22 Juli 2019. Det är idag. Men för ungefär ett år sen skrev jag inlägget under. Jag hade min första sommar hemma i Sverige och wow vad det maxades. Inlägget är verkligen inget speciellt, för er, men för mig kom det massa roliga minnen som jag gärna håller vid liv. Så, startar upp bloggen igen, med detta gamla inlägg. Enjoy

----------------------------

Nu har jag verit hemma i Sverige i lite mer än 2 månader. Och herregud var snabbt det har gått, samtidigt som det också känns som en evighet sen jag var i USA. Och jag ska inte sticka under stolen med att jag saknar det hur mycket som helst.

Tänker nog inte starta upp bloggen på heltid igen, men jag kanske kan kika in ibland och ge lite uppdatering om livet som är.

Så, vad har hänt dessa två månader. Första helgen hemma åkte jag ner till Göteborg för att träffa Evelina och Emilia. Helgen efter det var det midsommar, där vi körde tvådagars, fredagen hemma hos Sofia med tjejerna, och lördagen på Vinbäcken i Arboga där iprincip hela KAK var. Det var så roligt, fick säga hej till många som jag inte pratat med på över två år. Helgen därefter tog jag bilen själv ner till Kalmar, för att spendera hela helgen hos Evelina, var så kul att se hur hon lever i Sverige. Fick även leka lite turist i Kalmar och på Öland.

Sen då, tisdagen veckan efter började jag jobba på posten, ett sommarjobb som jag skulle ha i några veckor medan jag letade annat. Det var väll här någonstans jag verkligen började sakna tillbaks hem till Cali. Men jag kämpade på. Helgen samma vecka blev det roadtrip nr 2 för mig, denna gång ner till Skara för att fira Molly, som jag inte hade träffat på länge. Och eftersom Emilia och bor där nere så blev det reunion med oss tre. Var bara där fredag till lördag, för på lördagkväll skulle jag hem till Sofia för att fira henne.

Veckan rullade på med jobb, lite sol och bad. Men fram till helgen igen blev det ännu en Vinbäckenkväll, lika kul även denna gång. Men vi pallade bara en dag den här helgen så lördag och söndag hängde jag bara med kompisar och chillade innan ännu en veckas jobb.

Fredagen blev sen en drinkkväll hemma hos Emma. Med Ida och Alicia. En väldigt välbehövlig kväll, med helt rätt människor. Var däremot tvungen att avrunda kvällen i hyffsad tid, för lördag morgon tog jag tåget till Stockholm för att äntligen träffa min värdfamilj igen!! Det var underbart att få kramas med mina älsklingar. Spenderade hela dagen med dom fram tills vi var tvungna att åka hemmåt, tråkigt, men är verkligen lyckligt lottad att jag fick träffa dom. På kvällen sen hade jag inte gjort någon plan, men jag mötte upp Alicia, vi tog min bil, med sommarlåtar i högsta hugg och åkte bara runt, sådär som vi alltid gör. Det slutade dock upp med att vi hämtade upp ett gäng nyfunna vänner och åkte med dom till Harrys, Där även Emma befann sig. Harrys stängde och vi drog på efterfest. Blev en toppenkväll som slutade väldigt sent.

Sen blev det ny vecka och jobb igen, precis som vanligt. Sen blev det fart på helgen. Middag på Kolsva herrgård med familjen och många familjekompisar, utgång med Alicia, Elsa och två grabbar i Örebro, och söndagsmys i Alicias lägenhet. Innan det var måndag igen vilket innebar jobb jobb jobb. Sen var det helt plötsligt helg igen. Och inte vilken helg som helst utan helgen under medeltidsdagarna. Vilket betyder tvådagars i Arboga. Superkul var det, men nog också sista utgången på några helger nu, bäst att avsluta på topp. Sen blev det min sista hela jobbvecka på posten, äntligen. Och helgen blev en av de lugnare helgerna jag har haft på länge. Fredagen var jag med Sofia i Västerås, innan vi åkte hem och åt hos hennes föräldrar. Sen däckade vi båda framför en film i Sofias soffa. Lördagen hade jag, Ida, Emma och Alicia bestämt oss för en myskväll hemma hos mig. En riktig myskväll med tacos, te och sällskapsspel. Tror vi alla behövde denna kvällen. Söndagen drog jag till posten, vet inte hur eller varför, men jag har tackat ja till att jobba söndagar på posten, men det blir nog helt okej, inte speciellt hårt och inte många timmar.

Och detta leder och till idag, måndag den 20 Augusti. Jag jobbade min sista veckodag på posten. SÅ SKÖNT. Och imorgon ska jag till mitt nya jobb, som jag är så spänd inför. Detta kommer bli bra.

Och till alla er som fortfarande läser, sorry att det blev hur långt som helst, det var inte alls min tanke. Cred till er.

Bloggen har legat på is nu i några månader, men vet ni vad. I januari igen ska jag göra mitt bästa för att komma igång igen, då ska jag nämligen på livets äventyr med min vapendragare genom livet. Jag och Emma ska flyga till Australien och ta oss genom hela östkusten. En resa jag längtat efter i flera flera år, och nu äntligen är det bokat och klart och det är bara nedräkningen kvar.

Med det sagt: Vi hörs i januari, från andra sidan klotet!

Ett år, nio månader och 11 dagar senare är jag tillbaka i Sverige, på riktigt. Det är svårt att beskriva känslan, alla frågar hur det känns att vara hemma, om jag saknar USA osvosv. Tror ingen kommer förstå till hundra procent om de själva inte upplevt något liknande. Det är jätteskönt och roligt att vara hemma igen, men jag kommer aldrig vara helt hemma någonsin igen, jag har ju ett helt annat hemma på andra sidan av atlanten. Men det hemma kommer jag aldrig få tillbaka, inte på det sättet jag haft det under den här tiden i alla fall. Jag kommer garanterat träffa familjen igen, no doubt, men det kommer aldrig vara samma sak.

Samtidigt är jag helt redo att börja nya äventyr, se och uppleva nya saker. För nu kommer det bara vara att bo hemma, jobba ihop och spara pengar så jag kan åka på nästa drömresa. Att jag har den här planen underlättade så mycket med att åka tillbaka, att åka hem utan plan, utan något, skulle bara vara ångest. Men nu har jag en plan, och jag har så många fina minnen att se tillbaka på. Bay Area kommer alltid finnas kvar, och det var inte sista gången jag var där. Jag är så tacksam. Tacksam att jag vågade åka, kasta mig ut i något helt annat, tacksam att jag fått så många nya fina vänskaper, minnen, tacksam att jag hamnade hos en familj jag verkligen trivdes hos. Tacksam för allt jag fått uppleva.