Efter en lång resa (bil som pajade, bogsering och oklart hur/när man kommer hem) är vi då på plats och ska ”fira”/spendera jul ihop, jag, föräldrar och systrar med respektive. Förr var vi alltid jämnt antal vuxna, nu är vi udda antal och jag satt på gaveln vid middagen ikväll utan någon respektive.
Konsekvens.

Efter 4 försök att få den äran att överlämna julklapparna till 2 av mina 3 söner (äldste får sina i januari) fick jag tillslut lämnat det till barnens farmor. Jag åkte helt enkelt dit och knackade på. Efteråt mådde jag nästan illa av den psykiska ansträngning detta varit.
Ps syster hörde inte av sig så jag fick utgå från att det blivit ändrade planer. W ville inte. En granne till P och bekant till mig hade flyttat annars såg jag en väg där. Så farmorn fick det bli. Kändes ändå bra att lämna dem.
Fick också fint sms från W där han förklarade att även han tyckte det är tufft särskilt i juletid men att när O kommer hem kanske vi kunde ses. ♥️

Verkar som att P träffat en kvinna. Kanske är det så. Hoppas han är uppriktig med det mot pojkarna. Undrar om P nu får känna av liknande bemötande från pojkarna som jag fått sista fyra åren? Hoppas inte. Det är själsdödande.
För egen del kommer jag aldrig mer antyda för någon  om en förhoppning på en  reunion oss emellan, nu blir det bara töntigt. Jag hade min chans en gång.
Konsekvens.
Jag hoppas han blir lycklig och välmående. Jag fortsätter jobba på relationen med pojkarna. Mål nr 1 i livet.
Men fortfarande ingen antydning om att någon läser detta. Tråkigt, det var som tidigare nämnt, mitt syfte.
Beslutet att lägga ned kvarstår därmed fr o m nu.

Min fina trio; jag älskar er mer än ord kan beskriva. När L var liten frågade han mig ”Men hur mycket älskar du oss, mamma?”
Minns att jag svarade att om någon sa att jag inte skulle få vara med er så skulle man likagärna kunnat säga ”tyvärr, nu får du inget syre mer.”
Syre måste man ha för att kunna överleva och han förstod då hur viktiga ni var och är för mig.
Senaste åren har en syrgastub hållt mig levande och om ni trots allt läser detta så minns;

Jag älskar er oändligt och väntar på er! Om något är jobbigt, sorgligt, tufft, tråkigt, irriterande.. precis som förr så ska jag göra allt jag kan för att hjälpa till. Om ni vill ha min hjälp.
Jag väntar med öppna armar. När ni är redo.

Over and out.

/ U

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Med tanke på vädret som är just nu så kunde det ju likagärna varit höstlov. 6 grader varmt och regn.. Har fortfarande svårt att finna julkänslan men jag hoppas den infinner sig med familjen samlad om några dagar. Igår och idag fick jag iaf löst samtliga julklappar, födelsedagspresenter och klappar till julklappsspel, vilket f ö varit det svåraste att lösa i år tycker jag. En julklapp för 200 kr ca som ska passa både dem och herre. Men nu är det kirrat och jag är nöjd med vad det blev. Allt är också inslaget och klart, tom några rim.

Jag googlade lite på vilka lagar och regler som gällde när det handlar om att få ta med sig hund i butikerna. Lagen om att husdjur i butik är förbjudet har tagits bort, nu är det upp till butiksägaren att välja. Men står det en skylt på utsidan att hundar är förbjudna så är det det som gäller. Fast inte om man har en frusen valp på 10 veckor som inte kan vara hemma själv och absolut inte binds utanför. No Way José. Jag smugglade runt henne innanför kappan i flera omgångar. Det var inte helt lätt, vi blev ju båda ganska varma och det fick bli ett antal kisspauser. Dessutom är hon ju oerhört nyfiken och stack fram huvudet så fort hon hörde eller såg nåt nytt, vilket ju är hela tiden, så just hennes nyfikenhet avslöjade oss. Lyckligt nog är hon så söt så de flesta la bara huvudet på sned och tyckte hon var så bedårande. SÅ var allt förlåtet och jag/vi fick gjort alla ärenden. Kanon.

