Inte det lättaste alltid. Eller det borde vara, i en välfungerande grupp. Oftast är det en nyttig erfarenhet att lägga ifrån sig telefonen och se att allt fungerat bra ändå.
För min del handlar det mest om att jag vill finnas där för personal och vårdtagare, inte för att de inte klarar det utan mig för det vet jag att de gör! Jag vill kunna finnas tillgänglig för dem för att jag tycker om dem och vill vara ett stöd och hjälp när det behövs.
Min erfarenhet är att om jag ger personalen möjlighet att ringa mig 24-07 så är det ändå sällan de gör det. Jag har lärt mig vilka som lätt ringer för "små-saker" som egentligen kan vänta tills vardag och när dessa personer ringer så svarar jag bara att jag är ledig och frågar om det är brådskande annars ringer jag på arbetstid. Då brukar det vara lugnt. För även dessa som ringer för mindre saker behöver stöttningen direkt (för dem är detta såklart inga små saker), det kan räcka med ett "ser dig, hör dig" sen är det bättre.
På senaste tid har jag ändå blivit väldigt mkt bättre med att bokstavligen lägga undan telefonen om jag är ledig. Tex om jag ska åka och shoppa eller liknande .

Viktigaste är att alla vet vem de kan vända sig till när jag inte finns tillgänglig och att den personen sen i sin tur kan ringa mig tex på privata telefonen . Det har hittills endast hänt en gång och det var utan tvekan sådan situation som jag ville bli inkopplad i. Så med andra ord fungerar det väldigt bra :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Oavsett hur väl förberedd du är inför ditt ledarskap så kommer det alltid att brännas till första gången du förstår att en medarbetare inte tycker om dig. Och vet du vad, det fortsätter att kännas som små nyp varje gång fortsättningsvis också. Det är inte kul!!! Framförallt när du vet att du gjort allt du kan, eller varit stressad eller kanske rent av inte kan göra ett jäkla dugg för att personen ska gilla dig.
Att det känns handlar inte ett dugg om att du vill bli älskad, eller vill vara duktig och vill ha uppmärksamhet . NEJ det beror på att du vill, du bryr dig!!
Så är du chef och inte känner igen dig alls av ovan; kanske ska du överväga ett annat jobb eller skapa ett sätt för motivation på jobbet?

Iaf, det gör ont. Det fortsätter att göra ont. MEN all annan kärlek läker och hjälper dig att ändå fortsätta.
Jag hörde en gång att en undersökning visat att 20% av alla arbetstagare är de där riktigt drivna, 20% är motsträvarna och sen resterande 60 % är de som flyter med (gärna neutrala och vänder kappan efter vinden). Jag vet inte hur väl grundar det är, men min känsla säger ungefär det samma.
Det är då så otroligt viktigt att låta de drivna och positiva lyfta dig!! Lyft passionen, glöden , uppskattningen. För sen kommer motsträvarna att kräva och ta.
Det är inte fel, det är så det är.
Som jag gjort inlägg om tidigare så är det viktigt att det finns bromsar, som gör oss uppmärksamma på det negativa också.
Låt det inte ta fokuset bara ! :)

Jag har flera gånger suttit kvar i bilen och gråtit efter möten, inte för att jag mår dåligt utan av frustration. Hur tusan jag än gör så får jag vissa människor aldrig med mig! Jag är en person som har lätt till tårar, vid alla typer av känslor ;) men dock inte när jag är med vårdtagare eller personal, MEN när jag är själv kommer frustrationen. Jag kan ibland bli så arg och irriterad!!!! Vissa människor kan inte skilja på sak och person, de har bestämt sig för att inte gilla mig och thats it.

Dååå tänker jag på de andra 20% eller till och med 80%! kanske hen som berömde mitt ledarskap förra veckan, som utvecklats och lyft sitt ombudskap, hen som gång efter gång får beröm av vårdtagarna, hen som uppmärksammar om något inte fungerar istället för gnäller om det till andra, som välkomnar mig istället för kritiserar min existens.

