Hjärtanaaaa!!! Dagen är kommen. I eftermiddag får vi nycklarna till den nya lägenheten!! Om 3 timmar tar jag dessutom långhelg, då mitt nästa jobbpass inte är förrän på tisdag. Det är så himla mycket att göra nu så jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja haha.. Men jag lovar att uppdatera er under flytten!

Jag mår bra. Hallå?! Testar att säga det högt, trots att jag sitter ensam i lägenheten och känner mig smått psyco. Jag vill typ skrika ut genom fönstret att ”HALLÅ HÖR NI JAG MÅR JU BRA”, för helvete liksom!! Jag mår BRA. B-R-A. För första jävla gången på flera, flera år så mår jag bara väldigt jättemycket bra. Ingen ångest, panik, oro, dåliga tankar eller tvivel. Bara så jävla bra. Och nu gråter jag också.

Har testat att nypa mig i armen några gånger, liksom för att se om jag drömmer eller om det verkligen är sant. Nu är det ett halvår sedan jag var hos psykologen sist och tre månader sedan jag hade en panikångestattack. Så länge har det inte gått sedan 2016. För som de flesta av er kanske vet - mitt mående har varit dåligt sedan år 2014. Jag tror att ni alla förstår att det INTE innebär att jag aldrig mått bra en endaste gång, varit glad eller känt lycka under de senaste fem åren. För det har jag! Men mitt mående har alltid präglats av ångest, prestationsångest och panikångestattacker, självskadebeteende, depression, katastroftankar och så vidare. Har länge haft magkatarr och ledbesvär på grund utav stress och oro, tappat massa hår, pendlat mycket i vikt, ätstörda tankebanor. Ja, det har varit en HEL JÄVLA DEL så att säga. Hur glad jag än varit eller hur bra jag än har mått så har det alltid funnits något mörkt i periferin. Tills nu. Äntligen.

I somras när skolan tog slut kom ju livet ikapp som en ordentlig käftsmäll, och jag valde att ändra mitt mindset för att, ja, överleva helt enkelt. Skrev mer om det i detta inlägget. Och sedan i somras har jag kämpat otroligt mycket med att ändra mitt mindset och försöka leva därefter. Inte ge tid till negativa tankar eller handlingar. Förlåta folk för min egen skull, prioritera mitt välmående - glömma och förlåta, men inte vara naiv. Mycket har hänt med mig som person, som jag inte delat med mig av till typ någon, men jag tror och hoppas att det märks på mig att jag blivit annorlunda. Att jag äntligen mår bra.

För några dagar sedan lyssnade jag på en podd där två tjejer bland annat pratade om psykisk ohälsa och ätstörningar. En av dem öppnade upp sig för första gången sa att hon aldrig hade berättat detta för någon innan. Detta fick mig att inse hur sjukt mycket jag har hållit för mig själv, som jag aldrig har berättat för någon. När jag mådde som sämst gick jag till skola och jobb som vanligt utan att berätta för någon vad som försiggick i mitt huvud. Och det är så jävla hemskt att jag skämdes så otroligt mycket för vad jag kände och gjorde. Finaste jävla jag, som så sent som i somras inte kunde se att jag var värd mer än att må fullkomligt skit.

KBT (kognitivbeteendeteapi) har verkligen räddat mitt liv och gett mig de verktyg jag behöver för att klara av att ta mig ur helveteshålet jag befunnit mig i under så många års tid. Tror inte att många vet hur dåligt jag verkligen mått då jag aktivt valt att hålla det för mig själv. För de få gånger jag har berättat för andra än min familj/släkt (och Julia och Nea) så har det bemötts av att ”jag tycker så synd om mig själv” och är jobbig att umgås med för att jag är ledsen.. Så tacksam över att jag har bytt umgängeskrets haha! För de största orsakerna till att jag idag mår såhär bra är KBTn, att jag tagit studenten och att jag idag endast umgås med människor som lyfter mig och får mig att må otroligt bra. Människor som hjälper mig och glädjs för min skull utan att göra allt till en tävling och trycka ned mig. Och det är kanske låter som en självklarhet att vänner inte gör så, men för mig har det inte varit det. Så jag är så tacksam över att det nu är det, och att jag på riktigt har omgett mig med personer som ger exakt lika mycket energi som de tar.

Jag är så fruktansvärt jävla stolt över mig själv som har kämpat och orkat under alla dessa år. Trots motgång efter motgång. Återfall efter återfall. Och ändå aldrig gett upp. Psykisk ohälsa och ätstörningar är ett sånt rent jävla helvete och jag är så otroligt glad över att jag vågade och orkade be om hjälp från familj, vänner och psykolog. Jag är så jävla stolt över att jag kämpat så hårt och ÄNTLIGEN mår bra <3

Godmorgon från mitt precis nyvakna ansikte! Sovmorgon har aldrig känns såhär skönt innan. Allt med flytten och jobb SAMT massa extra jobbpass gör mig fullständigt dödstrött. Som tur är så har jag en helt ledig dag idag, sedan jobbar jag varje dag fram till flytten.

Om exakt en vecka (!??!!!) får vi nycklarna till den nya lägenheten och det är så jääääkla mycket som ska vara gjort tills dess. Allt ska packas ned i lådor, det ska städas överallt och lite saker ska säljas/skänkas eller slängas. Önska oss lycka till..