Jag kontaktade Ps syster idag igen och hon möter upp och tar hand om pojkarnas julklappar till julafton. Hon har hjälpt till en del och jag ska försöka att inte be henne om hjälp mer. Hade ju som tidigare nämnt varit så mycket enklare om P kunnat tänka sig att kommunicera, så det önskar jag att systern framför. Tänker att hon nog tycker detsamma.

Jag har haft kontakt med O igår och idag. Han och kärleken är nu framme på semesterön där de ska fira jul och nyår, fortfarande i Asien. Så häftigt! Hoppas det finns möjlighet att kontakta honom på julafton, det är vi nog många som vill, både bröder, pappa, jag ,mormor, morfar, mostrar mfl.

Bara 4 dagar till julafton. Fortfarande inget tecken, mess, meddelande eller Mail från någon av de andra sönerna. Antar då att de inte läser bloggen, vilket ju varit mitt syfte. Därmed står jag fast vid mitt beslut att avsluta bloggen om några dagar, om inget mirakel sker. Men mirakel har jag ju behövt så många gånger tidigare o aldrig fått så det tror jag uteblir även denna gång.

Fortfarande några dagar kvar och situationen kan ju ändras. Är ute och tittar i brevlådan 3 ggr varje eftermiddag i hopp om att få ett julkort från P,W eller L. Jag har skickat till dem.
Det är det där med hoppet igen. Vad finns det annars att göra?

There´s a little place within my heart that is with me every day
A place where all my memories are softly tucked away.

It is the perfect place in my grief for me to go
For words could not explain how very much I miss you so

And now that once again christmastime has come around
It´s where the sweetest memories and thoughts of you are found.

Jag trodde 2016 var sista julen utan min fina trio. Jag hade fel. 2017...är det min sista jul utan er? Måtte det vara det. Vet inte om jag hanterar fler er förutan.

/ U

Likes

Comments

Det tog ett par dagar att komma över onsdagens ”kommunikation” med W. Då gav jag upp en smula. Men som alltid reste jag mig. Det har liksom blivit normaltillstånd att bryta ihop och sedan resa sig igen. Undrar vad det gör med en, denna ständiga berg-och-dalbana? Och nån gång måste det ju förändra sig antar jag. Sista gången man bryter ihop måste det ju antingen bli för att det har skett förändringar av den karaktären så att fler bryt inte längre blir nödvändiga. Eller så reser man sig inte igen.

Jag vet forfarande inte hur jag ska göra med barnens julklappar. O är inte i landet och honom har jag mött tidigare år och lämnat julklapparna till. . W ville inte mötas och ta emot dem. P och L kan jag inte nå. Att posta dem är försent. Jag vågar inte åka dit och ställa dem utanför dörren, då är risken att de hamnar under någon annans gran. Vill inte ringa Ps syster och be henne ta dem, jag har bett henne om hjälp flera gånger redan. Sorgligt att jag inte bara kan messa P och be honom möta upp nånstans och ta emot klapparna. Åtminstone för barnens skull.
Tänker att det måste vara sååå slitigt för barnen att arbeta emot sina känslor varenda dag. Jag vet ju att de inte hatar mig även om det är så det känns oftast, men hade de varit helt utan känslor eller fyllda med genuint hat mot mig så hade det inte blivit så starka reaktioner varje gång jag vill ses eller när jag kommer på tal. (I skola etc) Måste vara mycket tungt att stoppa sig själv från att ”känna” när man helst bara vill ses och ha en relation. För det är vad jag tror och hoppas. De känner så mycket men bromsar. Bromsas. När åldern är inne och åsikterna självständiga kommer förändringar att ske. Just nu så känns bitterheten, åtminstone Ps, nästan självförsörjande. Det ökar med tiden och blir bara mer och mer genomsyrande. Fy...vilket liv. Jag önskar att jag kunde göra något för att få dem att våga må bra. Det hade naturligtvis varit mycket, mycket enklare att få må bra med tillåtelse från deras pappa som om han hade visat att det var ok. Om han hade gett sitt godkännande på att det var ok att vi sågs och hade ett mamma- son- relation. Min högsta dröm. Kanske även barnens.