Har du 20 medarbetare kommer det alltid vara 20 tolkningar av vad du säger och högst troligt mer än en åsikt !! Så vad är egentligen logiken i att alla skulle gilla det du gör?
Ändrar du en kvart i schema? "Waaaah! Vet du Iiinte hur mkt det påverkar?!!!! "
JOOO! Jag är enhetschef i en förvaltning, troligtvis så vet jag exakt vad det betyder. Jag vet exakt vad schema, personalkostnader och budget är!! Tyvärr vet jag säkerligen det alldeles för väl med piskan över ryggen....
förhoppningsvis, om jag är en bra chef, så förklarar jag det även för dig, hela kopplingen och bakgrund. När vi sen tittar på verksamheten och att vi inte gör något alls på den kvarten, inte ens rapportering, vad är då logiken i att det inte ändras?!
Är jag en bra chef om jag inte ändrar? Att jag istället låter ekonomin gå åt trist håll och vi kanske inte kan tillsätta personal sen när vi har det som tuffast?!!
Nja. Min personalpolitik säger mig annat; tillsammans med personal anpassa efter resurser i verksamheten .
Vem ger då rätten till att ge mig skit för att det skulle vara neddragning och snål arbetsgivare?! Det är gnälligt! Dumt! Och korkat. Oh nej! Så klart är det inget jag uttrycker så till personalen!! ;) haha utan det är här på bloggen, med öppna kort.
Jag vet att det är frustration, stress och kanske dåliga erfarenheten av liknande situationer.
Men vad ger det rätten att slänga skiten på chefen?!
Chefen får gärna vara ett bollplank! Jag vill att personalen ska gnälla av sig hos mig, jag vill vara deras stöd!!
Men jag vill inte att det ska gnällas på mig varenda gång, vi är alla människor ? Varför förtjänar alltid chefen att ta skiten?
"Ni ska tåla det, ni har betalt för det".. alltså? NEJ,jag tar det inte personligt så att det påverkar mig som privatperson, men det är inte kul! Det påverkar inte direkt positivt, det är inte så att jag känner ; yaaah! Nu ger vi järnet gruppen, ni o jag tillsammans!!

Avslutningsvis. Vet du vad?!
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskar mina medarbetare , allihop!! Även de som bränns, nyps och förmodligen aldrig skulle säga detsamma om mig! Haha
Men det gör jag, jag känner varma känslor när jag tänker på varenda en.

Likes

Comments



Sen jag blev enhetschef har jag alltid upplevt stort handlingsutrymme. Jag har varit väl medveten om begränsningar och som medarbetare har jag alltid varit väldigt lojal mot min arbetsgivare vilket delvis betyder att jag är noga med att följa regler och riktlinjer fullt ut. Ändå så känner jag att handlingsutrymmet varit stort, jag känner att jag kunnat ta beslut, även om det ibland behövt gå några varv i förvaltningen så har det ändå varit lätt att genomföra beslut.

Men under en kortare period var min upplevelse annorlunda, jag ingick i ett så kallat delat ledarskap som från en början fungerade väldigt bra med efter en tid började begränsa mitt arbete. Det var en begränsning både mentalt och rent praktiskt, flertal beslut skulle tas gemensamt och även om vi var överens så kunde det ta tid och vara omständigt.
I samma veva började min arbetsglädje att dala..
Gemensamma beslut var inget problem till en början men blev begränsande efter en tid då vi chefer som personer var väldigt olika och tog olika lång tid på oss i våra processer. Jag är en person som vill få saker och ting gjorda, viktigt med riskbedömning och noggrannhet men att analysera ut i minsta detalj går inte alltid för verksamheten stannar inte upp för att du måste tänka .. haha . Ja , o min kollega va då av en annan åsikt, det ska analyseras och processas flera gånger om .. det skar sig sen som ni förstår ;)

vi hade även olika syn på diceplin.. jag tror på samtalet och handlingsplan, försöka förstå och vara öppen för hur personalen tänker innan man går direkt på korrigerande samtal eller vara dömande. Jag tror på den situationsanpassade ledarstilen. Medans min kollega trodde mer på auktoritära ledarstilen även vid mindre brister.

