Prenumerera

Allt handlar om likes

Min kamp

Jag måste erkänna en sak som jag aldrig trodde skulle behövas. Sedan jag blev medveten om den sociala medier har jag alltid tyckt att folk som strävar efter likes, följare och offentlighet är lite dumma. Jag förstod inte hur man bara kunde bry sig om det och jag skulle aldrig bli som dom. Men det blev jag vilket idag är lite ledsamt. Jag skaffade aldrig Instagram för att få likes, jag tyckte bara att det var en kul grej. I dag är jag en av de som är likeskåta om man nu får kalla det så. Jag strävar dock inte efter just likes, jag strävar efter att få följare och bli sedd. När jag insåg det först var det för att jag ville bli en kändis. Som yngre följde jag slaviskt Nellie Berntssons blogg och Instagram, jag ville bli precis som henne. Jag kan inte göra något åt att jag tänkte så då. Jag startade min blogg för många år sedan för att jag ville bli som Nellie. Jag följer fortfarande henne överallt och hon är en av mina största förebilder men idag vill jag inte bli som henne. Jag vill göra någonting eget och komma ut för det. Jag bloggar än idag men inte för att jag vill bli känd, jag vill bli sedd av världen för jag vet att det jag gör är viktigt. Jag vill hjälpa andra att uppmärksamma fysisk och psykisk ohälsa samt hälsa. Jag vill vara de som har puschat någon åt rätt håll, jag vill göra skillnad.

Ibland blir mitt ego för stort och det blir ett problem, visst jag vill hjälpa andra. Det är mitt motto men jag står i vägen för mig själv när jag blir som besatt av följare. Jag kan bli arg på mig själv och andra när jag har förlorat en följare på Instagram. När jag får fler följare blir jag glad. Då känner jag att jag syns och att jag finns. Problemet är bara att om jag vill hjälpa andra måste jag syns och göra det jag är bra på. Jag kan bara göra det jag är bra på om jag följer mitt hjärta. Jag älskar att blogga men när bloggen växer ställer jag högre krav på mig själv. Då vill jag leverera bättre inlägg och bilder. Det är ingen annan än jag själv som kräver det och det är fel. Alla borde inse att det oftast är en själv som står i vägen för drömmen. Om jag börjar skriva saker jag tror folk vill läsa kommer ingen vilja läsa. Folk läser det jag skriver för att jag är bra på det jag gör. Nej det är inte mitt ego som talar, jag har hört av så många att jag skriver otroligt bra och att det inte är konstigt att jag har så många läsare. Om det ska fortsätta så måste jag skriva vad jag vill inte vad någon annan vill. Jag måste tro på mig själv och stå upp för mig själv precis som alla andra. Men vi alla kan nog erkänna att vi någon gång har tagit efter någon annan. Har inte du köpt den där dyra tröjan som din kompis hade? Har du inte köpt det där sminket som gjorde den tjejen populär? Om inte så vill jag att du ska veta att du är jävligt stark som kan stå emot grupptryck. Jag kan själv erkänna att jag har gjort oerhört många dumma saker på grund av grupptryck. Jag har köpt märkeskläder pga grupptryck, jag har druckit mig full allt för många gånger för att alla andra gör det. Och för att det är skönt att slippa verkligheten när man försvinner bort i dimman. Det är en del av mig som jag måste jobba med varje dag för att ta kontroll över det. Man kan inte låta svagheten påverka en, man måste stoppa den först innan det går för långt. Jag är verkligen inte ett av guds bästa barn som kanske många faktiskt tror. Jag har testat både det ena och det andra som man inte får göra. Jag har rökt och snattat, fuskat i skolan m.m. Det finns så mycket dumma saker man kan göra som man vet att man inte borde. Ändå gör man det och jag hatar det.

Jag bara undrar när vi alla ska inse att vi bara förstör för oss själv i slutändan. Visst man kan göra någon arg och ledsen men det är fortfarande ens eget ansvar. Man måste bara komma ihåg som en närstående att det inte alltid funkar att bli arg även om du blir besviken. Jag kan säga det rakt ut nu även om mina föräldrar kommer hata det. Just nu röker jag som om jag vore en skorsten och det är ingenting jag är stolt över alls. Jag kommer ihåg hur stolt jag var över mig själv när jag kunde säga att jag aldrig hade provat röka. Idag kan jag inte det och det gör mig så ledsen för att jag inte stod på mig. Alla som vill hata på mig, gör det då men gör mig inte ledsen för jag tål inte sådant. Jag behöver inte en utskällning det här jag fått tillräckligt många i livet redan. Det här med rökningen är inte bra och att jag började var inte bra, men att stå emot var inte lätt. Jag har rökt till och från i två års tid nu, det är dags att göra något åt saken. Jag vill inte dö i förtid eller få cancer. Min farfar dog i cancer och det vill inte jag göra. Därför bestämmer jag här och nu för att sluta röka och börja stå upp för mig själv. Om någon vill hjälpa mig på traven kan man säga att jag inte kommer klara av det. För när någon säger emot mig väcks min inre demon och kämpaglöd. Jag kan om jag vill. Den som nu sitter och skrattar åt mig ska allt få se för jag KAN OM JAG VILL OCH SÅ ÄR DET BARA. Livet är fan inte kul eller lätt och fortsättningen kommer inte heller bli så.

Det här är min blogg och mina ord, jag skriver precis vad jag vill och känner för. Jag vill dela med mig om min resa som är viktig och då måste jag vara ärlig. Ärlighet varar längst och det är ett ordspråk jag har hört hela mitt liv. I mina hittills 17 år har det stämt så jag kommer fortsätta tro på det.

Be you and stand in for you! And karma is a bitch.

Som mamma sa är jag en tiger och det ska ni få se. ❤ Jag är en kämpe och ger aldrig upp men nu ska jag fortsätta kämpa för mig själv och inte för någon annan. Det här ska bli året då jag gör allt för min skull och inte någon annans.

Kram N

  • Min kamp
  • 628 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Instagram
@