Sommarens enda hemmavecka

Sommarens enda hemmavecka är nu över. Senast jag var hemma en hel vecka var i maj, vecka 21, och nästa gång jag kommer att vara hemma en hel vecka är tidigast sista veckan i augusti. Jag vet inte riktigt om jag ska säga att jag har tagit riktigt väl till vara på tiden, eller att jag inte använt tiden till något. För jag har verkligen inte riktigt gjort något. Det enda värdefulla har varit att träffa nära och kära, endera in real life eller via Skype och telefonsamtal. Sådant som jag verkligen kände att jag behövde, eftersom det finns väldigt lite (läs: ingen) tid till sånt på lägren som jag jobbar på. Så de dagar som jag inte träffade någon, satt jag timmarnas timmar vid datorn och Skype. Många välbehövda timmar. Kärleksfulla timmar. Känslofulla timmar.

Tills de jag ville umgås med drog iväg på sina äventyr. Jobb, sommarstuga, Alperna(!). Efter det vet jag inte riktigt vad jag gjort. Skickat några mejl. Deltagit i parkjumppa (som var guld!). Cyklat ut och jagat solnedgången. Fixat några uppslag i min bullet journal. Skrivit lite dagbok. Planerat lite inför kommande läger. Försökt förbereda mig inför hösten. Pusslat. Färglagt. Sovit. Legat i sängen. Läst bloggar. Kollat Youtube-videor. Lyssnat på podcasts och sommarprat. Inte mycket vettigt, alltså.

Men å andra sidan väldigt mycket vettigt. Den här veckan var avsedd för mig att vila. Jag har sovit elva timmars nätter. Legat i sängen till eftermiddag. Rensat tankarna totalt. Och visst är det galet hur långsamt tiden kan gå när man inte gör någonting! Även om jag sovit bort största delen av dagarna, känns det som en E V I G H E T sedan jag var på läger senast. Att denna ledighet bara varat en vecka känns ofattbart. Återställt mig har jag åtminstone, och nu känner jag mig mer än redo för mina återstående två läger! Hade jag fått fler latdagar skulle jag nog bli galen alldeles, alldeles strax.

Roligt har det ju varit att ha lite tid för bloggvärlden igen. Tills vi hörs igen, ha det så gott!

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer

Säg det med en blomma

Jag tycker det är allt för länge sedan jag publicerade ett helt vanligt bildinlägg här. Det beror förstås på att det tar tid att välja ut och redigera bilder, och att det kräver att sitta vid datorn. Bilderna från mitt utbyte (och så mycket annat om det) är ju fortfarande på kommande, och nu har jag ju också en hel del bilder från Tyskland. Och från min vinter och vår och ännu längre bak i tiden förstås, haha. Och flera bilder kommer det hela tiden. Inte minst kommer kameran att gå väldigt het i augusti, då det bär av på äventyr igen.

MEN igår åkte jag ut på en cykeltur i jakt på solnedgången. Jag lyckades verkligen otroligt bra med tiden, för under hela cykelturen fick jag njuta av en sjunkande sol, och kom fram till stället jag tänkt mig just i tid för att se solen försvinna bakom horisonten. Och bilderna jag knäppte är så vackra (hehe) att de inte alls är i behov av redigering (inte med min tidtabell åtminstone), så nu ska jag sluta babbla och bara låta er ta del av dessa blommor som jag var tvungen att stanna och fotografera i början av min cykeltur. Imorgon tänker jag berätta mera om min vecka, men idag tänker jag bara - säg det med en blomma! (Även om det blev en del text också haha.) Varsågoda!

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer

Vad jag älskar med Tyskland

Min relation till Tyskland fick en början när jag gick i åttan och började läsa tyska i skolan. Det fortsatte jag med i gymnasiet, och 2012 åkte vi till Tyskland med tyskagruppen. Vi besökte då den lilla staden Bochum, där vi hade en vänskola, och jag bodde hos en tysk familj i en vecka. Efter detta första besök i Tyskland konstaterade jag att kanske jag flyttar dit i framtiden. Att det verkligen kommer att hända känns nog för tillfället mera sannolikt än någonsin. Det finns massor jag älskar med Tyskland, och efter mitt senaste besök där blev jag inspirerad att dela med mig av dessa saker. Dessa grundar sig alltså på mina egna upplevelser av landet, som inte på något sätt är heltäckande. Jag har aldrig varit söder om Köln, och inte sett andra städer än Berlin, Hamburg, Bochum, Lübeck och Köln, och de två sistnämnda handlade bara om några timmar. Jag känner alltså att det finns mycket mera att älska med Tyskland, som jag inte ännu upplevt, men är också öppen för möjligheten att något av det jag nu känner att jag älskar inte gäller för hela Tyskland. Med det sagt, tycker jag att vi kör igång!

