Fast vi behöver också ta hänsyn till det kostar att ordna barnomsorg och skolgång till barn. Så invandraren borde vara en vinstaffär även vid något högre ålder än 21 år.

Å andra sidan kanske en invandrare som hamnar utanför är en större kostnad än en infödd som hamnar utanför? Jag vet inte. Vet någon? Vad gäller brottsstatistik, till exempel, förs inte längre statistik över dömdas ursprung.

För att veta om det finns ett problem, behövs ju sådan statistik. Visar det sig då att vissa grupper av invandrare löper större risk att bli dömda för brott, behöver det inte bero på gener eller kultur. Det kan bero på utanförskap eller diskriminering. Sannolikt finns inte en enda förklaring.

Ska vi inte ha fri invandring, måste vi i stället ha regler för vilka som ska få leva i Sverige. Det borde vara självklart, men ifrågasätts ändå av många. Till och med de politiker som beslutar om reglerna agerar ologiskt. De vill att reglerna ska gälla, men ändå inte alla hela tiden.

Vilka är papperslösa? Jo, just de människor som lever i Sverige trots att någon myndighet har bestämt att de inte har rätt att göra det. Det är brottsligt i sig att göra det, och leder sannolikt till annan brottslighet också. Den papperslöse kan möjligen försörja sig genom att tigga, vilket är tillåtet. Men troligare att det endera blir genom prostitution, svartjobb eller genom att råna, stjäla, sälja droger eller något liknande. Det är lagligt att vara prostituerad men inte att köpa sexuella tjänster, så den papperslöse begår inte själv något brott genom att vara det.

Det är helt OK att propagera för att regler och lagar ska ändras eller avskaffas. Frågan är om det är OK att själv bryta mot dem eller hjälpa andra att göra det? Civil olydnad kan i och för sig vara en viktig metod för att få till en förändring, men när är egentligen civil olydnad acceptabelt?

Just när det gäller papperslösa, ser vi politiker hjälpa dem. Politiker har bestämt att papperslösa ska ha rätt till sjukvård och att deras barn ska ha rätt till skolgång. Det har diskuterats att papperslösa ska få rätt till försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag. I Malmö får tydligen i alla fall barn till papperslösa försörjningsstöd. Där kräver dessutom polisen att av socialkontoret få adresser till papperslösa, vilket har lett till samvetskval för dem som både ska hjälpa utsatta och följa de lagar som faktiskt finns.

Det är rikspolitikerna som har beslutat om de regler och lagar som gäller för invandring till Sverige. Oftast är det kommunpolitiker som beslutar att underminera samma regler och lagar genom att hjälpa papperslösa. Det är därmed sällan samma politiker, men åtminstone politiker i samma partier. Partier vars företrädare tydligen tycker en sak nationellt och en annan sak lokalt.

Politikerna får väl ändå ta och bestämma sig om vi ska ha fri eller reglerad invandring i detta land. Och sedan vara konsekventa om detta. Endera får alla stanna, men utan särskilt mycket stöd alls från stat, landsting och kommuner. Eller så ska vi ha regler och de som inte bedöms att ha rätt att stanna ska också förvisas från Sverige. Så enkelt är det. Det må framstå som inhumant och hjärtlöst, men har vi regler som inte följs kommer människor också att drabbas. Somliga av dem hårt.

Det är förresten vanligt att hävda att politiker inte ska ställa utsatta grupper mot varandra. Det är feltänk. På en planet med begränsade resurser och i ett land med begränsade resurser, blir det helt enkelt nödvändigt att ställa utsatta grupper mot varandra. Ska barnen få mer, finns det mindre över till funktionshindrade. Och tvärtom. I vilket fall som helst kan de politiker som fattar obekväma, men nödvändiga beslut, räkna med hård kritik. Särskilt som de flesta journalister mer eller mindre vurmar för den socialism som älskar att göra av med andras pengar och låtsas som om det finns hur mycket som helst.

Redan på 1300-talet gjorde den arabiske vetenskapsmannen Khaldoun en upptäckt, som i senare tid har påpekats av den amerikanske nationalekonomen Laffer: Över viss gräns ökar inte längre skatteintäkterna när skattetrycket ökar. I stället minskar den mängd pengar offentlig verksamhet får in via skatteinbetalningar. Folk arbetar mindre, tjänar mindre, handlar mindre och ägnar sig åt mer eller mindre laglig skatteplanering. Blir skattetrycket för högt, anser människor inte längre att de får tillräckligt mycket för den skatt de betalar. De försöker då minska ner på de pengar de betalar i skatt.

Det går alltså inte för stat, landsting och kommuner att ständigt få in mer pengar genom att öka skattetrycket. För eller senare nås gränsen där intäkterna i stället börjar minska. Däremot kan de få in mer skattepengar genom att hjälpa till att öka den ekonomiska tillväxten. När det gäller pengar, är resurserna verkligen begränsade. Det gäller att använda det som finns så effektivt som möjligt.

Det där med att resurserna är begränsade, gäller minsann inte bara när politiker beslutar om vilka som ska få mest stöd. Miljöflummarna älskar att påstå att naturresurserna är begränsade, som om det i sig skulle bevisa något. Genom effektivt utnyttjande av naturresurserna, kan vi ha ekonomisk tillväxt och ändå minska vår miljöpåverkan. Vi kan ha den tekniska utveckling som är nödvändig för att ständigt förbättra effektiviteten och för att byta från sinande resurser till sådana som ännu finns i riklig mängd. Att naturresurserna är begränsade betyder inte alls att vi måste återvända till bronsålders- eller stenåldersstadier, även om det är vad miljöflummarna brukar insinuera. Det viktiga är inte hur mycket naturresurser vi använder, utan hur långt ifrån gränsen vi är. Den gräns där nackdelarna börjar att överväga över fördelarna, där intäkterna så att säga börjar att minska.

Inte minst innebär begränsade resurser, och begränsningar i dagens tillgängliga teknik, att det inte samtidigt går att välja välstånd och snabbavveckling av fossila bränslen. Vi måste välja det ena eller det andra. Då anser jag att det självklara valet är välstånd, särskilt som de negativa effekterna av att använda fossila bränslen är klart mindre än vinsten med ett ökande välstånd.

Förresten, alla ni som tycker att politisk korrekthet är bra: Fram till hösten 2015 var det politiskt korrekta att Sverige kunde ta emot hur många asylsökande som helst på ett år. Den som påstod något annat, gick SD till mötes, var främlingsfientlig, rasist, fascist, eller vad nu försvararna av åsiktskorridoren kunde hitta på. Nästan över en natt ändrades det politiskt korrekta till att det kan Sverige inte alls, utan vi måste försöka minska strömmen av asylsökande in över gränserna.

Det som är faktiskt korrekt kan inte ändras över en natt. Det ändras bara långsamt, med nya upptäckter som långsamt ändrar vår världsbild. Vad som är politiskt korrekt kan däremot ändras bara över en natt, och då gäller det för den som vill vara politiskt korrekt att hänga med. Den som är politiskt korrekt behöver aldrig fundera över sakargument eller om det verkligen finns något stöd för hela världsbilden. Det är bara att avfärda alla med andra åsikter som foliehattar, förnekare, rasister, fascister eller något annat som verkar lämpligt. Någon debatt kan det inte bli tal om, eftersom alla med andra åsikter är politiskt okorrekta foliehattar, enligt den politiskt korrekte.

Varför i all sin dar skulle den inställningen vara bra? Den som inte klarar av att argumentera sakligt för sina åsikter, har sannolikt ohållbara åsikter.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229