I fredags hämtade jag M. Hon är underbar och har gjort mina dagar mer meningsfulla. Denna lilla varelse som är i så stort behov av mig. Jag har saknat känslan av att ha någon att ta hand om. Nu har jag henne. Det känns så bra. Det känns jättebra att vara långledig i nästan 4 veckor för att kunna bonda med henne och få rutiner.
Jag hoppas att de en gång kan vara tillsammans C, B och M. Jag saknar de andra två fyrbenta varje dag. Jag kallar tom M för B för de är så lika som valpar.
Helgen har gått så fort. Det är inte så ofta jag upplever det. Har tom lust att göra nåt i köket så nu ska jag göra köttbullar att ta med till jul. Ska testa ett recept av Pernilla Wahlgren med julmust i. Ska bli spännande.

Skön söndag.

/U

Likes

Comments

Lucia och mysigt firande i skolan med luciatåg, lussekatt och Festis. När jag var barn gick vi runt i hushållen och lussade, det verkar ju ha försvunnit helt. Kanske utbytt av Halloweens ”Bus eller godis”. Dessutom hade ändå ingen velat lussad idag, 2 grader kallt, ösregn och hård blåst. Skönare att sitta i stugan med kaminen igång sedan flera timmar. Det var bara 16 grader här inne idag när jag kom hem från jobbet. Nu är det 23,4 och behagligt.

Som tidigare nämnt har jag försökt många tillfällen att få tag på sonen min, W, vid flera tillfällen. Igår fick jag svar och det är dessvärre sällsynt. Han önskade sig inget av mig i födelsedagspresent. Jag frågade om vi kunde fika men fick ett snabbt nej. Frågade om 30 sekunder så jag åtminstone fick lämna klapparna. Svaret: ”Om du nu absolut måste köpa nåt till oss så får du väl posta det.”

Det tog många timmar att återfå fokus efter det kalla svaret. Jag höll ut till 17 på jobbet men tom chefen undrade om jag kanske borde åkt hem lite tidigare. Det gjorde mycket ont och gör fortfarande. Kollegan undrade vad som hänt och jag berättade. Fick tipset om att backa och inte skicka utan säga ”Då har jag klapparna här tills ni har lust att ses .” Dessvärre känns det som att om jag lämnar bollen hos dem så blir det...aldrig.
Jag är så rädd för att bli bortglömd. Är det så här livet ska vara nu? Ska jag verkligen acceptera?
Samma kollega sa nåt som jag tänkt på lite. Hon menar att P biter sig i svansen genom att inte tala gott om mig, tom kanske det motsatta, och inte uppmuntra till möte (det motsatta?) med mig. En dag kommer de nog att ifrågasätta. Kanske särskilt eftersom jag aldrig säger något negativt om P - tvärtom.
Hon hade sett det förr sa hon, kollegan. Barn byter sida liksom, i ren ilska för att ha förlorat tid. Kanske blir det så. Men om det skulle bli så så kommer jag ändå inte att tala illa om P utan tvärtom, och absolut främja en relation mellan dem. För jag vet hur det känns att vara ”cut off”.

Well....om jag någonsin hamnar i det dilemmat. Ett angenämt sådant nästan. Just nu känner jag uppgivenhet och har tappat lusten. Jag hoppas det är lusten jag tappat. Hur vet man om det är hoppet man tappat? Det känns som att skillnaden inte är så påtaglig nuförtiden. Jag har slagit in julklappar, fast jag inte ens vill tala om julen ikväll. Hade länge sett fram emot kvällens luciagudstjänst i kyrkan men tappade som oftast, lusten när det var dags. Blev kvar i fåtöljen.

Min äldste, O, har idag avslutat sina studier på andra sidan jorden. Jag är så stolt och det sa jag också till honom på Snapchat idag. Längtar tills han kommer hem och hoppas verkligen att han fortfarande kan tänka sig att ses då.

