Header

Dagen har varir helt ok, den hade till och med varit bra om inte jag fick panikångesten.. Låg bara på rummet och skakade & grät så jag knappt kunde andas. Tack och lov gick det över efter ett litet tag men sjukt irriterande att det kom när dagen ändå har rullat på.
Har fått gå ut och gå till kiosken och handlat godis, Mogge jobbar kvällen så blivit lite Kip-bo också.
Camilla var iväg och kom tillbaka med fyra par jeans från Lager 157, satt riktigt skönt och var extremt billiga också, underbart snällt av henne. Jag behövde verkligen påfyllning av jeans eftersom typ ALLA är sönder..
Nu ikväll blev det även en pizza-kväll för att vi skulle peppa varann, väl behövligt. Nu ligger jag i sängen med världens matkoma och ångesten börjar bli riktigt peoblematisk så får ta och be om medicin och samtal så det inte slutar skit.

Det var typ min dag, hoppas er dag varit bra och att kvällen blir bra. ☺

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Förra veckan var en av dem mest kaotiska på väldigt länge. Fick två epilepsianfall, ens gången slutade det av sig själv och andra gången med stesolid. Åkte även på en rejäl magsjuka vilket troligst är anledningen till anfallen. Jag var så jäkla dålig så jag blev inlagd på MAVA för en natt för att kunna få bästa vård.
Jag hade en tråkig vecka på 6:an så jag blev lycklig när jag blev flyttad till 2:an när jag kom tillbaka från MAVA.
Haft läkarsamtal idag, både med öppenvården och avdelningen, det gick bra på båda samtalen och la upp en vårdplan för min tid på avdelningen. Vi bestämde att jag ska vara kvar här i en vecka till, för att få en stabil grund och slippa allt med att åka in & ut hela tiden. Vi kom även överrens om att jag sks försöka lägga undan mobilen och faktiskt vara "inlåst" för att kunns rannsaka mig själv och arbeta med mina problem. Jag har en tendens att alltid fördöka hjälpa alla andra, men aldrig mig själv direkt. Jag måste faktiskt låta mig själv gå först, sedan kan jag bry mig om andra för att mitt mående ska bli bra. Annars kommer jag aldrig vidare.

Så nu kommer jag bara prata med anhöriga, mellan 10-16 kommer mobilen vara inlåst, wiiho (not).

Nu ska jag snacka vidare med Maaaajk och sedan försöka snällt sova, tröttheten kommer snällt fram. Godnatt! 😁

Likes

Comments

Tänkte skriva av mig lite.
Jag har väldigt mycket ångest och mycket beror också på epilepsin. Att leva med epilepsi är inte enkelt och det påverkar även alla runt omkring mig.
Min epilepsi är ett helvete, den gör sig påmind flera gånger om dagen och jag har försökt med väldigt många mediciner för att bli anfallsfri utan någon framgång.
Jag fick min epilepsi den 8:onde augusti 2013, då min hjärninflammation eskalerade och blev ett helvete. Vi trodde att epilepsin skulle avta när jag blev frisk från hjärninflammationen men där hade både familjen, jag och läkaren fel. Jag fick snällt acceptera att jag skulle leva med det resterande av mitt liv.
Epilepsin har gett mig ångest sååå många gånger och jag är rädd för att få anfall, jag måste tänka på vad jag gör då en del saker så som högljudda saker triggar igång anfall. Att gå på hockey som jag levt för är väldigt triggande, att bli för glad/exalterad är väldigt triggande.
Jag får ångest för jag blir för rädd för att få anfall jag låter helt enkelt epilepsin styra mig och inte jag som styr epilepsin.
Mina anfall börjar med att jag tappar hörseln och tal, blir helt tom i blicken och tappar kontrollen av min kropp, ibland går det över i kramper och jag faller handlöst ner och börjar krampa.
Det är skrämmande för människor att se, det är en sak som är säker. Att man kan dö av anfall visste jag inte om, men det kan man för hjärnan säger till hjärtat att sluta slå.
Det är så många som inte vet hur man ska göra vid ett anfall, eller som inte ens vet om vad epilepsi faktiskt är.
Händer det att jag får ett anfall:
* Lägg mig i stabilt sidoläge
* Se till att jag får så mycker luft som möjligt (ta bort åtsittande klädsel eller liknande)
* Ta tiden hur länge anfallet pågår
* Va vid min sida hela tiden, prata lugnt med mig
* Ta bort nyfikna människor som inte är av någon hjälp

Det kan alltid vara bra att ringa 112, dem är vana vid dessa situationer och kan tala lugnt med dig och skicka hjälp om det behövs. Skulle en amulans komma och jag är vaken kan jag diskutera med personalen om jag behöver åka med in eller slipper det.

