Full av livslust och inspiration

4000 km till fots har vi bakom oss nu. Mindre än 2000 km kvar till kusten före Sicilien. I mina tankar planeras nästa års vardag. Min lust på livet har nog aldrig varit större. Vissa dagar kokar jag nästan över av inspiration. I bergen, i skogen, i de öppna, härliga, otroliga, vackra landskapen är inga drömmar för stora, inga tankar förbjudna och min kreativitet känner inga gränser. Jag vill förbättra världen och jag vill bli den bästa versionen av mig själv.

Jag vill starta en ny blogg och har redan skrivit upp 20 nya inläggsidéer. Jag har ju egentligen redan länge velat starta en ny blogg p.g.a. nouws alla buggar och för att jag inte längre riktigt kan identifiera mig med Unia, men jag har inte kunnat bestämma mig för på vilket språk jag vill blogga och har inte kommit på något nytt bloggnamn. Nu har jag dock kommit fram till att jag nog vill fortsätta blogga på svenska, och har till och med kommit på ett namn för bloggen som jag tycker att känns helt rätt. Så kul! Synd bara att jag inte kan bygga upp någon blogg medan jag vandrar haha, det får vänta några månader ännu.

Jag vill utveckla en morgon- och kvällsrutin som jag trivs med och som ökar min livskvalitet. Jag vill ta hand om mig själv både fysiskt och psykiskt. Jag vill göra lägenheten mysig och ta hand om den i form av regelbunden städning. Jag vill dansa, jag vill koreografera, jag vill känna musiken i min kropp. Jag vill använda min tid mera målinriktat och skippa alla onödiga tidsfördriv som egentligen inte ger mig något. Jag vill läsa och lyssna och ta till mig inspirerande information i form av böcker, podcasts, dokumentärer. Jag vill pyssla och vara kreativ, satsa på presenter, göra kort, skriva brev och ha en kreativitets-välmående-bullet journal (exakt vad jag ska kalla det jag föreställer mig vet jag inte ännu hehe). Och jag vill umgås med mina nära och kära! Vara närvarande, visa kärlek, få dem att känna sig som de får mig att känna mig. Jag vill ta emot besök och njuta av ett mera socialt liv än corona tillät före vandringen.

Framför allt vill jag fortsätta leva inspirerad. Jag vill minnas känslan jag har när jag nu vandrar genom skogen och känner att jag kan göra världen till en bättre plats. Att jag kan uppnå allting jag vill så länge jag själv tror på det. Jag vill ge mig själv tid i naturen för att kunna andas fritt och låta drömmarna flyga. I början av vandringen var jag rädd för att falla i depression efter vandringen. Nu vet jag att det inte kommer att vara något problem. Efter en åtta månaders vandring kommer jag nästan att spricka av vardagslust. Men först ska jag njuta av de sista månaderna av vandringen.

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Till fots genom Tyskland, Schweiz och Italien

19 april vandrade vi med våra ryggsäckar genom gamla Elbtunneln. Mot söder. Ett steg i taget lämnade vi älskade Hamburg bakom oss. Ett steg i taget vandrade vi närmare Sicilien.

Att säga att vi vandrar från Hamburg till Sicilien ger ändå inte riktigt en rätt bild av vårt äventyr. För vår rutt går inte ens nästan den raka vägen. Rutten är snarare ett pussel av vandringsvägar som verkade fina. Speciellt i Tyskland går rutten väldigt mycket hit och dit. Alldeles för långt till väster, ibland tillbaka norrut. För här gäller: Vägen är målet (eller vad säger man på svenska?). Visst, det skulle vara kul att komma ända till Sicilien. Men det är inget måste. Vi går så långt vi kommer och så länge vi har lust. Till julen har vi planerat. Och än så länge har vi verkligen lust!

Hittills har vi gått lite över 2000 km genom Tyskland. Om 1-2 veckor är vi antagligen i Schweiz. Varje kilometer till fots. Och så mycket vi har sett och upplevt! Först ljunglandskapet i norr som vi redan kände. Sedan kom härliga Weserbergland med sina bokskogar, kullar/berg och dalar. Fina Westerwald. Rhein! Eller Rhen, som floden ju heter på svenska. Med sina vinodlingar. Nu senast Pfälzer Wald, och till näst väntar Schwarzwald. Snart blir det riktigt bergigt. Tysklands "Mittelgebirge" (medelhöga bergsområden) är förstås också berg för mig som kommer från södra Finland, men min pojkvän är uppvuxen i södra Tyskland med Alperna "runt hörnet" och jag har påverkats av hans terminologi, haha. Tyskland är ett otroligt vackert land. Jag är så förväntansfull inför vad som ännu väntar oss. Ju mer vi vandrar, desto mer vill jag vandra. Jag älskar det. Inte är det alltid bara roligt och härligt och lätt, men även utmaningarna hör till och jag känner redan hur mycket starkare jag blivit under de senaste 2000 kilometerna. Och då menar jag inte bara mina ben. Att göra en sådan här vandring stärker verkligen psyket och självkänslan.