Ibland tänker jag konstiga tankar. Flera tillfällen har jag varit ute och kört och kommer på mig själv att tänka; ”Om jag krockar eller kör av vägen och skadar mig lite lagom mycket, så kanske barnen kommer och hälsar på mig på sjukhuset?”
Knäppt.
Att P och jag skulle kunna får en vänskapsrelation eller mer nu, det kan jag absolut sopa ur tankarna. Nu är jag ens tveksam till om vi kommer få en fungerande dialog. Jag menar, jag söker upp honom på hans arbete och lämnar ett meddelande till hans kollega att nåt har hänt, han behöver kontakta mig, men väljer att inte göra det?? Nä...det är nog inte så mycket som biter. Jag får försöka ge upp de tankarna. Satsa på att reparera relationen med min fina trio. Även det känns för tillfället oerhört långt borta dock. Det är verkligen ett steg fram och minst två tillbaka. Jag önskar att jag hade en kristallkula. Eller var bekant med ett trovärdigt medium. Då kunde jag få veta om det var dax att ge upp eller om man ska bita sig fast vid det där förbannade och troligtvis överskattade ”hoppet”. Ibland är känslan mer hopp mindre uppgivenhet.
Ikväll är det precis tvärtom och tankarna på att bara ”försvinna” dyker upp igen.
Det kommer jag inte, av flera anledningen. En anledning är att på fredag kommer M. Min nya fyrbenta livskamrat och en syster till C och B. Längtar. En strimma glädje.

Godnatt. / U

Likes

Comments

Vaknade upp i morse och det hade snöat så mycket! Tog en kvart att leta fram bilen, då hade en carport varit toppen.

Helgen är förbi, har gått relativt smärtfritt. Det har varit något varje dag så tiden har förflutit på. I lördags var det glöggmingel hos en arbetskamrat. Tog först emot att möta kollegorna en lördag när vi ses måndag - fredag men väl där var det även många privata vänner till henne där och även föräldrar och syskon, så jag såg mig själv som en vän mer än kollega just då.

Igår fick jag göra en ny omgång knäck. Kändes som om det var lite för få knäck kvar att ta med till jul (jag har gett bort en hel del och provsmakat en o annan...) men gårdagens knäck blev inte på långa vägar lika bra som första omgången..

Fick nyss ett samtal från banken. De har blivit varse att det är ett företag som försöker dra pengar från yngste sonens konto. De föreslår att spärra det gamla kortet och ge honom ett nytt kort och kod, vilket såklart är det bästa. Dock står han då utan tillgång till sitt konto i tre dagar så jag vågade inte besluta detta själv. Jag frågade om de hade numret till pappan, vilket de inte hade. Det har ju inte jag heller fått så jag fick ringa till företaget han arbetar på, och be dem lämna ett meddelande att han behövde kontakta mig. Hoppades på att en situation som är av vikt kunde få honom att kontakta mig. Jag hade fel och fick istället kontakta hans syster som jag fått be om hjälp att framföra att han behöver kontakta banken.

Tänk så enkelt det kunde ha varit...Inser att vi är på olika platser i den här läkningsprocessen och kanske borde jag ge upp hoppet om att ens få en fungerande kommunikation, än mindre en vänskapsrelation. Jag vill så väldigt gärna få detta att funka, dels av praktiska skäl men också för allas välmående. Förstår ju att samtliga runt omkring färgas och känner lojalitet. Önskar bara att det fanns nån mer än jag som ville reparera. Inga tecken på det än i alla fall.

Fick tips om att förlita mig på Gud o Jesus o alla änglar som sägs finnas men de har fullständig lyst med sin frånvaro så jag förlitar mig nog hellre på det där "hoppet" som aldrig sägs överge en. Ett andetag i taget. What to do?

Foto från min utsikt på arbetet. Snö och minus 6 grader. 4 månader till vår.

/U

Likes

Comments

Efter två sega och nedstämda dagar är det så onsdag och halva veckan har redan gått, lika fort som de tidigare veckorna. Onsdagar innebär mycket planeringstid och jag har fått gjort både elevernas julkort som de ska få, och ett smaskigt matteprov som ska göras på måndag. Måste ge eleverna tillfällen att få visa sina kunskaper, alternativ avsaknad av desamma vilket innebär att jag behöver gå igenom något lite mer.
Onsdagseftermiddagarna innebär också mycket tid för möten, det brukar bli mellan 14-17 i olika arbetslag. Idag blev det av naturliga skäl en del planerande inför julavslutningen mm.