Jag har så smått börjat acceptera att det är som det är, men ändå väldigt jobbigt och jag skäms över det.

Nu vet ni lite mer om epilepsi.

Likes

Comments

Har haft sån helvetes ångest dem senaste dagarna, var minut och det känns som ingenting kan lindra det. Har försökt med allt möjligt men inget fungerar så jag kan få känna mig mänsklig för bara några minuter.
Igår hade jag läkarsamtal med överläkaren på avdelningen och det gick ändå hyfsat, vi kom överrens om att jag ska preliminärt skrivas ut på fredag men det får vi se då.
Idag kom både Flisan & Emelie och hälsade på, sen kom mamma också, var super mysigt med lite besök.
Haft ett långt samtal med sjuksköterskan som förklarar extremt bra hur min ångest fungerar. Jag tenderar att skjuta upp problemen, såsom att äta. Jag får sån ångest näe jag ska käka, jag har aldrig haft problem med det tidigare men det börjar krypa fram mer och mer. Och jag behöver verkligen inte hamna i det träsket också.

Något jag har märkt är i alla fall vem som är ens riktiga vänner som jag verkligen kan lita på till 100% och det är jag väldigt nöjd över. Hade en del jag trodde jag skulle finnas för mig och inte snacka skit. Rätt besviken men
På något sätt så har jag fått lite "kontroll" genom att faktiskt be vissa att lämna mitt liv och det var väl behövligt kan jag säga.

Så nu har ni fått en liten update, inte för så många kanske bryr sig..

Likes

Comments

Jag är så trött på att det aldrig ska bli bra. Jag vill bara känna glädje igen. Det kändes som allting var på väg mot det positiva innan jag föll ner igen. Jag är så trött på att klättra upp igen, jag tror inte på mig själv och är osäker på att jag klarar ta mig mot målen igen.
2017 var ett av dem värsta åren någonsin och 2018 har inte börjat speciellt bra om man ska se på mitt mående. Däremot har Felicia och Emelie kämpat för mig och jag är tacksam för det.
Igår var jag helt förstörd, igen. Ringde Flisan som pratade med mig och lyckades lugna mig näe tårarna bara föll som en flod. Ingenting annat hjälpte mig, is, lugnande och stressbollen var som ingenting.
Nu när jag mår skit så tappar jag hungern, mår bara illa och kan inte ens se eller känna lukten av maten.
Det jobbigaste är att jag vet inte vad som ger mig sån ångest. Men ångesten äter upp mig innifrån.
Jag vill inte dö. Men ändå så vill jag inte fortsätta kämpa, för jag misslyckas varenda gång. Slutar alltid med att jag blir inlagd och jag hatar det. När ska det ta slut?

Tro mig när jag säger att jag inte mår som ni gör, jag har aldrig samma känsla i mig, det är svårt att beskriva. Vad det än gäller, varje steg som jag tar får mig att tvivla och det är jobbigt, tär på mig, slukar mig levande. Min lilla värld rasar samman för minsta lilla motgång känns det som.

Det enda jag vill är att sova, för när jag sover gör jag inget dumt och jag slipper ångesten för en stund.

Likes

Comments

Har inte bloggat dem senaste dagarna, har haft en giltlig förklaring för det också. Det har helt eneklt inte skett ett skit mer än det vanliga. Mellanvården sedan direkt hem och sova.
Har somnat riktigt tidigt, redan innan 21 och vaknat 12-13 timmar senare.
Men i torsdags började ångesten och tankarna krypa fram igen. Jag hade någon sorts av abstinens, så förklarade min sjuksköterska det.
Igår blev det alldeles för mycket och allt jag kunde tänka på var om det fanns något jag kunde skada mig med eller något som kunde avsluta mitt liv. Så jag och Emelie gick ner till psykakuten, efter ett tag kom Felicia också ner. Satt där några timmar innan dem bedömde att jag skulle ha en "snabb" inläggning, förhoppningsvis blir det bättre inom kort. Men helvete vad jobbigt det är, när man till och med tänker "smöekniven kanske kan skada mig" och allt man ser ger mig obehagliga tankar.
Så nu är jag inlagd på 6:an, personalen känner mig väldigt bra så dem ser också på mig när jag mår dåligt och vet hur man ska hantera mig eftersom jag kan bli riktigt arg... Men nu har jag extra tillsyn eftersom jag är så impulsiv.

