Fan, du låter ungarna göra vad de vill! Han är upprörd.
I hans värld missköter jag min del i deras uppfostran. Jag är slapp och tar inte de konflikter som han sedan måste ta.
I hans värld så sköter du dig och sedan om du orkat sköta dig tillräckligt länge då blir du belönad. Eller i varje fall så slipper du få förmaningar.
I hans värld är han den kunniga och de lärlingar.

Jag säger inte att han har fel för jag är slapp och jag tar inte konflikter som han gör.
Jag har dåligt fokus på allvaret i att hålla rutiner och sätta förbud.

I min värld som förälder finns några få men orubbliga regler.

* Mina barn är inkluderande och respektfulla.
* Jag har inga regler för reglernas skull.
Punkt!

Och där är det verkligen punkt!

Inkluderande för mig handlar om att kunna möta andra människor med ett vänligt och öppet sinne. Inställning är att det är roligt att umgås och lära känna andra.

Respektfull innebär att visa respekt mot att någon känner, vill göra saker eller tänker på andra sätt än dem.

MEN

Här finns en annan viktig bit och det är att de är respektfulla mot sig själva. Att de säger ifrån när något blir fel och att de tar hand om sin kropp både fysiskt och psykiskt på ett respektfullt sätt.

Utöver detta är jag tillåtande eller kanske slapp. Jag skapar inte konflikter i onödan för jag tycker sånt är för jobbigt.

Jag och de äldsta pratar mycket. Jag är konstant ärlig med dem oavsett om det gäller risker, känsliga ämnen eller vad som än sker i vår värld. Vi pratar mycket om handlingar, livssituationer och faror. Verkligheten kan verka hård för ett litet barn men den slår ännu hårdare om den plötsligt brakar ner en dag.

När vi pratar är jag även ärlig mot dem hur jag själv upplever saker och de är mycket medvetna om allt ifrån vad jag upplever som obehagligt till att jag behöver kaffe för att fungera. Det är befriande att varna dem för kaffemonstret (Jag i koffeinfri form) och ha ett tyst samförstånd att i detta läge är en kopp kaffe prio ett för allas välbefinnande.

Mina barn får nästan alltid göra det som de vill. De har nästan aldrig några problem att få en extra slant och får nog ofta någon shoppingpresent. Ofta är vårt hem fullt med övernattande kompisar och när andra föräldrar sagt stopp till slimetillverkningar och squishyinköp så samlas de här.

Jag kan vara uppe sent med mina tjejer och väldigt sällan tvingar jag dem i säng. De klarar skolan och går och lägger sig när de är trötta.
Vi har haft tusentals mysiga stunder och härliga samtal på kvällar då sovtid passerat. De är sådana lyckopiller ❤️

Jag tjatar aldrig på dem kring maten utan de äter tills de är mätta eller så äter de inget alls om de ej är sugna. De lever och mår bra och äter ikapp någon annan gång. Saker blir sällan dramatiska och de VET att de kan komma med sina frågor för att jag ÄR tillåtande.

Jag tror nämligen på att du får vettiga, skötsamma barn om du ger dem en möjlighet att vara det.

Tillåtande handlar inte om brist på ansvar utan det handlar om mod att våga tro på andras förmågor.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag red på din rygg. Barbacka. Vi galopperade framåt i ett jämnt tryggt tempo. Jag höll Mysan under armen och vägen bara fortsatte. Jag klappade dig vid manken som så många gånger förr.
Jag kände ingen sorg. Bara harmoni och balans.
Längs vägen träffade vi en vit ponny. Jag kände den och ropade in den, Harry. Den var lös men följde oss vid sidan.
Kom ihåg att jag undrade var Spiltis var.

Det var soligt ute och jag hade en vit klänning, barfota. Jag smekte dig längs sidorna med mina fötter, du kändes len och varm. .

Sedan tog drömmen slut men jag blev inte ledsen. Träffade min mamma och syster. Min syster var upptagen. Berättade för mamma att jag drömt att jag ridit på dig.
- Eller det var nog ingen dröm för då borde jag vakna och jag sover inte, sa jag.

Likes

Comments

När livet har ändrats så radikalt och abrupt som det gjort måste man hitta nya sätt och tankar.

Jag har tidigt lärt mig att saknad inte får äta upp mig. Jag saknar, fy f-n vad jag saknar men det hjälper inte att sluta fortsätta framåt.

En era är över och mitt nya liv och jag börjar sakta lära känna varann. Jag är långt ifrån i balans men acceptansen börjar infinna sig.

Denna vecka kör jag sista veckan i skolan. Slutspurt med tentainlämning på Söndag. Får väl erkänna att jag inte riktigt har ork men nu är inte tid att känna efter.

Nytillskottet går från 100% ös till tvärslut. En riktig liten bestämd dam som kommer kräva arbete för att hitta ett samarbete. 😳😬

Likes

Comments

Solen skiner och det är helg.

Alla är ute och njuter. Själv är jag lämnad ensam hemma för att trolla fram en tenta. Totalt oinspirerad 😩

Klockan 15 kommer Daniel hem och då vet jag att han förväntar sig att jag ska ta över barnen och vara klar 😳

Jag har i alla fall bästa sällskapet!

Mysan, vår lilla valp som flyttade in i Söndags.
Världens gosigaste, busigaste och duktigaste hund ❤️

Skulle vara flickornas hund men hon är visst för mattekär för det 😂😂

Bebisar är bäst ❤️

Likes

Comments

Do Not Stand At My Grave And Weep

Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you wake in the morning hush,
I am the swift, uplifting rush
Of quiet birds in circling flight.
I am the soft starlight at night.
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there, I did not die!

Mary Frye (1932)

Tiden går och sorgen är inte lika plötslig och omtumlande.
Jag saknar dig så ❤️
Från att varit en riktig hästtjej har jag ingen längtan alls tillbaka till stallet.
Det var dig jag vigde mitt liv.

Jag hoppas du har det bra var du än är 😢

Likes

Comments

Igår gjorde jag något som jag inte gjort på något år 🙈
Jag klippte mig hos frisör.

Mitt liv har ändrats så mycket så kände att även jag ville göra det. Från att ha långt hår nästan jämt kapade jag en rejäl bit.

Sedan går jag i lite andra funderingar men det kräver mer eftertanke. Återkommer!

Likes

Comments

Efter att vara instängd i en kvävd bubbla börjar jag sakta vakna till liv.

Egentligen orkar jag inte riktigt men tvingar mig själv att röra mig framåt.
Jag låter dock hjärta och sinne få vara ifred ett tag till. De behöver lite mer tid.
Bitvis bryter jag ihop men jag måste vakna till liv. Mina flickor och vardagslivet tillåter inte någon apati.

Det är sjukt att ha all denna tid. Vad gör egentligen människor utan hobby på kvällarna?

Jag har i alla fall kommit igång i köket igen 😊







Likes

Comments

Jag har lagt ut en bild på Instagram. Inte på dig.
Det var jobbigt som om ett bevis att livet fortsätter.
Jag fick ångest för att en bild utan min sorg lades ut. Vet inte varför men jag klarar inte att lägga ut bilder på dig. Jag klarar inte att åka till stallet och ge en fin avslutning.
Bara jag ser en bild på dig försvinner luften och det gör så ont! Så fruktansvärt ont.

Bristen på inlägg på FB och Insta betyder inte att du var oviktig utan tvärtom. Du har lämnat sån smärta och ändlös sorg att jag aldrig kan hantera dig och ditt minne som en vardagshändelse.

Allt som påminner om dig ger mig sån ångest. Jag som brukar hålla ihop har ingen kontroll över mina känslor. Varje sekund är en kamp.

Likes

Comments

Sitter på tunnelbanan. Första gången ute bland folk. Ångest!

Jag vill inte men måste...

Hur kan livet bara fortsätta? Känner det inte att saker förändrats? Luften blivit tyngre?

Likes

Comments

-När blir du som vanligt igen, mamma?
Linns stora bruna ögon tittar intensivt på mig.
Jag tvingas ur min apatiska bubbla och viskar svagt:
- Jag vet inte.
Vi sitter tysta en stund.
- Mamma, du har ju oss.
Åh vad ont det gör, stackars barn som känner sig så otillräcklig.
- Du gumman du vet din kompis vars föräldrar skilde sig.
- Ja
- Det har ju varit väldigt jobbigt för henne för hon har ju fått lära sig att leva på ett annat sätt. Men nu när hon vant sig vid sitt nya liv är hon glad igen.
- Ja
- Så är det för mig också. Jag måste också lära mig att leva på ett annat sätt men jag behöver bara lite tid att hitta hur jag ska hantera det nya.
Linn sitter tyst en stund innan hon säger.
- Hon var så ledsen och arg i lekparken när hon berätta.
- Ja det var hon
- Är du också arg?
- Nä bara ledsen.

- Mamma, är ditt hjärta sjukt?
- Ja kanske på sätt och vis. Det har nog ramlat bort en bit.
- Behöver du medicin?
- Nä gumman jag har ju Er.

Likes

Comments