Det finns så mycket att berätta och ändå vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Kanske räcker det för denna gång. Vi är otroligt tacksamma över att ha möjligheten att göra något så här galet. Något så här fint. Något så här fantastiskt. Det tar vi inte för givet. Och en sak vill jag ännu säga; Har du en dröm, följ den. Lyssna till din inre röst. Våga. Du förtjänar att leva det liv du vill leva.

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Mitt första besök i Tyskland

Det här inlägget skrev jag redan i somras, men det blev av någon anledning opublicerat. Just nu åker jag igen genom Tyskland och tycker att det är en passlig tidpunkt att äntligen publicera berättelsen om mitt första besök i detta vackra land.

. . . . . . .

Jag minns ännu hur spännande det var då vi i sjuan skulle välja tillvalsämnen för åttan och nian. Tillvalsämnen var valbara ämnen som man skulle få fördjupa sig i under de sista två åren av grundskolan. Tre stycken skulle man välja, åtta alternativ fanns det om jag minns rätt: musik, handarbete (textilslöjd), träslöjd, huslig ekonomi, data...teknik?, gymnastik (extra utöver den obligatoriska), bildkonst och tyska. För mig som är intresserad av nästan allting var det väldigt svårt att bestämma mig för vilka jag ville ha. Men ett ämne var jag säker på: tyska. Det var första gången jag gavs chansen att lära mig ett nytt språk, förutom engelskan och finskan som var obligatoriska. Och en sådan chans säger man inte nej till, om man är jag.

Min första blick av Tyskland.

I gymnasiet fortsatte jag läsa tyska. Tyskagrupperna i min grundskola och gymnasium hade en vänskola i Bochum i Tyskland, och under studiernas gång ingick ett besök från vänskolans elever hos oss och ett besök hos dem i Bochum. På våren under mitt första år i gymnasiet, år 2012, åkte vi en vecka till Bochum. Det var min första utomlandsresa utan familjen. Det var min första resa till ett centraleuropeiskt land. Det var min första "kulturresa", alltså en resa som inte handlade om strand och sol. Det var min första så mycket. Och när jag i somras på min väg till Belgien hade ett tågbyte i Köln, som vi besökte en dag under "Bochum-veckan", kom alla minnen tillbaka och jag insåg hur viktig mitt första besök i Tyskland var för mig.

Mitt första besök i Tyskland väckte mitt reseintresse. Jag älskade att se hur människor i andra delar av världen bor och lever. Denna resa var något helt annat än semesterresorna till Kanarieöarna som jag upplevt med familjen. I Tyskland lärde jag känna människor. Jag fick se en vardag i en stad så mycket större än den lilla ort jag kommer ifrån. Jag tyckte att deras skola var enorm. Jag blev förälskad i graffitin som jag såg överallt. Jag förundrades över att människor hade trädgårdar trots att de bodde i lägenheter (haha). Allting var så nytt och så stort. Min första vecka i Tyskland är mitt första minne av känslan att det kanske också finns en plats i världen där jag kan känna att jag hör hemma. Jag fick uppleva att världen är så mycket större än min hemort, att det finns så mycket mera mångfald och så många olika människor. Och jag tänkte: Kanske flyttar jag någon gång till Tyskland.

Jag blev förälskad i Tysklands träd haha, vilket tyskarna tyckte var väldigt underligt eftersom jag kommer från Finland som bastår av nästan bara skog.

Mitt första besök i Tyskland kopplar jag också ihop med en nyvunnen självständighet och självkänsla. Färgglada kläder och en glädje inifrån. Ett mod att bryta mot normer och vara annorlunda. För någonstans finns det andra som är annorlunda. Någonstans är jag inte annorlunda. Och därifrån bar det uppåt och ut i världen. Samma sommar åkte jag på språkresa till England. Sedan blev det en London-resa med bästisen. Ett äventyr ensam i Stockholm för att gå på behörighetsprov för en dansskola. Ett internationellt Rotary-läger i Tjeckien. Två veckor i Nya Zeeland. Ett dansläger i Belgien. Ett halvår i Singapore och dess grannländer. Och slutligen en permanent flytt till Hamburg. (Mina flyttar inom Finland och människor jag träffade där gjorde naturligtvis också min värld mycket större.)

Jag kan inte veta hur mitt liv hade blivit om jag inte valt tyska som ett tillvalsämne när jag var 13 år. Kanske hade jag kommit ut i världen ändå. Men en sak vet jag: Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag förälskade mig snabbt i språket. Jag förälskade mig ännu snabbare i landet. Och till sist förälskade jag mig i min tyska pojkvän. Hehe. 2012 besökte jag Tyskland för första gången. Redan då konstaterade jag att Tyskland kunde vara ett bra land att bo i. Sju år senare flyttade jag hit. Är livet inte underbart?

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer