Två sidor av myntet

Världens upp-och-ner tillvaro är tuff för oss alla. Många blir drabbade gällande arbete och ekonomi. För vissa handlar det till och med om liv eller död. Det är på allvar det här.

I fredags hade jag en digital AW (bästa grejen för övrigt) med mina kloka vänner och ventilerade det allra senaste. Någon har blivit av med sina närmsta kollegor, flera är permitterade, en är förberedd på att hoppa in på annan plats i vården vid behov, en är deppad av att ha jobbat hemifrån i tre veckor. Det blev så märkbart att ingen kommer undan det som sker just nu.

Jag undrar om den här tiden kommer att forma oss annorlunda? Många företag kommer att behöva bli kreativa och omforma sitt erbjudande eller sin väg för att nå kunden när konsumenterna ställer om sitt köpbeteende. Det kommer att finnas vinnare, men troligtvis än mer förlorare. Privatpersonen drabbas och otrygghet är lika med osäkerhet. Och vad gör en långvarig osäkerhet med oss egentligen?

Jag tror i alla fall att det kommer att finnas ett före och ett efter den här tiden. Frågan är om vi kommer att komma ur detta lite mjukare och lite skörare? Och hur kommer vi att prioritera vad som är viktigt på riktigt?

Jag känner själv att jag vill ägna mig åt trygga saker i hemmet och sådant som kretsar kring min familj. Jag vill att vi ska ha det bra och fint omkring oss. Att vi ska äta gott och ha det mysigt. Och jag pysslar, bakar, lagar mat och vill skapa på olika sätt som aldrig förr. Kanske är det en konsekvens av att familjen är mer hemma? Jag undrar om fler som jobbar hemifrån eller är permitterade känner som jag? Att hemmet är borgen och att den ska byggas så stark och trivsam som möjligt? Att det liksom är en del av konsekvensen. Kommer vi gå in i en ny ”arts and crafts-era”, kommer vi att vilja värna om det egna, det lokala, det egna samhället och de som bor där jag bor? Kommer vi att handla mer av det som finns oss nära? Fortsätta att stötta den företagare som verkar där jag är? Kommer ”tillsammans” bli viktigare än var och ens egna prestation? Kanske blir det nu ett uppsving för det lokala initiativet och för den egna kreativa människan framöver?

Ja, det finns mycket att tänka igenom kring det här. Som ni märker är jag långt ifrån färdigtänkt. och ja, jag är absolut införstådd i att långt ifrån alla mår okej i det kaos som råder. Att alla inte har hemmet som sin borg som jag, utan snarare som sitt fängelse. Att det ligger en ekonomisk aspekt i det hela också givetvis. Den som förlorar sitt jobb står helt klart i ett annat läge och med en annan tuff prioritering. Spekulationerna är många och svaren obefintliga. Vi vet när det här är över. När vi tagit igenom oss detta. Tillsammans.

Trots rådande världskaos snurrar dagarna och det här är det senaste från min verklighet. Och jag är tacksam, det är jag.

Förra söndagen var jag och svägerskorna på keramikkurs. Vi drejade och drejade i tre timmar. Det var det bästa som hänt på länge.

Terapi för själen att fokusera på att forma den där lerklumpen till något föremål. Vill göra det igen!

Vårt skåp har kommit på plats och vi testade att se hur det kändes att inte måla fönsterramarna. Först var jag helt inställd på att måla dem men nu när det gått en vecka känner jag nästan tvärtom. Skåpet är unikt på detta sätt. Vi får suga på karamellen lite till. Vad tycker ni? Hur som helst är jag så glad över den extra förvaringen och att ha fått in färg på övervåningen.

Jag kämpar med att få Nils att sova på dagarna efter lunch. Det fungerar sällan. Och det resulterar i att han kan stensomna på eftermiddagen om tempot lugnas ner. Här ammade jag Ivar och då la sig Nils bredvid och läste en bok men somnade ganska så direkt. Inte helt lätt med rutiner just nu med andra ord. Känslan dock när de somnar så här bredvid varandra är magisk.

Vi får dagarna att snurra på rätt bra här hemma ändå. Nils har varit sjuk länge. Snorig redan innan Corona-svängen. Funderar dock på att hålla honom hemma tills allt är stabilt då jag ju ändå är hemma med Ivar och de kämpar på förskolan för att få ihop det med sjuk personal.

Hej från mig och Ivar!

Mycket fika och mellis blir det dessa tider. Tur att jag har börjat träna, dock är ju träningen begränsad så här i dessa tider. Plus att mitt gym brann igår.(!?)

Gullungar i en hög.

Här syns skåpet i en annan vinkel. Vad tycker ni gällande luckorna? Målas eller sparas?

Ivar är fortfarande den gladaste och enklaste bebis jag mött.

Mersmak från keramikkursen. Jag hade lera hemma och ville skapa. Blev något att hänga i påskriset. 🐣

Vitsippor i diket på sova-i-vagnen-efter-lunch-promenaden. 🌱

Påskfika på trappen som en belöning efter jobb utomhus. Johan har startat igång ett projekt och byggt på vår balkong. Det blir superfint.

Jag svängde ihop en krans som kändes så där härligt vårspretig.

Planterade penséer i lerkrukor.

Som fick bli kompisar med påskliljorna vid entrén.

Och kransen kom upp här.

Gillar

Kommentarer