Angela Merkel förlorade gårdagens tyska val. Hon och hennes parti förlorade stort. Ändå blir hon vinnare. Det finns ju ingen annan realistisk kanslerkandidat.

Merkel har ju bland annat slukat klimathysterin med hull och hår samt drivit på för en katastrofal tysk energipolitik, Energiewende. Den går ut på att avveckla kärnkraften och satsa på att bygga ut "förnybart", alltså de dysfunktionella energislagen vindkraft och solpaneler. Föga förvånande har de tyska koldioxidutsläppen börjat att öka, fast de enligt flumpolitiken skulle minska.

Frågan är om något annat parti är villigt att samarbeta med Merkels konservativa koalition CDU/CSU? Det talas och skrivs om liberaler och de gröna ska ställa upp. Hur mycket har liberaler och miljöflummare gemensamt? Knappast någonting. Inte i Sverige i alla fall, och knappast i Tyskland heller.

Merkel föddes visserligen föddes i dåvarande Västtyskland men familjen flyttade strax efter till dåvarande Östtyskland, av många in i det sista sedd som ett socialistiskt paradis. Där gjorde hon karriär. Vilket bara kunde ha varit möjligt om hon åtminstone framstod som en övertygad socialist. Lurades hon bara, eller var hon det också? Hur kunde hon i så fall bli partiledare för ett konservativt parti efter Tysklands återförening?

Tyska valet stora vinnare var högerpartiet AfD. Av medierna naturligtvis utsett till ett främlingsfientligt, rasistiskt och nazistiskt parti. Medier som inte går att lita på ett dugg när det gäller att bedöma någonting till höger om Vänsterpartiet.

AfD är i alla fall en reaktion på en mycket stor asylinvandring. Mycket stor behöver dock inte innebära FÖR stor.

Jag vet inte om AfD, likt svenska SD, är klimathotsskeptiskt och klimatpolitikkritiskt. Bägge partierna är i alla fall reaktioner på en asylinvandring som många i bägge länderna upplever vara för stor.

I Sverige påstås 17 % ha utländsk bakgrund. Jag vet inte enligt vilken definition. Det finns ju tre möjliga: 1) De som är födda utomlands, 2) De som endera ingår i grupp 1 eller är födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar, 3) De som endera ingår i grupp 1, grupp 2 eller är födda i Sverige med en svenskfödd och en utlandsfödd förälder.

Jag begriper inte varför den som är född i Sverige, och hemma kan prata svenska med åtminstone ena föräldern, ska se sig som utlänning. Det ska möjligen vara för att den personen tycker sig ha en helt annan hudfärg och/eller kultur än majoriteten.

Medierna och politikerna låtsades länge som om det inte finns några problem med ett stort inflöde av människor från helt andra kulturer än de europeiska, med språk som inte alls är släkt med de europeiska. Till europeisk kultur får vi också räkna länderna på de två amerikanska kontinenterna, där kultur och språk från tidigare europeiska kolonialmakter dominerar.

Detta förnekande hjälpte SD att växa. Till slut har de gamla partierna och medierna fått erkänna att asylinvandringen trots allt har lett till problem. Problem som knappast är olösliga, men i Sverige verkar det inte finnas några realistiska förslag för att lösa dem. Vilket till stor del kan förklaras med att politiker och journalister föredrar att leva i en fantasivärld i stället för att se verkligheten som den är. Det märker vi också när det gäller klimat- och energipolitik.

Är det verkligen för mycket begärt att politiken ska baseras på hur verkligheten ser ut, i stället för på fantasier?

Svenska Kyrkan är inte längre statskyrka. Den borde vara, och betrakta sig, som en organisation som alla andra. Varje lokalorganisation, alltså församling, borde ordna årsmöten dit alla medlemmar är välkomna och där en styrelse utses. Eventuellt utses där också delegater till högre organ, eller så har styrelsen uppgift att utse sådana. Så går det till i andra organisationer. Så varför inte i Svenska Kyrkan?

I stället håller den på med regelbundna val, alldeles som den vore en stat i staten. Och en kommun i kommunen och ett landsting i landstinget. Den beter sig som en parallell, politisk organisation.

Politik är vad den alltmer kommit att ägna sig åt. Svaret på medlemstappet har dels varit att försöka bli en så allmän religiös sammanslutning att också de som bekänner sig till andra religioner än kristendomen ska känna sig välkomna. Dels har det handlat om att bli en organisation som tar ställning i politiska frågor, och det nästan alltid utifrån ett vänsterperspektiv.

