Som ni säkert förstått vid det här laget älskade jag nästan allting med Singapore. Också mina studier var otroligt inspirerande och jag gillade faktiskt att studera där, även om jag kanske inte satsade så mycket på grund av tidsbrist. Tyckte massor om mina professorer/lärare också, de fick mig att känna mig så välkommen. Men det fanns ett undantag. En professor som tydligen är like ökänd bland social work-studenterna och som mina singaporianska vänner sa att jag inte får komma ihåg från min tid där. Haha. Men, trots att jag flera gånger hade riktigt svårt för att inte attackera allt han sa under föreläsningarna, så gav han oss den roligaste skoluppgiften jag nog någonsin haft. Åtminstone bland de roligaste, hehe. Det var ett grupparbete som gick ut på att besöka en lekpark, fota lekparken, och sedan presentera vad som är bra och dåligt med lekparken. Vad det riktigt har med människans utveckling att göra kan man ju fråga sig, samt vad vi riktigt fick ut från den förutom att jag fick bekanta mig med Singapore på ännu ett annat sätt. Men, roligt var det minsann!

Efter våra presentationer talade vår professor om hur viktigt det är att följa åldersanvisningar i lekparken, för att leksakerna är anpassade efter en viss ålders barn. Och det kan hända olyckor om för små barn använder leksaker för äldre barn, eller om för stora barn (t.ex. universitetsstuderande) använder leksaker som är menade för yngre barn. Tur att han inte såg oss när vi var i lekparken. ;)

Inte en helt tokig plats för en lekpark, eller vad säger du?

Nämnde jag att jag älskar Singapore? Det här är en gunga för rullstolar.

Och på den här karusellen kan man också åka med rullstol.

Gungor för barn som kanske inte kan hålla i sig ordentligt på vanliga gungor.

Har vi så här i våra lekparker också? Jag tror inte det. Singapore skattar verkligen säkerhet väldigt högt.

Jag ville visa er flera av våra fina boomerangs, men tydligen går det inte att ladda upp dem direkt hit. Den här har jag på instagram och kunde därför infoga den på det sättet.

Som ni ser hade vi väldigt roligt! Det bästa med den här uppgiften var kanske ändå att lära känna mina underbara gruppmedlemmar. Jag föredrar vanligtvis individuella arbeten framför grupparbeten, men i Singapore var jag verkligen tacksam för alla grupparbeten vi hade. De gav mig så många fina vänner!

Ta hand om dig,

Julia <3

Det är nu två månader sedan jag kom tillbaka från Asien. Tillbaka från landet som kändes mera som mitt hem än något annat tidigare känts, tillbaka från kontinenten som totalt stal mitt hjärta. Jag får ibland frågor om hur det börjat kännas nu, att vara tillbaka. Om jag börjat uppskatta att vara i Finland igen. Om det börjar kännas bättre.

Trots att jag vet att få vill höra det, så är mitt ärliga svar, att det känns fortfarande otroligt jobbigt. Att nej, jag har inte börjat känna glädje över att vara tillbaka i Finland. Men jo, visst börjar det bli lite lättare. Ångesten och gråtattackerna blir färre. De kommer ännu, det finns ännu stunder då jag sitter storgråtande på golvet och kramar om en kudde, för att försöka fylla upp tomheten som är så otroligt påtaglig. Ännu hade jag hur lätt som helst (förlåt <3) valt att vara kvar i Singapore, om jag hade fått välja. Men, det börjar äntligen kännas som om jag är på väg tillbaka till ett liv som jag tycker om att leva.

Min studiemotivation är på topp. Jag har planer på att gå med i en frivilligverksamhet som jobbar med att göra unga människors liv bättre. Jag anmälde mig nyss som vikarie till en massa dagisturer. Nästa vecka ska jag besöka mitt lågstadium för att berätta om mina underbara äventyr i Asien. Praktik är under planering (stötte dock på ett hinder idag men hoppas på att få det löst) och blir det som jag vill kommer jag att ha tid för att resa under sommarlovet också. Förstås tillsammans med utbytesvänner! Och idag träffade jag min kära Fluffis igen efter allt för lång tid. Så kanske, kanske, börjar livet bli lite ljusare nu. I takt med att våren kommer.

Dessutom raderade jag för några dagar sedan mina spel från mobilen - ett beslut som kom till mig som en blixt från klarblå himmel och jag bara genomförde utan närmare eftertanke. Rekommenderar, verkligen, för wow vilken glädje det ger mig och så stolt jag känner mig! Haha. Jag vet inte om ni är som jag och slösar en massa tid på sådana onödigheter, men nu är det åtminstone slut på det för min del.

När jag på veckoslutet planerade detta inlägg såg det otroligt mycket sorgligare ut än det blev nu. På några dagar är det som om positiviteten kommit tillbaka till mig. Jag hoppas att det goda humöret är här för att stanna!

Ta hand om dig,

Julia <3

Bilderna från den delen av utställningen FUTURE WORLD: Where Art Meets Science som lockade dit mig är här! Precis som med allt annat i Singapore hade jag fått nys om detta museum via Instagram, där jag såg många otroligt vackra bilder från något som såg ut som en kristallvärld. Det såg så magiskt ut, att jag visste att jag måste få uppleva det. Därför var det inte ett svårt beslut att ta när Linnea den där dagen föreslog att vi skulle besöka ArtScience Museum. Hela museet visade sig ju vara alldeles fantastiskt, och kristallvärlden var verkligen ingen besvikelse. Det kändes verkligen som att vara i en annan värld, och jag hade kunnat stå där hur länge som helst och bara titta på när färgerna ändrades. Bilderna gör tyvärr inte verkligheten rättvisa (när gör väl bilder det egentligen?), men de är fina ändå haha! Jag brukar inte blanda mobilbilder och kamerabilder i samma inlägg, men undantagen bekräftar ju regeln, så låt oss inleda med fem mobilbilder:

Får du lust att åka dit redan? ;)

Det förvånar knappast någon att denna kristallvärld är populär för fotograferingar. Det finns ju en orsak till att jag sett bilder härifrån på Instagram, haha. Till och med en bröllopsfotografering var på gång medan vi var där. Jag kunde ju inte vara sämre än alla andra, haha, så låt mig presentera: Modellen Unia! ;)

Det var allt från detta besök till mitt favoritmuseum. Läs mina tidigare inlägg (och titta på fler bilder) från besöket här: Future World / Human+

Som ni kanske märker går det lite långsamt för mina bilder från utbytet, vi är ännu bara i september haha, men kanske börjar mina måsten ta slut så småningom. Under tiden har jag just nu en rutin att publicera en bild om dagen på Instagram, där jag har bättre möjlighet att plocka bilder lite "härifrån och därifrån". Så om du inte följer mig ännu kan du hitta mig på @uniah95. :)

Ta hand om dig,

Julia <3