Svar på frågestunden

Hej! Det blev lite senare än planerat, men nu är det äntligen dags att svara på era frågor från min frågestund. Stort tack till Déa och Felicia som skickade in frågor! Vi kör genast igång, tycker jag.

Hur bra tyska kunde du innan du flyttade till Hamburg?

För att svara på denna fråga känner jag att jag måste börja från början: Jag läste tyska ungefär fem år i skolan, från åttonde klass till abituren. När jag tog studenten var min tyska helt okej, i stundenskrivningarna skrev jag Eximia (nästbäst vitsord) i kort tyska. Men sedan använde jag min tyska knappt alls i fem år, och när jag skulle börja prata tyska med min pojkvän för att förbereda mig för flytten gick det inte alls bra haha. Jag förstod språket ganska bra om tyskarna inte pratade för snabbt, men fick knappt fram något alls när jag skulle prata. Innan flytten hann jag dock i maj ännu gå en nybörjarkurs i muntlig tyska vid Helsingfors universitet, och även om det verkligen var nybörjarnivå och bara för några veckor, väckte den tyskan i mig igen och tog bort barriären som hindrade mig från att våga prata. När jag i juni tog ett nivåtest för att ta reda på vilken tyskakurs som vore lämplig för mig var jag nästan halvvägs till B2 (enligt den europeiska referensramen - A1 nybörjare och C2 modersmålsnivå). Min rådgivare vid folkhögskolan sa att om jag ännu tränar lite på egen hand skulle jag antagligen kunnna hoppa direkt till en B2.2 kurs, men jag valde ändå att börja med B2.1.

I mitten av augusti kom jag till Hamburg och från den stunden talade min pojkvän så gott som bara tyska med mig. Jag talade så mycket tyska som möjligt tillbaka, men det blev ändå mest engelska. Men jag är envis och jag visste att jag måste våga prata tyska för att lära mig språket ordentligt, så alltid när jag hade kontakt med myndigheter, affärspersonal och andra liknande personer tvingade jag mig själv att göra det på tyska istället för att fråga om de pratar engelska. Därför var jag dock också alltid nervös för något så enkelt som att gå till mataffären, haha. Men ja, vad ska jag nu sammanfattande svara... Min tyska var väldigt bristfällig och osäker men nog helt okej när jag flyttade hit. Med min målmedvetenhet, regelbunden användning och en tyskakurs förbättrades min tyska dock ganska snabbt, och andelen engelska i mina meningar blev mindre och mindre.

Har det varit svårt att vänja dig vid att prata tyska dagligen?

Ärligt talat, nej. Väldigt många pratar om att det är så svårt (om inte till och med omöjligt) att byta språk som man pratar med till exempel sin partner. Med facit i hand kan jag dock säga att det för mig och min pojkvän inte alls kändes konstigt att övergå från engelska till tyska. Jag är också evigt tacksam för hans tålamod och hans beslutsamhet över att prata bara tyska med mig, även när mitt språk var på en bebis nivå haha. Just det var väldigt ansträngande för mig i början, att aldrig kunna uttrycka mig ordentligt på tyska. Men någonstans måste man börja, och bara genom att gå igenom den frustrerande perioden då ens ordförråd är lika bristfälligt som ett litet barns kan man ta sig vidare. Så helt utan utmaningar var det förstås inte, men den totala lyckan när jag inser att jag klarar av att leva mitt liv på tyska väger upp för alla frustrerande ögonblick som jag måste gå igenom för att komma hit. Och när man använder ett språk dagligen märker man också framsteg ganska snabbt, så jag valde att se framgångarna istället för alla fel jag gjorde.

Vad fick dig att välja att flytta till just Hamburg och övervägde du några andra städer i Tyskland?

Jag visste redan länge att jag ville lämna Finland efter mina studier. Just Hamburg blev det för att jag träffade en tysk kille under mitt utbyte i Singapore som blev min pojkvän, och han bodde/bor i Hamburg. Så nej, jag övervägde aldrig några andra städer i Tyskland, förutom att jag innan jag visste vart jag skulle ta vägen övervägde Tyskland som ett alternativ. Men jag kom aldrig så långt då att jag redan visste till vilken stad jag i så fall skulle vilja flytta.

Vad har varit dina största utmaningar med flytten (förutom corona)?

Hmm, bra fråga! Att ringa telefonsamtal på tyska skulle jag nästan vilja säga att har varit (och är) min största utmaning haha. Jag har alltid avskytt att ringa, men att göra det på tyska har tagit min ångest till en helt ny nivå. I början fick jag kämpa i dagar innan jag vågade ringa ett samtal till någon på tyska, för tillfället går det lättare men jag undviker det så långt som möjligt (även om jag ibland utmanar mig själv och tvingar mig att ringa även om jag kunde skicka ett mejl istället, men det händer sällan).

Att ställa om från ett distansförhållande till att bo tillsammans, och på det stressen som en flytt alltid bär med sig, och därtill en hel del projekt som behövde fixas i lägenheten och naturligtvis alla aspekter som kommer med att flytta till ett nytt land var inte heller så enkelt i början. Ojämlikheten i våra positioner var också ansträngande för oss båda, när den ena redan har sitt liv här och den andra ingenting och kan inte ens språket. Men när stressen lagt sig och vardagen började rulla på kunde vi också börja njuta av att vara tillsammans.

Oklarheten innan själva flytten var också en utmaning. Hur jag skulle transportera mina saker, vad jag skulle göra med de saker som jag inte kunde ta med mig, vad jag byråkratiskt måste organisera, och känslan av att bära på största delen av alla känslor och funderingar ensam. Men jag stressar oftast inte i onödan och tror alltid på att allting kommer att ordna sig, så oftast kände jag mig inte så stressad över dessa saker heller. Vilket under mina sämre stunder i sig gav upphov till stress - jag greps ibland av panik över att jag var så oförberedd och frågade mig om jag verkligen övervägt mitt beslut tillräckligt och om det var det rätta att göra och om man "bara så" kan flytta till ett annat land. Men nu vet jag - inom EU är det verkligen enkelt att flytta till ett annat land (även om tyskarna älskar byråkrati) och att flytta hit var absolut rätt beslut!

Sist och slutligen har min flytt till Hamburg gått väldigt smärtfritt i det stora hela. Visst finns det utmaningar med allting och naturligtvis har det funnits svåra och jobbiga stunder, men när jag tittar tillbaka på hur enkelt det sist och slutligen var att till och med få ett jobb på dagis här (som först såg väldigt invecklat och komplicerat ut) känner jag så stor tacksamhet för att livet igen ville mig väl. Och ja, naturligtvis saknar jag mina nära och kära som inte är här. Men det gör jag var jag än bor eller befinner mig, eftersom alla mina käraste personer är så utspridda i världen. Jag är van vid långdistansrelationer.

En maträtt du aldrig tröttnar på?

Pasta med vegetarisk "köttfärssås" haha. Jag är nog i allmänhet inte den som så lätt tröttnar på maträtter, men helt vanlig "spaghetti bolognese" (vegetarisk) eller vad man än vill kalla det, tror jag att jag aldrig skulle kunna tröttna på. Det går liksom alltid hem, lika gott varje gång.

Déa önskade också att få se bilder på lägenheten. Min pojkvän känner sig dock inte bekväm med att jag skulle publicera bilder på vår lägenhet, och eftersom jag respekterar hans åsikter och känslor måste jag tyvärr säga nej till den begäran. Men här är åtminstone en bild på mig på vår balkong, hehe.

Tack igen en gång för era frågor! Det var väldigt kul att svara på dem och att få reflektera över min flytt. Hoppas att ni tyckte att det var intressant att läsa. Om ni har flera frågor eller tips på vad ni skulle vilja läsa om är det bara att lämna en kommentar!

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

En vecka i Belgien

En klassisk Gent-bild.

Från 5 januari till 7 juli 2020 sov jag varje natt hemma. Ärligt talat vet jag inte när jag senast sovit på en plats så länge oavbrutet. Har det någonsin hänt förut? Det handlar inte om att jag inte skulle trivas hemma, och jag älskar ju Hamburg. Men att så länge stanna hemma fick det att krypa i kroppen för mig. Jag drabbades av vad som på tyska uttrycks så bra: Fernweh. Motsatsen till hemlängtan.

Förra veckan var det äntligen dags. Jag tog tåget till Gent i Belgien! Det är något som jag drömt om ända sedan jag började överväga att flytta till Hamburg. Att kunna ta tåget och åka ut i Europa. Allting så nära. Nu har jag gjort det för första gången, och det var minst lika härligt som jag föreställt mig. Även om det innebar 7,5 timmar med ansiktsmask i dessa omständigheter. Nu vill jag bara ha mer! Det gick väldigt smidigt att åka mellan Hamburg och Gent, jag behövde byta tåg bara två gånger; i Köln (där jag hade tid för en matpaus) och i Bryssel. På vägen hem upptäckte jag ännu en stor fördel med att resa med tåg framom flyg; mitt tåg från Köln till Hamburg var 90 minuter försenat, men istället för att vara instängd på ett flygfält kunde jag njuta av varmt sommarväder i vackra Köln. Satte mig vid floden Rhein för att äta och läsa, med en man som spelade gitarr i bakgrunden. Härligt.

Floder och kanaler verkar vara ett återkommande tema i Centraleuropeiska städer.

Tro det eller ej, men tågresorna var trots allt inte höjdpunkten från resan. Jag besökte en belgisk vän och det är ju alltid ett nöje. Och Gent är en otroligt vacker och mysig stad! Inte ens regnmolnen som täckte himlen de två första dagarna kunde förstöra stadens charm. Vi vandrade omkring i Gent, besökte slottet Gravensteen, museet STAM och diverse uteserveringar för att ta några drinkar med Is vänner. Vi hade djupa samtal, skrattade massor, cyklade omkring och spelade sällskapsspel. Vi åkte till Knokke vid Belgiens kust och njöt av havet. Vi besökte landsbygden och njöt av skogen och lugnet. Och jag kände hur min kropp fylldes av energi och lycka. Den sorten som kommer från att se nya platser, höra obekanta språk och komma helt bort från vardagen. Min Fernweh tillfredsställdes och jag var som en ny människa när jag kom hem, haha. Nej men ärligt talat, det gjorde så gott att komma bort för ett tag.

Belgiens kust är ökänd för att vara ful, haha. Men strand och hav är ju alltid härligt. Tipset löd: Vänd dig inte om. ;)

Ur ett corona-perspektiv var det också väldigt intressant att besöka Belgien. Det är intressant att se hur vi människor anpassar oss efter situationen. Till museer måste vi köpa biljetterna online på förhand, för att förhindra att för många personer besöker museet samtidigt (vilket också ledde till ett extra trevligt museibesök). Inne i museerna fanns det tydliga markeringar för hur man skulle gå. Till och med i Gents centrum hade de riktningsmarkeringar på gatorna, och en del gågator hade de gjort enkelriktade. Inte alla följde dessa regler i och för sig, vilket ju är lite tråkigt. Det var också ganska överraskande för mig att se hur olika människor uppför sig i Gent jämfört med Hamburg. Här har vi haft maskplikt i kollektivtrafiken och affärer länge nu, men i Belgien var det fram till i lördags bara rekommenderat men inte obligatoriskt. Jag var chockad över att nästan ingen bar ansiktsmask i affärerna. Även i museum där man måste bära mask var det många som inte gjorde det. Avståndsreglerna verkar också tas mera seriöst här än där.

Slottet Gravensteen.

Utsikten från Gravensteen. Vädret var inte alltid på vår sida, hehe.

Summa summarum var det en mycket lyckad semestervecka. Jag är tacksam över möjligheten att få ta paus från vardagen även under dessa omständigheter. Jag är tacksam över att ha vänner på andra ställen i världen så att jag kan kombinera vänskapstid med resor och upptäcktsfärder. Jag är tacksam över att bo i Europa (och dessutom Centraleuropa), vilket gör resande så tillgängligt. Och jag är tacksam över att Belgien ligger så nära. Nästa gång hoppas jag kunna hälsa på även andra vänner/bekanta i landet.

Denna arkitektur!

"Gents tre torn".

Har du någon gång besökt Gent eller Belgien? Vad tyckte du i så fall?

Ta hand om dig,

Julia

  • Postad i: Resor

Gillar

Kommentarer

Frågestund!

Hej på er! Det här med att börja blogga mera regelbundet igen går ju verkligen inte så bra för mig. Men tji den som ger sig! Hehe. Just nu sitter jag i ett tåg på väg till Belgien. Att resa just nu känns kanske inte som världens smartaste idé, men för min psykiska hälsas skull behöver jag få åka iväg lite. Jag kommer naturligtvis att vara försiktig och jag kommer att hälsa på en vän och alltså inte bo på hostel eller liknande. Jag försöker lita på att myndigheterna vet vad de gör och att de inte skulle ha öppnat gränserna och löst upp så många av restriktionerna om det inte vore smart. Men trots det är ju viruset inte ännu borta och det behöver vi nog alla komma ihåg.
Nåja, egentligen ville jag inte skriva om Corona nu. Egentligen ville jag säga att jag härmed öppnar en frågestund! Jag tycker att ni kan bomba kommentarsfältet med frågor nu medan jag är i Belgien, så att jag kan kicka igång blogglivet med att svara på dem när jag kommer hem igen nästa vecka. Hur låter det? Jag hoppas på att mötas av en massa intressanta, kreativa och trevliga frågor. Alla frågor är välkomna! :)

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer