Vardag-ligt

Det händer saker nu

Jag startade upp denna för att jag hade för mig att jag gillade att skriva, och kanske lite också för att jag kände att jag hade behov av det. Men det går trögt. Otroligt segt.

Och andra sidan händer det en heldel nya saker i livet. Och jag som liksom tänkt att jag ska ta det lugnt för att inte riskera att gå in i den berömda väggen. Men jag saknar lite av det som kallas "tålamod".

Hur som.. lite kortfattat. Jag minns knappt vad jag skrev sist jag skrev. Men jag vet att det hänt en hel del saker efter det. Vi kan ju börja med att jag byter jobb i april. Ett stillasittande jobb är absolut inte min sak och min rygg men också nacke har lite tagit stryk. Igår for jag i iallafall till fysioterapeuten. Smärtan är för det mesta nu outhärdlig så jag känner att det är dags att ta tag i det. Humöret, tålamodet och allt där emellan tryter fort när något inte känns bra.

Nya jobbet är i grannbyn bredvid, Tärendö. Kommer att jobba på hemtjänsten och jag tror faktiskt att det blir riktigt bra. igår fick jag komma dit, skriva på lite anställningsavtal, hämta nycklar och fråga frågor. Mina möjligheter med studierna ser också bra ut vilket gör detta till någonting jag verkligen känner att jag kan utvecklas i. Jag ser fram emot detta så himla mycket.

Studierna har jag fortsatt med. Har hunnit läsa klart svenska 3 och specialpedagogik på 100%. Har förra veckan påbörjat kursen Medicin 1 och 2. Så man kan väl säga att det är rätt mycket med jobb och studier. Jag vet inte hur jag hinner med allt, det är lite stressigt. Men det går ju bra än så länge. Det är här jag känner att jag kanske borde ta det lite lugnt. Man behöver liksom inte göra allt samtidigt, men som jag skrev tidigare. Tålamod, vet knappt vad det är.

Sen ser jag så framemot våren som är på ingång. Man vaknar liksom efter några dagars snö och plötsligt är man påväg att ramla och bli ihjälslagen pga halkan där ute. Solen visar sig allt mer och man känner mer energi nu. Finns mycket att se framemot med denna vår. Men jag ska berätta mer om det senare. Alltså väldigt mycket senare.

Sen har vi det där med drömmar och mål i livet. Jag som för ungefär 1 år sen knappt kunde tro att jag skulle få bli lycklig någonsin. Att jag aldrig skulle drömma, hoppas och få leva. Nu kan jag ju säga att jag gör det. Jag drömmer igen, jag skaffar mål och vågar hoppas på saker utan att det skiter sig och jag lever. Jag lever på riktigt. Jag vandrar inte runt som en död. Jag finns! och det är den sjukaste och underbaraste känslan jag känt på såååå många år. Tack för det liksom.

Nog om det. Idag kommer barnen och det längtar jag till. Tänkte dra en liten onsdagstaco och bara mysa på lite extra med huliganerna. Min syster kommer hit och käkar med oss. Joel jobbar i vanlig ordning, kommer till kvällen. Det är tur vi hinner umgås på helgen allihopa!

Nu ska jag få lite vettigheter gjorda. Vi hörs!

/Amna

Gillar

Kommentarer