Efter jobbet idag träffade jag söstra mi som kom hit med frallor och en lussebulle, därav en välkomnande Marshall på utsidan. Det var ett litet tag sedan vi träffades så det var mysigt. Det blev lite planer för jul, vem som gör vad på julbordet. Vi ska alla ses hos mor o far och det blir ju mycket jobb, som vi såklart vill vara med och ta del av.
För några dagar sedan var jag mycket tveksam till om jag ens ville fira jul och jag frågade min mamma på allvar om vi inte bara kunde ses i januari när stohejet var förbi. Jag tror hon visste att jag, om några dagar, skulle känna mindre tyngd för hennes kommentar på mitt eviga gnäll blev :” Vi pratar om det om några dagar”. Hon är klok min mamma. För just ikväll så är känslan att jag kan tänka mig ett julfirande i blygsam skala.
Jag har t o m köpt ett par julklappar. Det blev till min andra systers barn, de är ungdomar och ganska lätt att köpa till. Till de mina har jag ännu inte handlat nåt men jag tänker hela tiden. Det är liksom mycket viktigt att det blir bra och rätt klappar. Lite löjligt kanske, jag vet ju inte om de öppnar dem.
Ikväll var tredje gången som jag skrev till W för att få ett tips om vad han önskar sig i 20-års present, men nej. Inget svar.
Min mamma skickade en inbjudan till barnen och deras pappa att vara med på julafton men de tackade nej. Jag trodde att svaret skulle bli nej (jag är ju där) men jag hoppas de uppskattar att det finns en önskan att de skulle varit där. Jag vill att de ska ha en bra kontakt och jag hoppas att de kanske kan tänka sig att åka dit i mellandagarna.

Well...Grattis Finland. Nu går jag och lägger mig.

U

Likes

Comments

En bra helg. Mycket att göra. Höll borta jobbiga tankar.
Jättevackert väder. Några minus, lite snö, strålande sol.
Väl hemma möts jag av plusgrader, slask o grått. Quelle surprise.
Supermåne ikväll. Var just ute o tittade, den är super. Känns väldigt nära och lyser som en olämpligt stark glödlampa används i en mysbelysning. Häftigt.

Hann bara innanför dörren hemma så blir ensamheten enormt påtaglig. De få juldekorationerna jag har gör mig smärtsamt påmind om att det är bara 21 dagar kvar till jul.
Messade med O tidigare o vi kom fram till att vi klappar när han är hemma igen! Underbart med kommunikation, så enkelt livet blir.
Jag saknar honom oändligt. Längtar tills han kommer hem. Men vet att han får bra utbildning och enorma och fantastiska erfarenheter av livets fas han är i just nu, och av platsen han är på.
Men mammahjärtat längtar såklart.
Inget från W eller L. W fyller jämt denna månaden också. Jag har försökt nå honom vid flera tillfällen via sms för att fråga vad han önskar sig men inget svar.
L har bytt telefonnr, som jag ej får, blockat mig på samtliga sociala medier så när jag ska nå honom får det bli ett brev eller vykort. Det har jag skickat flera gånger. En gång fick jag brev från honom. En utskrift från Sveriges domstolar där det yrkades på att hans pappa borde få ensam vårdnad. Det var ännu ett tillfälle när det blev svårt att andas. Jag svarade honom att det bara inte gick, jag kunde inte skriva på. Jag har inga drog-eller alkoholproblem, jag är inte våldsbenägen och inte kriminell. Enda sättet att P skulle få ensam vårdnad var om jag skrev på självmant. Då trodde jag mitt hjärta faktiskt skulle gå i bitar. Jag förklarade i ett brev tillbaka sedan dess har det inte kommit på tal igen.