Flisan och Emelie kom i alla fall och hälsade på mig idag med massa överraskningar och gjorde min dag! Är sååå glad jag har dem i mitt liv. Sedan blev det 4 timmars monopol med en patient och nu ligger jag bara i sängen. godnatt typ..

Likes

Comments

Tisdag och det känns som veckan kommer vara i evigheter.
Jag vaknade pigg och utvilade och var ute med hundarna med Felicia. Blev bjuden på frukost och jag åt för typ första gången på ett år, har väldigt svårt och äta när jag är nyvaken. Blev körda till mellanvården, hade möte med kuratorn och ena av mina kontaktpersoner. Efter det var det lite lugn & ro innan vi begav oss till apoteket för att hämta ut medicin, HERREGUD vad mycket medicin det blev..
Sen åkte vi till Emelie, gick ner och handlade för att kunna laga mat. Lagade lite kyckling, ris & curry och fick hjälp av Flisan 😎

Annars har vi bara tagit det lugnt och även spelat skipo. Nu är jag helt slut så blir till att sova. Sover hos Emelie för att slippa åka hem sent på kvällen ☺

Likes

Comments

Haft en helt underbar dag!
Var en stund på mellanvården och sedan blev det tennis, gick riktigt bra och både Felicia och Emelie utvecklas snabbt & det är så kul att se!
Efter tennisen var det tillbaks till mellanvården, där bestämde vi att jag skulle hänga med Felicia till hennes pappa. Åkte hem och duschade & packade sedan körde Robin oss till bussen. Efter en bussresa som kändes som evigheter var vi äntligen framme.
Fick då äntligen vara i stall igen och gud vad jag saknar hästarna! Det kändes sjukt, för jag kände mig som en 12-åring igen när det var kul att mocka... Vi var i stallet i 2,5 timme och bara mockade och sedan tog in hästarna. Nu är deras boxar extremt rena 😂
Nu blir det soffhäng, troligast somnar jag där..

godnatt!

Lite bilder från dagen 😎

Likes

Comments

Har precis kommit hem efter ett litet besök hos veterinären här i Klågerup. Hur underbar  människa som helst som förklarar väldigt väl och lätt att förstå.
Chibi har haft utslag under hakan och på läppen nu ett tag och det går verkligen inte bort hur mycket vi än har försökt.
Veterinären skrev i alla fall ut antibiotika och en kortison-kräm, så får vi se om det hjälper. Vi har även bytt ut skålarna (hon hade rostfria skålar) så förhoppningsvis är det som hon inte tål det, så är problemet löst.
Troligen är det INTE fodret vilket är bra för hon älskar det, eftersom fodret är spannmåls-fritt.
Nu återstår det och se, håll tummarna!

Helgen

Helgen har varit fruktansvärt lugn, har knappt varit utanför huset. Har mest bara lagat mat & suttit framför tv:n, det har varit väl behövt. Så därav har det inte kommit något blogginlägg igår 🙄
Nu ska jag mysa ner mig igen med min stackars vovve och tycka lite mer synd om henne, den stackarn är verkligen otursföljd 😢

Likes

Comments

Dagen har rullat på som vanligt och känts riktigt bra idag.
Hade ett kort samtal med mina kontaktpersoner där jag fick mycket beröm, ovanligt men härligt att höra. Fick beröm över min sociala sida och att jag är väldigt aktiv.
Efter det drog jag, Felicia och Emelie till Victoriahallen och spelade tennis. Riktigt kul med mycket motion, trodde inte dem skulle vara så bra som båda två faktiskt var. Fick röra på mig rejält vilket är väl behövande.
Ännu roligare var att Emelie och Felicia tyckte det var jätteroligt, så på måndag är det två timmars tennis.
Nu har jag kommit hem och ska laga lite mat, ska prova göra någon wok eller kycklinggryta 😃

Likes

Comments