2019

Julen är förbi och sista dagen av 2019 är redan här. Det har varit ett väldigt annorlunda år för mig. Jag blev klar med studierna och visste för första gången i mitt liv inte vart jag ville fortsätta. Början av året gick mycket ut på att bestämma mig för vad jag ville göra efter sommaren. Att flytta till Hamburg och/eller resa till Nordamerika var de alternativ som var mest närvarande, och i maj bestämde jag mig för Hamburg. Det var en lång och känslofylld process, men så rätt. Att flytta till Hamburg är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit och jag trivs hur bra som helst. Ibland måste man våga hoppa in i det okända.

Min vackra nya hemstad.

För att få en överblick av 2019 har jag igen fyllt i samma lista som jag fyllt i varje år sedan jag började blogga. Länk till förra året finns här.

Vilket är ditt bästa minne från det här året?

- Jag har varit med om mycket fint detta år, men jag kommer inte att tänka på någon enskild händelse som skulle vara mitt bästa minne. Att uppleva Alperna, mina sommarläger, Ed Sheerans konsert, varje dag på dagis, hösten i Hamburg, när jag första gången var på den danstimme som jag fortsatte gå regelbundet på, och förstås fina stunder med nära och kära. Men det bästa med hela året har absolut varit att flytta till Hamburg, med allt vad det innebär.

Vilket är ditt sämsta minne från det här året?

- En natt med ångest, och andra stunder med sprutande tårar.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

- Jag hoppas att jag aldrig måste svara nej på den här frågan. Avlade kandidatexamen, flyttade permanent till ett annat land, började jobba på heltid, åkte på en skidresa, skadade mig så att jag var tvungen att gå på kryckor, åkte nattåg, skaffade en hormonspiral, åkte land- och havsvägen mellan Finland och Hamburg, lade laminat och heltäckningsmatta, och så vidare, och så vidare.

Höll du dina nyårslöften?

- Istället för att ge nyårslöften brukar jag sätta upp mål. Jag hade bara två mål för 2019; att skriva dagbok varje dag och att lära mig tyska. Jag lever ju mitt liv på tyska så det målet har jag åtminstone uppfyllt och dagbok har jag inte skrivit exakt varje dag men ändå de flesta, och poängen är ju att jag vill skriva dagbok regelbundet, så check på det också, skulle jag säga!

Lärde du känna någon som tog stor plats i ditt liv?

- Mina tyskakursvänner och mina kollegor och barnen på dagis tar åtminstone tidsmässigt stor plats i mitt liv.

Har du varit lycklig i år?

- Ja! Speciellt slutet av året.

Vad kommer du minnas från år 2019 i framtiden?

- Hela processen att flytta till Hamburg.

Vilka länder besökte du?

- Tyskland, Österrike och Finland, och så åkte jag tåg genom Sverige och Danmark.

Största misstaget?

- Att inte bromsa före den branta delen i slalombacken.

Bästa köpet?

- Hmm... Vår säng, kanske. Och denna laptop!

Är det något du saknar år 2019 som du vill ha år 2020?

- Självdisciplin och förmågan att få gjort det jag planerar att göra. Och dans mera regelbundet.

Vad önskar du att du gjort mer?

- Tränat och bloggat, bland annat. Mycket blev ogjort i år.

Blev du kär i år?

- Kärare.

Vad fick dig att må bra?

- Mitt dagisjobb! Långa promenader och vandringar med min pojkvän. Dans och allt det där andra vanliga.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2019?

- I wonder - Abba (Mamma Mia! Here we go again versionen) och alla låtar som Ed Sheeran, Zara Larsson och James Bay sjöng under konserten.

Största musikaliska upptäckten?

- Tyskspråkig musik, haha.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

- Jo... Jag föll i slalombacken och fick en spricka i mitt vadben. Och sedan jag började jobba på dagis var jag ofta väldigt förkyld.

Vad gjorde du på din födelsedag?

- Vaknade till en bakad kaka, ljus och presenter på frukostbordet. Jobbade. Hade en lugn kväll med min pojkvän eftersom vi båda var en aning sjuka. Åt tre rätters middag.

Vilket datum från i år kommer du alltid minnas?

- 1.9, dagen då jag officiellt blev en "hamburgare".

Det var mitt 2019, det! Nu ser jag fram emot 2020. Jag avslutar året med klart mera energi än när det började, och det ser jag som ett gott tecken. Hur var ditt 2019?

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Lycklig och tacksam för mitt jobb

Kvarteret där mitt dagis är beläget är en orsak i sig att vara tacksam.

Idag var den sista dagisdagen för detta år. Och jag känner mig så otroligt lycklig och tacksam för min arbetsplats. "Glöm bort oss" sa en kollega till mig och menade att jag ska njuta av min familj och mina vänner i Finland, dit jag är på väg just nu. Visst kommer jag att njuta, men glömma bort dagiset under min semester kommer jag inte. Och jag känner verkligen inget behov av det heller.

Det är ett stort dagis jag jobbar på. De har tre hus och jag vet inte hur många barn sammanlagt. Så för en vikarie som jag finns det många grupper och ännu fler barn att lära känna. Men sedan mitten av november har jag varit i ett och samma hus (med undantag från en dag). I ett hus med bara småbarnsgrupper. Tre grupper med 1-3-åriga barn. Dessutom har jag varit i samma grupp så gott som hela tiden (med undantag från två dagar, tror jag) under dessa fem veckor som jag varit där. Så länge har jag aldrig tidigare jobbat i en dagisgrupp. Och jag vill aldrig mera lämna dessa barn.