Jag skullle faktiskt vilja säga att inget av våra ledarstilar är fel var för sig, men tillsammans I samma arbetsgrupp så blev det fel. Det blev en krock.


När jag nu inte längre har delat ledarskap upplever jag åter igen stort handlingsutrymme och arbetet känns så mkt lättare, trots det dubbla antalet anställda under mig som ökat arbetsbelastningen.

Det här har fått mig att reflektera över vad är det som jag behöver för att ha en god arbetsmiljö? Jag behöver handlingsutrymme, jag behöver möjlighet att kunna stå för mina beslut och fatta dem när jag behöver.
Varför ? För det som utan tvekan står högst upp på listan med fördelar med stort handlingsutrymme är att du har möjlighet att påverka det som du ser inte är bra för personalen!
Jag påverkas så mkt av hur min personal mår och när jag verkligen ser en negativ bidragande faktor i deras arbete så vill jag kunna jobba bort det, utan möjlighet blir det här så tungt att bära!

handlingsutrymme som begrepp är spännande. Jag skulle vilja påstå att det helt och hållet grundar sig på personens känsla av handlingsutrymme. Två personer med exakt samma mandat och möjligheter att ta beslut kan uppleva sitt handlingsutrymme totalt olika.
Jag tror vi mer eller mindre kan beta ner det till olika professioner, olika yrken, olika titlar. Gemensam faktor är inställning och förutsättningar.
Att välja att se fördelar, möjligheter istället för hinder i kombination med att ha förutsättningarna att ta tag i arbetet, kunna fullfölja ett gott arbete och ge resultat.

Handlingsutrymme i kommunalt arbete är spännande ! Jag får ofta höra att det är sååå segt innan beslut tas , sååå segt innan något genomförs , sååå segt...! MEN jag skulle vilja hänvisa direkt till organisationströghetens fördelar, det finns en anledning till att en stor organisation tar tid på sig. Då menar jag inte det praktiska som att det är många människor som är inblandande utan ser djupare på det, en mening med att det bromsar.

Det är så klart för att verksamheten ska följa med , det innebär alltid risker vid förändringar . I en stor organisation behöver det finnas riskbedömningar och möjlighet till förändring över tid. Många reflekterar över hur långsamt det får men har de reflekterat över hur det blir när det går för fort??? Det har jag!! Vilket rabalder!! Arg personal, avvikelser i verksamheten, skriverier i lokaltidningar osv osv.
Japp, det måste få ta tid.

Självfallet finns det fall där fall där kommunen definitivt kunna hantera saker snabbare och smidigare! Det ska gudarna veta! Haha! MEN väljer man att fokusera på det så skulle man bli galen! Nej, se då istället möjligheterna att försöka göra de delarna bättre, snabbare och smidigare , samt fokusera på hur det faktiskt är och gör det bästa av det!

Likes

Comments

Hej och välkommen!

Det här är allra första inlägget. Jag är varken van bloggare eller har en fullständig plan för vad jag vill med det här, men senaste veckor har det formats någon typ av idé hos mig att jag vill förmedla vår vardag.

En vardag med kärlek, utveckling, processer, lycka, gemenskap, nya möten, skratt och kramar , men också så mkt negativ energi, gnäll, påtryckningar, orättvis behandling , dåligt bemötande, tråkiga besked, stress och motgångar.

Som alla andra jobb så har jobbet som enhetschef sina goda dagar men också dagar då man har lust att skrika rakt ut eller bara släppa det man har och vända på klacken... ;)

so far har jag inte laddat ner platsbankens app på min telefon.... och det är för att det är en fantastiskt resa , en resa tillsammans, och inte tänker jag vara den som hoppar av!! .. för det arbete vi gör, DET är fantastiskt!

Välkommen till min resa, vår resa.

Likes

Comments