Svenska Kyrkan har till exempel med hull och hår anslutit sig till den senaste av de moderna religionerna: Klimathotstron. Liksom alla nya religioner har klimathotstron också politiska ambitioner. Politiska ambitioner som verkar hämtade från marxistiska skrifter. Kapitalism och marknadsekonomin ska bort. Helst demokrati också. In ska global världsregering och planekonomi. Att de två sistnämnda kallas något annat kan bara lura den som vill bli lurad.

Alla religioner vill ha politisk makt från början. Först i vår sekulariserade västvärld, har en av de äldsta världsreligionerna, kristendomen, tvingats bort från mycket av den politiska makten i västvärlden. Medan andra inte har lyckats skaffa sig någon märkbar politisk makt. Än i alla fall.

Förr var det de fattiga som skulle räddas genom de marxistiska idéers genomförande. När praktiska försök visade att idéerna inte alls gynnar de fattiga, förlorade marxismen anhängare. I och med Sovjetunionens kollaps, kollapsade också marxismen.

För att strax återkomma under annat namn och med det påstådda målet att rädda klimatet, miljön och planeten.

De siamesiska tvillingarna socialism och kommunism visade sig kunna erbjuda bara brist på frihet, inflytande, välstånd och nödvändiga vardagsvaror. För alla utom för en liten maktelit. Föreslagna klimatåtgärder kommer att få samma resultat, om det går att så illa att de genomförs. Det går inte att ha demokrati med en politik som gör att i stort sett alla får det sämre.

Det är föga förvånande att partier till vänster ställer upp på klimathysterin. Men varför gör de fyra partier som tills nyligen var Alliansen det? Och varför håller sig inte Svenska Kyrkan till den religion som den grundades för?

Idag tar Trump över som president i USA. Förväntningarna är så låga att han knappast kan underträffa dem i alla fall. Frågan är om han kan överträffa dem?

Själv är jag tveksam till om det mesta av hans förslag till politik kan fungera. Vad gäller klimatpolitik och klimatvetenskap ser det bra ut. Han vill få slut på USA:s deltagande i menings- och verkningslösa åtgärder och minska politiseringen av klimatvetenskapen. Vissa hävdar att (nästan) alla klimatforskare skulle vara överens om en massa saker, att det råder konsensus. Men är det omröstningar eller konsensus, är det politik och inte vetenskap.

Med Trump som president kanske vi får se kongressen göra en ordentlig granskning av hur NASA och NOAA räknar ut sina temperaturserier och om alla korrektioner verkligen är vetenskapligt grundade eller om de är politiskt motiverade, för att få fram "rätt" resultat?

När en ny president tillträder, lämnar en annan. Obama får lämna Vita Huset. I mina ögon är han en av de sämsta presidenter USA någonsin har haft. När det gäller just klimat, har han hållit sig med usla rådgivare och kommit med en massa struntprat. Han har i många frågor ägnat sig åt konfrontation i stället för att försöka diskutera med meningsmotståndare. Vilket i och för sig inte bara är hans fel. Republikanerna har också satsat mer på konfrontation i stället för samarbete

Obama har varit bra på att prata men sämre på att genomföra något. USA har varit i krig hela tiden under hans presidenttid, även om det mest har varit lågintensiva krig och inga storkrig. Fånglägret vid Guantánamobasen finns fortfarande kvar, trots Obamas löfte om att avveckla den.

En del bra saker har Obama gjort. Obamacare är en förbättring jämfört med hur det var tidigare, men kunde kanske ha gjorts ännu bättre? Han har tinat upp relationerna till Kuba, vilket kan leda till att den vidriga regimen där faller tidigare än om USA hade fortsatt med som tidigare. Han har slutit avtal med Iran, så att det landet förhoppningsvis inte utvecklar kärnvapen.

De där demonstranterna som i USA protesterar mot Trump, vad protesterar de egentligen emot? Demokrati? Alla som röstade på Trump? Valsystemet? Om det är det sistnämnda, borde de i så fall ha protesterat innan valet, inte efter när resultatet blev "fel".

Svenska medier ska naturligtvis kommentera presidentskiftet. På Svenska Dagbladets ledarsida, finns en förhållandevis återhållsam kommentar. Till skillnad då mot Aftonbladets ledarredaktion, som fortsätter i sin oförskämda och verklighetsfrånvända stil. Om Trump verkligen hade varit en galning, hade han inte kommit så långt som han har gjort.

Vi får se hur Trump blir som president. Det är svårt att sia, särskilt om framtiden, som någon klok tänkare noterade.