Feber och hosta. Blir så enkelt det bara går om jag ens orkar vara vaken. Tror det var lika förra året

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Så, nu har jag sett varenda romantisk julfilm de sänt på TV. Romantik och kärlek. Vem vill inte ha det? Men hur får man in lite romantik i sitt eget liv när man knappt ens går utanför dörren? Hur gör man för att HAN ska stå där i rummet med en utsträckt hand redo att ta med mig någonstans? Kommer HAN inte så där bara med ett knäpp med fingrarna? Vet HAN inte att jag ligger här ensam och bara väntar? 

Julen är slut nu och med det börjar det kännas lite lättare. Nyår är lite enklare och sen kommer några tuffa dagar i slutet av januari och början av februari, men det tar vi då.

Likes

Comments

Texter

Vad är meningen med livet? Den frågan har nog alla ställt sig någon gång? Men, har någon funnit svaret?  Kanske är det olika för alla men alla hittar nog sitt svar. Sen finns det nog några, som jag, som söker svar hela tiden. Eller jag hade nog ett svar en gång som jag sedan tappade bort på vägen som kallas livet. Att hitta ny mening med livet verkar svårt. Kanske det är så att man bara har en mening med livet och om man tappar bort den så är det kört. Då kan man söka förgäves utan att hitta varken den gamla meningen med livet eller den nya. Så för alla de som har hittat sin mening i livet och har den kvar, HÅLL HÅRT, för det är verkligen skit att leta efter en ny eller gammal mening i livet igen. 

Likes

Comments

Jag står i ett vägskäl. Vart ska jag gå! Jag har stått här länge för att ta ett beslut vilken väg jag ska välja. Svaren väntar på sig. Så velig. Om jag väljer vänster så vet jag att nya beslut måste tas direkt. Det gör mig så osäker då jag inte vet hur eller vad jag ska besluta. Om jag väljer höger så måste saker lösa sig först och möjligheterna kanske försvinner om de inte redan gjort det. Och vågar jag? Kan jag? Borde jag? Så många frågor utan svar. Om jag väljer rakt fram så vet jag att ingenting kommer att bli bra om jag inte ändrar på några detaljer. Men är det det jag vill? Fortsätta rakt fram? Samma raka linje? Det krävs inte så mycket att fortsätta rakt fram men då kommer inte heller mycket att ändras. Tiden går, tankarna far och besluten väntar på sig. Att komma fram till ett beslut är så svårt. Känslan i magen hjälper mig inte. Den är fortfarande inte att lita på helt.

Kanske bäst att göra som strutsen, borrar ner huvudet i sanden lite till. Det är enklast så. Kanske någon eller något tar besluten och väljer väg åt mig om jag väntar lite till.

Likes

Comments

Texter

När rädslan griper tag

är det svårt att vända,

för alltid orolig över vad som ska hända.

Kanske nya faror finns runt nästa hörn,

så bäst jag förbereder mig inför en ny törn.

Flera erfarenheter har gjort mig så illa,

så livet verkligen är svårt att gilla.

Bara en massa oro över faror som lurar

så här sitter jag mest ensam och kurar.

Allt blev farligt, läskigt och skrämmande,

allt gammalt och vant blev främmande,

vilket gjorde att livet blev hämmande.

Att vara glad, lugn och trygg är inget jag minns,

bara en rädsla för alltid där finns.

Att förlora, att överges är en del av livet,

men ingenting någon tar förgivet.

Tanken om att mer ska tas ifrån mig

gör mig rädd mest hela tiden,

att det tog slut på hela friden.

Jag hoppar och skriker av det minsta lilla ljud

då rädslan hela tiden är på sjud.

alltid alert för minsta fara,

lite frid jag önskar bara.

Likes

Comments

​Sitter och tittar på filmen och tårarna verkligen sprutar. Det är precis så det känns i mig fast jag inte har en plats att gå till. Det går inte att hejda tårarna och känslorna bara far runt. Väntan på någon som inte kommer tillbaka. Även fast förståndet vet att det är omöjligt så finns känslan, längtan och väntan där hela tiden.

Likes

Comments

Jag blev frågad vad jag längtar efter. Svaret blev en varm choklad på stan, med vispgrädde (jag gillar inte vispgrädde). När ska du göra det då? Det får väl bli den 25:e....

Något jag ångrade när jag vaknade i morse. Men, jag gör alltid det jag kommer överens om så det var bara att ge sig iväg. Jag parkerar bilen och ger mig av till fots mot city. Efter 5 minuter måste jag gå tillbaka för att kolla att jag inte missat något, Lika bra att göra det även fast jag vet att jag inte borde. Men hellre att jag kan släppa tanken än att jag går runt och tänker på det hela tiden.

Jag kommer fram till city. Många minnen ger sig till känna, minnen jag inte bär med mig hela tiden. En plats där en av de viktiga och jag tillbringat många stunder tillsammans. När jag kommer närmare gamla stan kommer jag på att det är en plats 2 av de viktiga verkligen tyckte om. Jag strosar runt och slinker in för den choklad som istället blir en cappuccino, fast det är inte det viktiga. Den får mig ivarje fall att tänka på något jag verkligen saknar. En cappuccino i Italien.

Likes

Comments

Den här veckan har varit tung. Den började med en sådan trötthet som visade sig som irritation. Irriterad på allt och ilskan bara växte i mig. Jag som aldrig blir arg. På väg hem satt jag i bilen och skrek ilsket rakt ut. Så frustrerad. Ingen tänker på mig bara på sig själva hela tiden. Så vana att jag alltid ställer upp och aldrig säger ifrån eller ber om hjälp. Men ilskan i bilen lättade på trycket en dag. Då ska jag gå in i en gång på affären och möter en tant så jag blir så rädd att jag skriker. Jag skrämmer henne så även hon skriker. Jag säger förlåt och hämtar min tvål och går sedan till kassan, bakom tanten. Hon ser mig och låter mig gå före i kön. Hon, denna okända kvinna ser mig och att jag är på bristningsgränsen. Tack.

Jag är på gränsen till att bli utbränd. Utmattningssymptomen ligger i topp på tester jag gjort. Just nu är det fokus på att se till att jag får återhämtning. På kort och lång sikt. Jag är så less på att vara sjukskriven. Jag hade som mål att prova heltid nu i januari men tydligen är inte det alls någon bra ide. Så nu dras det i trådar med läkare, psykolog, chef och försäkringskassa. Även det är tröttsamt. Varför kan det inte bara vara bra?


Likes

Comments

Det närmar sig jul. För många med glädje och förväntningar. Jag missunnar ingen.

Jag längtar bara tills det är över. Andra räknar dagar till julafton och jag räknar dagarna tills julen är över. Det finns inga krav utan kraven sätter jag själv. Den sora önskan är en stor jul med massor av folk men här blir vi bara 2, sonen och jag. Jag önskar att jag kunde låta julen passera utan att ge den någon som helst uppmärksamhet men jag gör det för sonen. Jag vill något mer för honom. Jag gör några små försök och sätter på mig en mask med ett leende och en röst av förväntan. Fast egentligen skulle jag bara önska jag kunde strunta i allt, ligga kvar i soffan i mina mysbyxor och titta på TV. Precis som jag gör när jag är hemma annars.

Det finns perioder, eller egentligen dagar jag önskade kunde raderas från kalendern. Julen är en. Saknaden efter mina nära som inte längre finns hos mig är så stor och allt påminner om frånvaron av det som borde vara. Det finns en önskan att fylla saknaden med något annat men steget dit är långt. Det är många saker som måste komma på plats innan.

Därför nöjer jag mig just nu med de 2 stjärnorna jag lyckats få upp i fönsterna. Det får räcka så länge. Kanske fixar jag mer, kanske inte.

Likes

Comments