Det här med maxtemperaturer är aktuellt nu, på grund av bränderna i Australien. Bränder som det rapporteras om, tillsammans med påståenden om rekord vad det gäller maxtemperaturer.

Vad det aldrig rapporteras om, är de förändringar som har skett när det gäller temperaturmätningar.

Den klassiska termometerns viktigaste del är en vätska, som kvicksilver, innesluten i ett glasrör. När temperaturen ändras, ändras också vätskans densitet. Eftersom den är inneslutet i ett smalt glasrör, kommer då vätskepelarens längd att ändras. Vilket kan kalibreras till en temperaturskala.

Sådana termometrar var de enda förekommande när väderstationer först sattes upp. De mäter då inte direkt lufttemperaturen, men indirekt. Lufttemperaturen påverkar glasrörets temperatur, vilket i sin tur påverkar vätskans densitet. Vilket så går att avläsa som vätskepelarens längd.

Det är klart att sådana termometrar reagerar med en viss fördröjning när lufttemperaturen ändras. De avlästes vanligen fyra eller sex gånger per dygn, och den högsta av de avlästa temperaturerna ansågs vara dygnets högsta. Medan den lägsta av de avlästa ansågs vara dygnsminimum. Vanligen anpassades avläsningstiderna till en förmodad dygnsrytm, så att en av avläsningarna verkligen skedde ungefär när dygnstemperaturen förväntades inträffa.

Sådana termometrar finns fortfarande, men är sällsynta i väderstationer. Där har det skett en utveckling, och den vanligaste typen av termometer är nu en elektronisk sensor. När temperaturen förändras, förändras motståndet i sensorn. Det kan mätas och kalibreras mot en temperaturskala.

Det har betydelse. Om en varm luftbubbla åker förbi den gamla typen av termometer, hinner den knappt att reagera förrän lufttemperaturen är tillbaka till vad den var före. Den nya typen av sensorer hinner däremot reagera. Är det då nära dygnets högsta temperatur, är det luftbubblans temperatur som blir dygnets maxtemperatur, fast den kanske inte är representativ.

En sådan luftbubbla kan komma till exempel från utblåset på en luftkonditioneringsanläggning, från en bilmotor eller jetmotorn på ett flygplan. Det är inget orimligt scenario. Numera är väderstationer ofta placerade nära väggar, intill luftkonditioneringsanläggningar, bredvid gator och vägar eller på flygplatser.

Därför har WMO rekommenderat att mätvärdena från sensorerna, med sin sekundupplösning, inte används direkt, utan att det som används är medelvärden för ett par minuter i taget.

Mycket tyder på att Australiens meteorologiska institut inte följer den rekommendationen och att det är en viktig anledning till att det rapporteras rekord för maxtemperaturer där nu. När det gäller högsta uppmätta temperatur i Australien, är det officiella rekordet 60 år gammalt, och sattes 2 januari 1960, då det var 50,7 C i Oodnadatta. Det finns även högre temperaturer som har uppmätts tidigare i Australien, men de godkänns tydligen inte officiellt.

I Marvels universum, finns en stor skurk som heter Thanos. Stor då i dubbel bemärkelse. Han vill ha balans i universum. En balans han vill uppnå genom att döda hälften av allt liv i universum. Eller om det "bara" är hälften av allt intelligent liv. Jag begrep inte riktigt.

Thanos skulle kunna vara fantasivärldens version av miljöaktivister. Många av dem, i alla fall. De vill ha en balans i naturen. En balans som de inbillar sig fanns innan mänskligheten, eller i varje fall innan industrialismen. En balans som egentligen aldrig har funnits.

Många miljö- och klimataktivister vill att massor av människor ska dö. Hälften räcker inte för dem. Å andra sidan håller de sig till den här planeten, och önskar inte livet ur ännu så länge okända livsformer.

Jag hittar inte på. Det finns åtskilliga uttalanden från kända aktivister om att människan är en pest, ett virus, en sjukdom eller liknande på jordytan. Miljöaktivister kan önska att bli återfödda som en mikroorganism som sprider en sjukdom som dödar de flesta människor.

För att inte tala om då, att de flesta klimataktivister vill ha en snabbavveckling av de fossila bränslena. Eftersom det är omöjligt att snabbt ersätta dem, innebär det kronisk energibrist, med åtföljande ekonomisk katastrof och kollaps för livsmedelsförsörjningen. Miljarder kommer att dö.

Jag begriper helt enkelt inte varför så många miljö- och klimataktivister hatar mänskligheten så mycket att de vill att de flesta av oss ska dö så snabbt som möjligt. De är också självmordsbenägna, eftersom de inte gärna kan hoppas på att undkomma själva.

Det är heller inget som hjälper miljön och naturen. Den lilla spillra av mänsklighet som skulle finnas kvar efter katastrofen, skulle vara fattig, desillusionerad och villig att göra nästan vad som helst för att överleva ännu en dag. Vi vet att fattiga inte har tid och råd att bry sig om miljön. Miljöförstöringen kommer antagligen att öka, trots en kraftigt minskad befolkning.

Varför vill aktivisterna ha den utvecklingen? Nog borde de klara av att tänka och inse konsekvenserna av vad de förespråkar? De är lika onda som Thanos.

Bilden föreställer min farfarsfar. Han föddes 1854, så han överlevde Sveriges senaste stora väderkatastrofer 1867-9, som ledde till missväxt, framför allt i Norrland. Jag skriver väderkatastrofer, för när det handlar om bara tre år, var det just väder och inte klimat(förändringar).

Sverige var ingen demokrati på den tiden. Därför fick missväxten leda till en hungerkatastrof. Demokratier tillåter inte sådan, vilket forskning har visat. Mat fanns det då, men bara lite av den nådde de svältande, av olika anledningar.

Min farfars farfar var den förste som började använda efternamnet Kamél. Det tillsammans med hans gamla efternamn Andersson. Hans söner skippade sedan Andersson och kallade sig bara Kamél. Hans döttrar gifte sig och tog sina mäns efternamn, som var norm på den tiden.

Det tycks också ha varit en brytningstid när det gäller namnbildning. Tidigare hade efternamnen bildats av faderns förnamn. Om pappan hette Anders, fick sönerna efternamnet Andersson och döttrarna Andersdotter. Andra halvan av 1800-talet var den tid då efternamnen började att ärvas av föräldrar, som vi är vana vid nu.

Ja, jag har ägnat mig åt lite släktforskning. Vilket var svårt, då det finns nästan inga dokument, som brev, bevarade. Kanske fanns det aldrig några. Kanske har de försvunnit. Bland annat var det en ladugård som brann i början av 1930-talet och i den lär det ha förvarats en massa gamla dokument.

Jag hittade en del gamla foton, och de flesta vet jag inte ens vilka personer de föreställer.

Dessutom har Riksarkivet filmat till exempel kyrkböcker och folkräkningar. Att leta igenom dem efter släktingar tar verkligen tid. Det rör sig om tusentals sidor med namn och orter, där de flesta är ointressanta.

Min farfarsfars farfarsfar var i alla fall sockenlapp, alltså en same som försörjde genom att arbeta som dräng åt bönder. Betyder det att Sverigedemokraterna inte räknar mig som svensk?