The end of an era

Ett år, nio månader och 11 dagar senare är jag tillbaka i Sverige, på riktigt. Det är svårt att beskriva känslan, alla frågar hur det känns att vara hemma, om jag saknar USA osvosv. Tror ingen kommer förstå till hundra procent om de själva inte upplevt något liknande. Det är jätteskönt och roligt att vara hemma igen, men jag kommer aldrig vara helt hemma någonsin igen, jag har ju ett helt annat hemma på andra sidan av atlanten. Men det hemma kommer jag aldrig få tillbaka, inte på det sättet jag haft det under den här tiden i alla fall. Jag kommer garanterat träffa familjen igen, no doubt, men det kommer aldrig vara samma sak.

Samtidigt är jag helt redo att börja nya äventyr, se och uppleva nya saker. För nu kommer det bara vara att bo hemma, jobba ihop och spara pengar så jag kan åka på nästa drömresa. Att jag har den här planen underlättade så mycket med att åka tillbaka, att åka hem utan plan, utan något, skulle bara vara ångest. Men nu har jag en plan, och jag har så många fina minnen att se tillbaka på. Bay Area kommer alltid finnas kvar, och det var inte sista gången jag var där. Jag är så tacksam. Tacksam att jag vågade åka, kasta mig ut i något helt annat, tacksam att jag fått så många nya fina vänskaper, minnen, tacksam att jag hamnade hos en familj jag verkligen trivdes hos. Tacksam för allt jag fått uppleva.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229