Jag har bestämt mig för att skriva bloggen fram till jul. Jag ser att några läser den men det viktigaste för mig är att P och/eller pojkarna läser. Än har jag inte fått något svar, kommentar eller kontakt på något sätt så jag börjar tvivla på att de läser. Får jag ett sign innan jul så fortsätter jag. Om inte så blir mitt sista inlägg 23/12.

Ikväll behövde jag inte använda make-up remover. Det hade tårarna skött själva.. mycket känslor runt jultid. Alla är inte underbara och fröjdefulla.

Klockan har passerat midnatt och jag ska upp om mindre än 6 timmar.

Godnatt. / U

Likes

Comments

Wow... överdriver inte när jag säger att veckorna går fort. Redan fredag. Min mormors födelsedag. Idag skulle hon fyllt 96. ♥️ Läser mycket om andlighet, skyddsänglar mm och önskar att hon lät mig känna av hennes närvaro ibland. Ffa tillfällen när jag känner mig ensam. Ledsen. Jag vet att hon hade tröstat om hon fanns i livet. Vill att du gör det nu också, mormor. Saknar dig.

Jobbets julfest igår... ångest innan. Erbjöd min plats till en icke-anmäld men han ville förbli en icke-anmäld o jag fick gå. Kände trygghet i att få sitta med välbekanta kollegor, äta o sen åka tidigt. Köra själv så man slapp vänta in samåkare.. men nej... i år skulle vi förnya oss o dra lappar o sitta med folk som fått likadan bild på sin lapp. Fick sitta med 5 pers som tydligen arbetar på skolan men som jag aldrig sett tidigare. Åkte om möjligt hem ännu tidigare. Hemma till favoritprogrammet Wahlgrens värld.

Fick bekräftat att min lesbiska kollega faktiskt är lesbisk . Hon berätta glatt om sina besök på olika gaybarer i helgen och jag visste att det var hon som stod alltför nära mig i julbords-kön och med en generös doft av snus i andedräkten väste i min nacke att jag var snygg ikväll.. Jättebra för henne att hon får leva sitt liv på det sätt hon trivs bäst med men jag spelar på andra planhalvan så att säga. Eller.. för tillfället sitter jag nog på bänken och trivs bra med det! Önskar henne lycka till i sitt sökande.

I dag öppnade vi första komplimangen i vår julgran i klassrummet. Eleverna får läsa ”fina ögon” ”bra kompis” mm. Tycker själv det är en utmärkt idé.

Får samtidigt hjärtklappning när jag inser att det bara är tre veckor kvar till jul... ingen kontakt med W, L eller P. Kort med O häromdagen. Trodde jag skulle få lämna arbetet i onsdags. Hjärtat slog så fort o så hårt. Berättade för min mamma som frågade vems nr som fanns på min anhöriglista ICE. Jag skrev ingen där. Vem ska jag skriva? Hade varit självklart förr att skriva P. Men nu? Det får stå tomt tills jag vet vem som kan tänkas stå där och behöva röja upp efter en ev trasig U som själv skapat sitt liv och nu får hjärtklappning av konsekvenserna. Buhu. Skyll dig själv. Det hade jag sagt till mig om jag mött mig själv. ”Du var en stor idiot och människor runt dig tycker nog om dig men alla tycker innerst inne att litegrann är det gott åt dig! Skyll dig själv. Som man bäddar”.

Åkte till min moster med make efter jobbet. Imorgon ska vi göra julkorv. Det ska bli kul. Får annat att tänka på och jag tycker om att vara med dem. Extraföräldrar. ♥️

Älskade ungar. Hör av er. Ge mig ett tecken, vad som helst. Ett ”hej” i ett mess o mitt liv är oändligt mycket bättre.
Ni har numret, mailen, adressen. Allt.
Please.
Puss

Likes

Comments

Denna dagen övergår snart till nästa dag och jag vill bara avsluta dagens blogginlägg på ett lite snyggare sätt än imorse.
Idag var det lön och jag har betalat hyra och räkningar. Imorgon måste jag köpa lite julklappar. Har tänkt mycket på vad jag kan köpa till min fina trio men det är svårt. Vad vill dom ha? Vill dom ha något alls från mig? Jag vill och ämnar ge dem klappar, sedan så får jag hoppas att det är något de tycker om och tar emot. Jag tänker så klart också skicka julkort. Jag tror inte jag får tecken i från varken P eller barnen (jo, Från O! ♥️)men något annat hade varit underbart och fantastiskt. Ett sms, mail eller julkort? Som jag sagt tidigare: hoppet är det sista som lämnar.

Jag fick, som jag nämnde imorse, ge mig upp på loftet i eftermiddag. Med pannlampan på plats fick jag crawla fram bland kartonger på vinden och famla mig fram till de kartonger som innehöll vinterjackor och julpynt. Detta utan att drabbas av klaustrofobi vilket lätt skulle kunna hända där man stundvis hamnar fastkilad mellan två obarmhärtigt omedgörliga kartonger och hypokondriskt känner att syret börjar tryta. Jag fann dem tillslut och med svetten rinnande längs tinningen tog jag mig ned för den livsfarligt branta stegen till loftet och beskådade vad jag fått tag i och med mig ned. Jackorna var bra men av julpyntet fick jag bara med mig två fjädergranar som nu får stå i fönstret, lite oroligt nära den nya ljuslyktan i mässing. (Foto)Minimalt men fint. Julen är ju inte min favvo sedan några år tillbaka. Hoppas på framtida ändringar gällande det.

Well.. detta slut kan jag sova på.
Godnatt.

Likes

Comments

Godmorgon.
Vaknade extra tidigt av någon anledning så jag hinner med att skriva lite innan jag åker till jobbet. Helgen är över och fem intensiva dagar väntar. Nu vet jag att tiden går fort.

Kom nyss på att det är julbord med jobbet på torsdag och ångrar mig djupt att jag anmälde mig, som alltid. För stunden känns det bra när man anmäler sig tills olika saker men när det närmar sig. Minns att anmälan var obligatorisk också, troligen tillagt för att undvika såna som jag. Vet att det kostar mycket, det är ett påkostat julbord och det betalas antal platser man bokat i förväg så kommer man då inte så är det tomma stolar. Självklart förstår jag det obligatoriska och jag ska gå. Men det känns motigt just idag. Bättre på torsdag kanske.

Helgen har bestått av julbak. Lussesmörbullar,saffranssnittar, fudge, knäck och ischoklad. Blir bra att ta med i jul, även till min moster som jag ska till på fredag. Upplever att mina kunskaper i köket är grymt begränsade. Ingen improvisation o jag- slänger- i-lite-sånt och det blir toppen, nope. Följer recepten slaviskt. Fudgen skar sig fullständigt. Det stod att man skulle lägga i vit choklad o röra tills det blev en blank smet. På några sekunder hade den fd kolasmeten förvandlats till en hård grynig missfärgad massa som klättrade upp på skeden för varje tag jag rörde i den. Fick värma på, röra,röra..där kunde det tex stått att lite choklad skulle i i taget!
Well.. den är inte vacker men smakar ok.
Efter en omgång kokhet kokosfett över handen och extremt mycket stelnad kokosfett på golv, köksluckor o väggar som gav mig nån timmas (jul-) städning så fortsatte jag igår, söndag med div julgodis. Får se om det går att äta..

Det är märkligt hur många som läser här. Eller om det är någon som läser flera gånger. Inte vet jag, det går fint. Lever fortfarande på tron att det är mina fina som läser. Det är till er jag skriver egentligen. Hoppas att ni ska se att jag är densamma och om det finns en oro som bromsar pga det så kan det så sakteliga rivas bort. Jag är samma mamma och jag längtar efter er more than words can tell.
Gick förbi massa barnlucia-kläder i butik igår. Jösses vad jag har jagat sånt...när det var lussetåg mitt i natten på förskolan o alla skulle ha sina kläder och sömndrucket och med kudden fortfarande kvar i ansiktet,  sjunga inför tårögda föräldrar, jag var en av dem. Alltid ett stressmoment då. Jag hoppas jag njöt. Jag njuter nu när jag tänker på det.

Dags att åka till jobbet. Ikväll ska jag upp på The loft o leta vinterkläder mm...avskyr loftet. Återkommer.

Ha en bra dag.

/U

Likes

Comments