Prenumerera

Genuint ledsen

Min kamp

Livet är så orättvist och jag är kluven mitt itu om inte i fler delar ändå. Jag vill och jag vill inte, jag vet inte, jag kan inte och jag "får" inte. På söndag åker jag tillbaka till verkligheten och skolan drar igång på riktigt igen. Jag saknar mina bästa vänner men jag saknar inte resten. Om jag ska vara helt ärlig vill jag inte ens åka tillbaka, jag vill säga tack och adjö för den här roliga tiden. Jag vill stå på mina egna ben vilket jag har möjlighet till i Linköping men just nu känner jag mig så liten och ynklig. Jag vill vara hemma i mitt tonårsrum som är fullt med böcker, kläder å golvet, rosetter på väggen och blommiga tapeter. Jag vill inte tillbaka till huset som ligger för nära sjukhuset och avdelningen där jag har gått igenom ett helvete. Varför varför måste det vara så jobbigt? Jag vill inte tillbaka till det lilla rummet med våningssängen som jag hatar och köket med smutsigt porslin som aldrig blir rent hur mycket man än diskar det. Lös det då!? Varför inte flytta, jo det är inte så enkelt att hitta något nytt och jag kommer inte palla pendla igen även om jag vill bo hemma. Jag undrar varför jag inte valde ett gymnasium närmre hem, hur tänkte vi (läs jag) egentligen?

Om jag kunde trolla skulle jag spolat fram tiden två år, då hade det varit accepterat att bo hemma och jobba med hästarna. Nu måste jag gå i skolan mån-fre, jobba lör-sön och på helger samt lov. Det är självvalt och det är jag medveten om. Jag kan inte släppa hästarna och jobbet nu för det är det här jag har längtat efter och väntat på. Äntligen har allt slit lönat sig men problemet är att jag just nu vill spy på skolan och stanna hemma. Kan man inte sjukanmäla sig i ett år och jobba i stället? Det hade varit nice men så funkar det tyvärr inte. Förhoppningsvis känns det lite lättare när skolan väl har börjat och rutinerna är igång igen. Ni som känner mig vet att jag avskyr att leva utan rutiner, då får jag ångest.

Det är väldigt konstigt att man kan få så mycket hemlängtan och bli så hemkär när man är hemma. Det har aldrig hänt mig förut, nu mår jag dåligt över min livssituation. Skolbyte är inget alternativ, jag har gått snart halva tvåan och jag vägrar börja om och lära känna nytt folk men att hoppa av är inte heller ett alternativ. Jag får bita ihop som jag alltid gör när livet blir tufft. Jag vill bara att varje dag ska se ut som dagarna har gjort den senaste månaden, jag vill inte tillbaka till mitt förflutna. Jag är rädd för att allt skå gå käpp rätt åt skogen igen, alla blir så besvikna då och jag kan mista mitt liv. Aldrig hade jag trott att jag skulle bli så sjuk som jag är och har varit. Jag kallar mig sjuk för att jag inte kan leva ett "normalt" liv utan ångest och allt som psykisk ohälsa innebär. Jag känner mig så kluven, skör och rädd. Tänk om jag sabbar allt, vad har jag då att leva för? Hästar är ett måste för det är vad jag lever för. Jag vet att det är okej att ha ett mental breakdown som jag har just nu i skrivande stund men jag hatar när det händer. Det känns bara som om jag kommer komma tillbaka till något som inte är jag. De senaste tre-fyra veckorna har jag varit glad på riktigt och känt mig riktigt uppskattad och behövd.

Tack till er som läst enda hit och tack till alla som står bakom mig och tar emot mig när jag faller. Med detta inlägg vill jag visa er att livet inte är lätt och det är inte kul hela tiden. Just psykisk ohälsa är så mycket vanligare än vad vi tror och det är viktigt att våga prata om det. Man måste få tänka och känna efter ibland för att acceptera läget och för att gå vidare. Det är aldrig bra att fastna i negativa tankespiraler.

Puss och kram ❤

  • Min kamp
  • 420 visningar

Gillar

Kommentarer

Ensammamammorbloggen
Ensammamammorbloggen,
Hej! Jag vill bara skriva och säga det jag önskar jag kunde säga till mig själv i din ålder. Jag lovar, allt blir bättre! Jag har kämpat med psykisk ohälsa mer än halva livet. jag hade ingen aning alls att det skulle bli såhär bra livet faktiskt blev. Det är inte perfekt, inget liv är. Upp och nedgångar kommer aldrig försvinna, men du kommer bli starkare av allt du går igenom
nu’ du kommer växa till en stark individ lch du har en ljus framtid ! Du vet bara inte om det än... du ser bara det mörka nu! Men det finns så mycket att se fram emot ! Så mycket fantastiskt att uppleva ! Ge inte upP! Jag lovar det blir bättre! Livet är fullt av fantastiska ögonblick och möjligheter! Det är också tufft och förjävligt ibland! Men det är det hårda och tuffa som stärker oss! Du är så stark som kommit dit du är idag! Tänk då om dubbelt så långt ?! Wow 😍♥️ jag loooovar !!! Det blir bättre !!
nouw.com/ensammamammorbloggen
VesterbergNatalie
VesterbergNatalie,
Det värmer verkligen att läsa det här ❤❤❤❤❤
nouw.com/vesterbergnatalie
Ensammamammorbloggen
Ensammamammorbloggen,
Jag hoppas det hjälpte lite i alla fall♥️♥️♥️
nouw.com/ensammamammorbloggen

Instagram