Prenumerera

Det som inte får hända

Min kamp, Poppe

Jag som hade tänkt att jag skulle skriva ett långt inlägg med massa peppande ord om oss själva. Så blir det tyvärr inte.

Jag vaknade och var på bra humör tills pappa sa att han ska ringa till veterinären i morgon. Poppe mår inte särskilt bra och behöver troligen röntgas. Förhoppningsvis är det ingenting allvarligt. Vi gissar på att det är någon nerv som sitter i kläm i nacken på honom men vi är inga veterinärer så..

Som djurägare vet man att allt inte kommer vara en dans på rosor och att det en dag kan ta slut. Jag hoppas med hela mitt hjärta att han i alla fall får fylla 10 år i Juni. Han har givit oss så mycket kärlek och han har varit med om så mycket under alla sina år i vår ägo. Jag vill inte att det ska vara slut än för vi har flera år kvar. Jag som vill att han ska flytta med mig till skolan men så lär det väll inte bli.

Han är en anledning till att jag fortfarande är kvar på denna planet. Vi har upplevt både blod, svett och tårar tillsammans. Jag kommer ihåg första gången jag träffade honom, jag var förälskad och fast redan vid första ögonblicket. Jag älskar honom oavsett om han fortfarande smiter ibland eller kissar inne. Det var ett rent helvete att få honom rumsren men vi lyckades.

Han har legat på operationsbordet med ett stort glipande sår som kunde blivit hans död. Jag minns att jag satt med honom i knät den sommaren och grät för han hade ont och han blödde massor. Det blev många vändor till veterinären med honom.

Vi har fått åka hela vägen till Hölö för att hämta hem honom när han en gång " råkade bli bortlämnad till fel familj". Han hittades på en granngård inte så långt hemifrån där de hade en chipläsare och läste av hans chip. Olyckligtvis stod det inte vårt nummer på chippet utan den gamla ägarens nummer. Den gamla ägaren som visade sig vara en jubelidiot som påstod att Poppe var deras hund trots att han bott hos oss i så många år och den ägande rätten övergått till oss. Människan vägrade ge tillbaks honom och erbjöd mig en annan jävla hund. Inte ens polisen kunde göra något. Vi fick tillslut köpa loss vår egna hund av en främmande människa. Jag fick inte ens träffa honom utan att en polis följde med in. Stackarn fick sitta i bur som dessutom var för liten vilket han aldrig behövt göra någonsin hemma hos oss. Idioten och hennes kille undrade varför han inte ville äta. Jag skulle inte vilja äta hos en främmande kärring som kidnappat mig och tvingade in mig i en bur.

Det är helt sjukt att han behandlades som en sak, vi hade papper på att han tillhörde oss och alla runt omkring kunde intyga att hunden var vår. Vi hade liksom skrivit kontrakt med hans uppfödare och grejer. Den sommaren trodde jag att jag skulle gråta resten av livet.

Finns en egen kategori för hans resa hos tanten som heter Poppe. Där kan ni läsa allt jag tyckte och tänkte under den perioden.

Lyckan när han äntligen var hemma igen. Kände mig som ett litet barn på julafton. Farmor och farfar och jag tog med oss honom ner till Öland för att vara säkra på att ingen skulle få ta honom igen. Det var en härlig semester och tyvärr den sista tillsammans med farmor och farfar då farfar gick bort efter det. ❤❤❤😪

Här är ifrån när han var skadad.

Bilder från Öland efter hundnappningen..

Jag är inte redo att släppa taget om honom än. Man kan ju i alla fall säga att hans namn passar honom då han har haft extrem tur under åren. Hans sår han fick var bara någon millimeter ifrån den stora pulsådern och då hade han varit körd..

Hans riktiga namn är Moony's Lucky So Magic. Fråga inte varför han då kallas för Poppe för det vet jag verkligen inte. Kanske är det för att han är som ett litet popcorn 🙈🙈.

Vi får se vad veterinären säger i morgon, allt för hans bästa oavsett vad som händer.

Kram N

Gillar

Kommentarer

Instagram