Life of color
När jag var aktiv på den här bloggen senast så höll jag ju på att ta mig tillbaka till blont och jag kom nästan hela vägen fram innan jag gav upp och kände att jag ville färga mitt hår. Men såhär såg jag ut i Juni
Så söt och oskyldig, lilla jag. Får man säga så? Skitsamma, jag tänker säga det ändå. Lilla Jag.
Sen i Juli fick jag nog av det blonda söta så jag kände att nu måste jag ha en förändring. Så en dag när jag och Emma var inne i stan så bestämde jag bara att jag skulle färga håret rött, så vi köpte färg, åkte hem till henne och färgade mitt hår. Jag skulle åka ner till mamma i Malmö dagen efter och hon hade ingen aning om att jag hade färgat rött så hon kände inte alls igen mig på flygplatsen. Min kille var ju lite förvånad han med, men alla gillade det så slutet gott allting gott.
Jag gillade det röda väldigt mycket faktiskt men efter ett tag(typ 1,5 månad)så började jag tröttna på att alltid behöva ha i färgbomb när jag duschade, det färgade av sig på de få ljusa kläder jag faktiskt äger och hårkvalitén som redan var kass blev ännu sämre.
Så I augusti färgade jag håret lila. Jag övervägde om jag skulle göra det svart på en gång, men sen insåg jag att mitt hår kommer aldrig klara att göra en sån här resa igen och att om jag ville ha fler hårfärger så var det dags att göra det nu, så det blev lila igen vilket jag gillade lite sådär. Mitt stackars hår var så himla slitet och färgen släppte så fruktansvärt fort.
Men det var helt okej ändå, den färgen hade jag i lite mindre än en månad och sen färgade jag det svart i mitten på september. Och nu har jag klarat att ha samma hårfärg i en hel månad, det är nästan värt att fira. Men det svarta gillar jag jättemycket faktiskt, och jag tror att det är den hårfärgen av alla olika som jag har haft genom åren som jag gillar absolut bäst.
Passade även på att klippa av alla slitna toppar, kapade nästan en decimeter och håret känns så himla fräscht nu.
Cred för alla färgbyten och klippning går till min kära vän Emma <3
