Instagram vegankattInstagram vegankattInstagram vegankattInstagram vegankattInstagram vegankattInstagram vegankattInstagram vegankatt

A star in my sky!

Idag har vi hämtat hem Sammy.
Känns lite overkligt. Orealistiskt.
För 3 veckor sedan så var vi på väg upp till veterinären och jag var beredd på att få ta hem honom igen.
Jag hade inga tankar alls på att det skulle sluta på något annat vis.
Så när de orden sas, att det var bäst för honom att få somna in så kunde jag inte greppa dem orden.
Jag skulle ju ta med honom hem, fixa med hans diabetes och ta hand om honom på bästa sätt.

Jag ville veta. Vad var bäst för Honom.

Jag lät veterinären få prata, ge sin synpunkt och förklara hur det fungerar med katter och diabetes, själva starten.
Hur man ställer in insulinet.

Där och då förstod jag.
Jag kommer inte få ta med honom hem igen. Jag kommer vara den som tar beslutet om att avsluta ett liv.
Det låg på mig. Därav ville jag ingående veta vad som var bäst.

Och sen var det ju även det här med njurarna.
Det var inga bra värden. "Njurvärdet är inte bra heller.."

"Okej" sa jag nickande. Jag minns inte att jag sa något annat.
Jag hade gråten i halsen och tårarna föll.

Jag pratade med Sammy. Han var lugn och förstående. "Du gör det bästa för mig" kändes det som hans ögon sa.
Jag hade nog någonstans inombords redan förstått att det skulle bli såhär.

Dagen innan hade han inte mått så bra. Han var så trött. Hans ögon var så trötta.
Som att han inte orkade sin kropp längre. Kroppen blev hans fiende.

"Vi ses igen Sammy. Jag älskar dig!"

Han somnade in lugnt och stilla med mina armar runt om honom.

Tänk om jag hade låtit honom få åka till Malmö och hans kropp inte hade orkat.
Att en familjemedlem ska få somna in helt ensam. Runt främlingar ...
Nej. Han ska få höra att han är älskad och bli pussad på in i sista stund.

...

Jag har svårt att bearbeta känslor. Att låta de få komma ut. Kunna känna dem. Hantera dem utanför min egna kropp.
Hela min uppväxt så har jag varit en expert på att hålla inne min smärta och alla känslor.
Alla såg mig som en glad prick när jag innerst inne var så trasig att jag knappt höll ihop.

Och tyvärr så har jag varit med om förluster alldeles för många gånger.
Och jag har så svårt att ta hand om de känslor som kommer.

Min hjärna har lärt sig att känslor ska du hålla för dig själv. Du ska inte visa dem för någon.

Att skriva har varit ett sätt att kunna sätta ord på mina känslor, så gott jag kan.
Och kanske är det såhär jag måste hantera sorg.

Men utåt så känner jag ändå att jag fortfarande inte har sörjt Sammy riktigt.
Det kommer kanske. Men just nu är det nog såhär jag hanterar dem.
Skrivandes. Utan någon röst. Utan tårar som hörs.
Bara ord.

En dag kanske jag bryter ihop. Lägger mig ner och känner hur det går i sönder inom mig.
Du var en sån fin vän. Så mycket glädje du gav alla runt om dig.
Trots dina motgångar så var du glad. Du uppskattade livet. Du älskade livet.

Jag är ledsen att din tid fick ta slut. Jag som hade tänkt att du och jag skulle få vara i så många år till.
Men jag fick 2 med dig. Och dem kommer jag aldrig att glömma.
Och jag kommer aldrig att glömma dig, älskade Sammy.


You are a star in my sky
And I will love you until the world is no more.
May we meet again
- Din vän Kitty 💗

* 25/4-07 - 04-01/19 *


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Veganism är framtiden <3