Vad jag älskar med Tyskland

Min pojkvän. Han är bäst.

Naturen. Jag minns ännu hur tyskarna skrattade åt mig när jag under min första vistelse i deras land utbrast: Jag älskar era träd! De tyckte jag var helgalen som var så uppspelt över deras natur, för jag kommer ju från Finland. Samma reaktion fick jag när min pojkvän och jag besökte Hamburgs Stadtpark och plötsligt befann oss i en underbar skog. Men naturen i Tyskland är mycket grönare än i Finland. Mycket ljusare. Mycket fylligare. Mycket mer magisk. Eller nåja, kanske jag inte behöver jämföra Tysklands natur med Finlands, för jag älskar ju nog Finlands natur också. Men det betyder inte att jag inte kan älska Tysklands natur. För jag känner för att göra en liten glädjedans varje gång jag befinner mig under Tysklands stora, ståtliga lövträd. Deras sjöar och floder. Blommor, och speciellt rosor, rosor, rosor. Wow, så vackert!

Språket. Enligt mig förtjänar tyskan verkligen inte sitt dåliga rykte som världens fulaste språk. Jag ÄLSKAR tyska! Det har jag gjort från första stund jag började lära mig språket, och min kärlek till tyskan växer sig allt större ju mer kontakt jag har med språket. Mitt språkprojekt för tillfället är att bli flytande i tyska.

Kulturen. Det är väldigt lätt att uppleva människor som öppna och trevliga när man är van vid den finska tillbakadragenheten. För jag tycker verkligen att tyskarna verkar supertrevliga och öppna. När jag var ensam ut och gå i Hamburg frågades jag vad klockan är, om jag känner till något café i närheten, om jag behöver hjälp, och så vidare. En man som stannade för att inte förstöra ett foto som jag tog sa efteråt att han hoppas att det blev en bra bild. En annan man började prata massor om sin hund med mig när jag satt på en parkbänk, och gav mig sedan en hel del tips om Hamburg när jag berättade att jag är från Finland (men skötte ändå hela konversationen på tyska, hehe). Jag älskar öppenheten, spontaniteten, hjälpsamheten och allt small talk. Jag älskar också Tysklands kultur i meningen kultur som dans och konst. Det här har jag, ganska självklart, upplevt mest i Berlin, men wow så rik kulturen är där. Det finns så mycket och så mycket bra!

Arkitekturen. I Bochum minns jag hur jag fascinerades av alla färggranna höghus. I Hamburg stod jag ofta leende och beundrade de fantastiskt vackra husen. I Lübeck kände jag igen för att göra några glädjedanser för att husen och gatorna var så vackra. Alltså verkligen. Hur fint som helst. För att inte nämna alla kanaler och broar som jag fått njuta av i landet.

Deras bagerier. Bagerikulturen skulle verkligen få komma till Finland också, tycker jag. Speciellt om priserna skulle hållas lika låga som i Tyskland. Älskar! Matkostnaderna är ju förresten också en till sak att älska Tyskland för.

Jag insåg nyss att Tyskland är det land som jag besökt flest gånger under min "medvetna livstid". Haha, alltså om man räknar med resor som jag gjorde som barn är det kanske Sverige, men jag tycker att resor som jag inte minns inte kan räknas med. Även om tre av mina fyra besök i Tyskland har varit gruppresor som jag inte fullt har kunnat påverka destinationen av, visar det kanske något att jag gång på gång väljer att återvända. Många fler besök i Tyskland hoppas och tror jag att det förstås kommer att bli, och numera inte enbart på grund av själva landet... :)

Har du varit i Tyskland någon gång, och vad är i så fall din åsikt om landet? Håller du med mig eller tycker du att jag säger något alldeles galet?

Ta hand om dig,

Julia <3

  • Resor

Gillar

Kommentarer