Dessa små barn har välkomnat mig så otroligt fint i sin grupp. De har till och med lärt sig mitt svåra svenska efternamn. Barn som enligt mina kolleger vanligtvis är otroligt blyga marscherar raka vägen till min famn när de kommer till dagis på morgonen. De har utsett mig till en av de trygga vuxna som de kan vända sig till när de är ledsna eller rädda. De låter mig byta deras blöjor, även barn som är noga med vem som får göra det. Och något som verkligen berörde mig; två av barnen (och deras föräldrar) hade med sig små julklappar också till mig idag. Det betyder så otroligt mycket för mig att föräldrarna sett mig och tar mig som en del av gruppen. Mitt hjärta sväller.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka min lycka över att få jobba på detta dagis. Varje dag är jag så glad över att få åka till jobbet. När jag varit sjuk har jag gråtit över att vara tvungen att stanna hemma. Barnen fyller mitt hjärta med så mycket glädje och de är så himla söta! Dessutom har mina kolleger tagit emot mig väldigt fint och jag känner mig välkomnad och uppskattad. Även från flera av dem fick jag små julklappar, och jag är så tacksam över att också de ser mig som en del av gruppen. Jag hoppas och ber att jag har mycket tid i deras hus även nästa år.

Just nu är jag alltså på väg till Finland för att fira jul och nyår med familj och vänner. Julen kommer väldigt passligt känner jag, för jag har inte saknat Finland under mina månader i Hamburg, men just nu ser jag riktigt mycket fram emot ett Finlandsbesök. Det räcker dock ännu ungefär 24 timmar innan jag är hemma, just nu sitter jag i ett tåg som snart anländer till Köpenhamn. Eftersom jag har möjlighet till att inte flyga, väljer jag att inte göra det. Många tycker synd om mig för min långa resa, men jag själv tycker att det är riktigt mysigt. Får se om jag tänker samma sak ännu efter denna resa, haha. Förra gången jag åkte land- och havsvägen hade jag nämligen natten i en egen hytt till havs, och dagen i tåg, men denna gång tillbringar jag nätterna på tåg. Men imorgon har jag en frukostbuffet på båten att se fram emot, och en egen hytt så jag kan sova hela dagen ifall jag är trött, haha. Jag önskar er alla en fin juletid!

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Hälsningar från oktober

Jag påbörjade ett blogginlägg i oktober. Det lät så här:

Fischbeker Heide

Moin! Tiden går otroligt fort och jag hinner inte med. Känner att julen kommer att vara här innan jag ens hinner blinka, och det stressar mig. För inte länge sedan kände jag ångest över att oktober redan är här, nu är oktober nästan över. Här kämpar jag ännu med byråkrati och försöker få ett entydigt svar på OM jag får jobba på dagis här, HUR jag i så fall ska gå till väga och VAD min titel i så fall skulle vara. Invecklat och tidskrävande och en aning irriterande, men det gäller att ha tålamod och hela tiden köra framåt. Jag känner mig ändå ganska förhoppningsfull, dagispersonal behövs och informationen vi fått pekar starkt på att jag åtminstone med en extra kvalificeringskurs kommer att kunna jobba på dagis här. Skandinaviska dagiset behöver dock inte personal för tillfället, så sen är förstås frågan om min tyska räcker för att få ett dagisjobb på tyska. Men, om jag får säga det själv, löper tyskan ganska bra för tillfället och jag tror att jag skulle klara mig rätt så bra. Nuförtiden lever jag mitt liv till... 90%? på tyska, jag talar tyska här hemma med min pojkvän och naturligtvis med alla andra tyskar jag träffar. Nervositeten för att prata tyska är borta (endast telefonsamtal undviker jag). Tyskan kommer automatiskt och engelskan undviker jag så mycket som möjligt. Vi har nu haft ett 2,5 veckors lov från min tyskakurs, men jag känner att min tyska gått supermycket framåt under den tiden. Det är ju inte precis som att jag haft paus från tyskan bara för att vi haft höstlov från kursen. Förutom ett vardagsliv på tyska har jag jobbat med en tysk arbetsansökan, skrivit otaliga tyska mejl och diskuterat med diverse myndigheter på tyska. Dessutom har jag skaffat ett medlemskort till Hamburgs Hochschulsport (dvs. Unisport) och varit på en massa danstimmar. Äntligen, SÅ roligt att börja dansa igen! Också roligt att träffa nya människor, jag hoppas på att kunna utveckla vänskapsrelationer på danstimmarna också.

...............................................................................................................................................................................................................................................

Och ja, några gånger har jag väl hunnit blinka, men idag är det ju Lucia och det betyder att julen riktigt snart är här. Oktober och den där stressiga byråkratitiden känns dock väldigt långt borta. Inte långt efter att jag skrev denna text var jag nämligen på arbetsintervju och hade min första jobbdag samma dag. Jag är anställd av en "Zeitarbeitsfirma", alltså i princip en firma som hjälper arbetsplatser (i mitt fall daghem) att hitta vikarier. Jag har dock haft turen att få stanna på ett och samma dagis sedan dag ett. Ett tyskspråkigt dagis är det, och jag är så lycklig över att få jobba på tyska! Och superlycklig över att få jobba på dagis, jag älskar det. Men för att detta inlägg inte ska bli allt för långt berättar jag mera om det en annan gång. Jag ville egentligen bara säga hej, jag har en ny dator, och förhoppningsvis kommer denna blogg att så småningom vakna till liv igen. Om det är något speciellt du vill att jag ska blogga om eller om du har frågor får du väldigt gärna höra av dig. En fin adventstid önskar jag dig!

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer