Till fots genom Tyskland, Schweiz och Italien

19 april vandrade vi med våra ryggsäckar genom gamla Elbtunneln. Mot söder. Ett steg i taget lämnade vi älskade Hamburg bakom oss. Ett steg i taget vandrade vi närmare Sicilien.

Att säga att vi vandrar från Hamburg till Sicilien ger ändå inte riktigt en rätt bild av vårt äventyr. För vår rutt går inte ens nästan den raka vägen. Rutten är snarare ett pussel av vandringsvägar som verkade fina. Speciellt i Tyskland går rutten väldigt mycket hit och dit. Alldeles för långt till väster, ibland tillbaka norrut. För här gäller: Vägen är målet (eller vad säger man på svenska?). Visst, det skulle vara kul att komma ända till Sicilien. Men det är inget måste. Vi går så långt vi kommer och så länge vi har lust. Till julen har vi planerat. Och än så länge har vi verkligen lust!

Hittills har vi gått lite över 2000 km genom Tyskland. Om 1-2 veckor är vi antagligen i Schweiz. Varje kilometer till fots. Och så mycket vi har sett och upplevt! Först ljunglandskapet i norr som vi redan kände. Sedan kom härliga Weserbergland med sina bokskogar, kullar/berg och dalar. Fina Westerwald. Rhein! Eller Rhen, som floden ju heter på svenska. Med sina vinodlingar. Nu senast Pfälzer Wald, och till näst väntar Schwarzwald. Snart blir det riktigt bergigt. Tysklands "Mittelgebirge" (medelhöga bergsområden) är förstås också berg för mig som kommer från södra Finland, men min pojkvän är uppvuxen i södra Tyskland med Alperna "runt hörnet" och jag har påverkats av hans terminologi, haha. Tyskland är ett otroligt vackert land. Jag är så förväntansfull inför vad som ännu väntar oss. Ju mer vi vandrar, desto mer vill jag vandra. Jag älskar det. Inte är det alltid bara roligt och härligt och lätt, men även utmaningarna hör till och jag känner redan hur mycket starkare jag blivit under de senaste 2000 kilometerna. Och då menar jag inte bara mina ben. Att göra en sådan här vandring stärker verkligen psyket och självkänslan.

Det finns så mycket att berätta och ändå vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Kanske räcker det för denna gång. Vi är otroligt tacksamma över att ha möjligheten att göra något så här galet. Något så här fint. Något så här fantastiskt. Det tar vi inte för givet. Och en sak vill jag ännu säga; Har du en dröm, följ den. Lyssna till din inre röst. Våga. Du förtjänar att leva det liv du vill leva.

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Cumulus dunsovsäck Panyam 600

Inlägget är i samarbete med Cumulus.

Under detta år har jag och min pojkvän införskaffat väldigt mycket vandringsutrustning. Och jag måste medge att han gjort en klar majoritet av jobbet - jag ogillar att sitta och söka på internet, läsa en massa recensioner och jämföra produkter med varandra, medan min pojkvän blir smått beroende av just det när det finns något som måste köpas. En dag för många månader sedan berättade han att han hittat ett perfekt företag för mig att beställa en sovsäck ifrån. Orsaken? Man kan skräddarsy sin sovsäck, alltså kan jag köpa en sovsäck som passar mina 156 cm och behöver varken bära onödig vikt eller frysa i en sovsäck som är för stor för att min lilla kropp effektivt ska kunna värma upp den. Toppen!

Företaget i fråga var Cumulus. De är ett relativt litet, polskt företag som specialiserar sig på lättviktig friluftsutrustning, och speciellt dunsovsäckar. All deras produktion sker i Polen och de använder endast polskt, etiskt dun. Ju mer vi lärde oss om Cumulus, desto mer övertygade blev vi. Så övertygade att både jag och min pojkvän beställde våra sovsäckar från dem, min pojkvän även en dunjacka. Ja så övertygade att jag kände att jag gärna sprider vetskapen om detta företag vidare, och frågade om de vill göra ett samarbete med mig. Och jag fick ett ja! Trots att Cumulus erbjöd mig rabatt på vår beställning i utbyte mot ett blogginlägg, är alla åsikter i detta inlägg mina egna.

Snyggare i verkligheten än på bild, det visade sig vara väldigt svårt att fota en sovsäck.

Min sovsäck

Modell: Panyam 600

Storlek: XS

Dunkvalitet / Fill Power: 850 cuin hydrofobiskt dun

Yttertyg: Pertex Quantum Pro 36 g (olivfärg)

Innertyg: Pertex Quantum 29 g (svart)

Vikt: 928 g

Komfottemperatur: -6°C

Temperaturgräns: -13°C

I denna sovsäck myser man gärna.

första intryck

Så fluffig! jublade jag när paketet från Cumulus hade anlänt och jag packade ut min sovsäck för första gången. Jag lade den på sängen och kröp genast in i den mysigaste sovsäck jag någonsin stött på. Så fluffig, mysig och varm. Storleken passar mig perfekt och sovsäcken ger ett väldigt högkvalitativt intryck. I oktober var det dags för det första riktiga testet - tre nätter i tält, i bergregionen Harz i Nordtyskland. Tre nätter med den lägsta temperaturen på 8°C ger Panyam 600 ingen ärlig chans att visa allt vad den kan, men det var åtminstone tillräckligt för att ge mig ett första intryck av min dunsovsäck. En mera utförlig recension utlovas när jag fått möjligheten att ta med sovsäcken på längre och mera krävande äventyr.

Varje kväll var det en fröjd att få krypa in i min varma, gosiga sovsäck. Jag sov med merinoleggings och en långärmad skjorta av syntetfiber. Det var varken för varmt eller för kallt, jag kände mig alltid varm utan att svettas (en natt testade jag att sova utan leggings, men det upplevde jag som lite oangenämt, för mina ben blev klibbiga av värmen). Vanligtvis när jag sover i tält brukar jag frysa när jag vaknar och därför inte vilja stiga upp för att det är så kallt, men dessa nätter med Cumulus Panyam 600 vaknade jag alltid med en bra temperatur och hade inte så svårt för att stiga upp, eftersom jag hållits varm hela natten.

En fröjd att gå och lägga sig, en fröjd att vakna upp.

Syns det att jag älskar min sovsäck?

Förutom att sovsäcken är fluffig, mysig och varm är också materialet skönt att sova i, sovsäcken känns inte "prasslig" och helhetsupplevelsen är väldigt positiv. Trots dunmängden och värmeeffektiviteten låter sovsäcken sig packas relativt liten, och den lätta vikten är naturligtvis en fröjd för varje vandrare. Efter min tredagars testvandring har jag faktiskt inget negativt att säga om min Panyam 600 från Cumulus. Nu återstår bara att se om sovsäcken lever upp till detta goda första intryck under den 9-10 månaders vandring som planeras för nästa år!

Redo för kalla nätter med Cumulus Panyam 600.

Tack till Cumulus för att ni ville samarbeta med mig och tack till min pojkvän för att du ville agera fotograf!

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Min första flerdagars vandring

Bilderna i detta inlägg är tagna av min pojkvän och mig.

Nästa år planerar min pojkvän och jag att göra en cirka nio månaders lång vandring genom Sydeuropa. Från Spanien till Bulgarien. 7000 km till fots. Eller så långt vi kommer.

I flera månaders tid har vi sysselsatt oss med att samla information och inspiration, planera rutten och införskaffa utrustning. Och de första dagarna i oktober var det äntligen dags: Vår första testvandring! Vi åkte till Harz, en bergskedja i norra Centraltyskland (enligt min definition haha) för att vandra Harzer-Hexenstieg; Häxstigen. Eftersom vi bara hade möjlighet att ta semester ett förlängt veckoslut gick vi de nästan 100 kilometrarna på tre dagar (två hela och två halva dagar).

Lycklig när friluftsmänniskan i mig får leva ut sina drömmar.

Även om jag älskat att gå på promenader (även långa sådana) hela mitt liv, har jag verkligen väldigt lite vandringserfarenhet. Och med väldigt lite menar jag nästan ingen. En vandring med en övernattning har jag gjort, annars har det bara varit dagsäventyr som jag varit på. Och aldrig i "riktiga berg". Nu kanske någon ifrågasätter om det verkligen är så smart att planera en nio månaders vandring utan att ha någon vandringserfarenhet. Det gör jag också, haha. Men jag är en person som väldigt långt litar på magkänslan, och jag känner i hela mig att vandring är något för mig. Länge har jag drömt om att åka på vandringsresor, men det har inte blivit av eftersom jag inte överhuvudtaget vetat hur man ska gå till väga för att förverkliga något sådant. Tur för mig som hittat en pojkvän med rätt så mycket vandringserfarenhet. Nu har jag någon som kan intorducera mig till vandringslivet!

Detta var vår första spektakulära utsikt. Jag var tvungen att skrika och blev till och med tårögd. Det var så vackert!

Min första flerdagars vandring gjorde mig inte besviken. Jag älskade att vandra uppåt, uppåt, för att plötsligt mötas av en fantastisk utsikt. Jag älskade att vandra framåt utan att veta vad som väntade mig runt hörnet. Min pojkvän hade skött så gott som all planering av denna vandring och jag gick in i äventyret utan att egentligen ha någon aning om vad jag skulle förvänta mig. Men jag hade verkligen inte trott att vi skulle få se så vackra platser! Och just detta tror jag att kommer att vara min energikälla under varje vandringsdag. Naturen har förmågan att röra mig till tårar, framkalla glädjetjut och få mig att studsa av iver även när jag är så trött att jag helst skulle lägga mig ner och fötterna skriker att de inte vill ta ett steg till. När jag vandrar i vackra landskap kommer jag framåt oberoende av hur starkt fotbottnen bränner.

När jag kollade hur väderleken skulle se ut under vår vandring utlovades storm och regn. Jag kollade inte flera gånger, och största delen av tiden sken solen.

Det var många "första gången" för mig och oss under våra dagar längs Harzer-Hexenstieg. Första gången vi gör en flerdagarsvandring tillsammans. Första gången vi vandrar med tält. Första gången vi lagar mat med vårt lilla spritkök. Första gången vi filtrerar vatten. Första gången vi testar all utrustning. Första gången vi sover i vårt tält en regnig natt. Första gången vi sover i vårt tält en dimmig natt. Första gången en storm hotar vårt tält (och oss i tältet). Första gången vi testar konceptet att bara ta bilder med min pojkväns telefon. Första gången vi måste bära med oss allting som vi behöver för tre nätter. Första gången vi vandrade tre dagar utan att duscha. Och så vidare. Förutom att vi den sista dagen inte luktade så gott var det många väldigt lyckade första erfarenheter!

Vårt sista pausställe innan de två sista kilometrarna till tågstationen. Vi hade gott om tid, så jag tog av mig skorna, tvättade mina fötter och kände mig precis lika harmonisk som på bilden. Åtminstone nästan, hehe.

Efter denna tre dagars vandring ser jag ännu mera fram emot att uppleva mera av världen till fots. Jag hoppas och ber att situationen med Coronaviruset hinner lugna ner sig till vår planerade start så att vi kan genomföra vår nio månaders vandring genom Sydeuropa...

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer