Mitt bästa påskminne

Glad påsk! Eftersom jag inte har så mycket roligt att berätta om årets påsk, tänkte jag istället titta tillbaka på mitt bästa påskminne idag. Min favoritpåsk var år 2009 när jag var i Gran Canaria med vår familj och en vänfamilj. Hela resan var superduperrolig och det var första gången jag firade en högtid utomlands. Eftersom vi var många barn i sällskapet höll vi förstås ändå fast vid traditionerna, och ordnade bland annat påskspårning. Jag minns inte vems idé det var, men denna gång var det vi "stora barn" som planerade spårningen. En åt de vuxna, och en åt de små barnen hehe. Vi hade alldeles extremt roligt både under planeringen av spårningen, och också under utförandet av den. Jag minns fortfarande hur jag skrattade så att jag nästan blev utan luft, och det hände minsann inte bara en eller två gånger. Haha. Jag är SÅ glad för att jag då ännu skrev dagbok under resor (mitt yngre jag var tydligen klokare än jag är idag), för jag skrev ner våra rim som vi hade till spårningen. Och jag skrattar ännu när jag läser dem. Det gick alltså ut på att de vuxna fick en ledtråd som tog dem till nästa ledtråd, och vi hade ordnat det så att de fick tvinna omkring riktigt ordentligt. Målet var i vårt hotellrum (eller egentligen receptionen där de skulle be efter nycklarna) eftersom det var för varmt för att gömma chokladägg utomhus. Dessutom var ju inte våra familjer de enda på hotellområdet haha, och kanske spårningslappar är lättare att låta vara än chokladägg hade varit.

I denna backe ville vi att de vuxna skulle springa upp och ned för flera gånger under spårningen. Men de fuskade och delade på sig, höh...

Så här finurliga var våra ledtrådar:

1. Palmer, stege, stolar, vatten, där kanske ni hittar skatten! (Tror det betydde poolen.)

2. Där hör barnens glada skratt, medan någons förälder suckar matt. (Detta var en lekpark.)

3. Välj backe eller trappa. Där har någon en tiolapp tappa! (Det här var nog någonstans där det fanns en backe och en trappa, haha, och tror vi hittade en tiolapp där någon gång, eller så var det någon av oss som hade tappat den.)

4. Är du törstig, tryck på knappen. Eller låt bli, och hitta lappen! (En dricka-automat.)

5. Bort förbi poolen, kaktusar och grodor finns vid solen. (Något random ställe på hotellområdet, tror jag.)

6. När vägen tar slut, ni finner en port, gå upp i trappan, och följ korridoren fort! (En korridor i hotellet.)

7. Se ut i fönstren och ni ser biljardhålet, gå ner två trappor så finner ni målet! (Receptionen, där de skulle be efter nyckeln till hotellrummet.)

Haha, alltså till den där sista vet jag inte hur länge de gick och sökte kring biljardbordet. Vi satt gapskrattande och tittade på, undrandes hur länge det skulle ta för dem att inse att det var receptionen (som var rakt nedanför trapporna) som var målet. Åh, lyckliga minnen.

Firar du påsk? Vilket är ditt bästa påskminne?

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Den roligaste skoluppgiften någonsin

Som ni säkert förstått vid det här laget älskade jag nästan allting med Singapore. Också mina studier var otroligt inspirerande och jag gillade faktiskt att studera där, även om jag kanske inte satsade så mycket på grund av tidsbrist. Tyckte massor om mina professorer/lärare också, de fick mig att känna mig så välkommen. Men det fanns ett undantag. En professor som tydligen är like ökänd bland social work-studenterna och som mina singaporianska vänner sa att jag inte får komma ihåg från min tid där. Haha. Men, trots att jag flera gånger hade riktigt svårt för att inte attackera allt han sa under föreläsningarna, så gav han oss den roligaste skoluppgiften jag nog någonsin haft. Åtminstone bland de roligaste, hehe. Det var ett grupparbete som gick ut på att besöka en lekpark, fota lekparken, och sedan presentera vad som är bra och dåligt med lekparken. Vad det riktigt har med människans utveckling att göra kan man ju fråga sig, samt vad vi riktigt fick ut från den förutom att jag fick bekanta mig med Singapore på ännu ett annat sätt. Men, roligt var det minsann!

Efter våra presentationer talade vår professor om hur viktigt det är att följa åldersanvisningar i lekparken, för att leksakerna är anpassade efter en viss ålders barn. Och det kan hända olyckor om för små barn använder leksaker för äldre barn, eller om för stora barn (t.ex. universitetsstuderande) använder leksaker som är menade för yngre barn. Tur att han inte såg oss när vi var i lekparken. ;)

Inte en helt tokig plats för en lekpark, eller vad säger du?

Nämnde jag att jag älskar Singapore? Det här är en gunga för rullstolar.

Och på den här karusellen kan man också åka med rullstol.

Gungor för barn som kanske inte kan hålla i sig ordentligt på vanliga gungor.

Har vi så här i våra lekparker också? Jag tror inte det. Singapore skattar verkligen säkerhet väldigt högt.

Source error

Jag ville visa er flera av våra fina boomerangs, men tydligen går det inte att ladda upp dem direkt hit. Den här har jag på instagram och kunde därför infoga den på det sättet.

Som ni ser hade vi väldigt roligt! Det bästa med den här uppgiften var kanske ändå att lära känna mina underbara gruppmedlemmar. Jag föredrar vanligtvis individuella arbeten framför grupparbeten, men i Singapore var jag verkligen tacksam för alla grupparbeten vi hade. De gav mig så många fina vänner!

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer

Solen måste gå ner för att kunna stiga igen

Det där veckoslutet när det spreds en massa kärlek på Instagram började en vän och jag prata om hur mycket vi älskar solnedgångar. Jag blev naturligtvis inspirerad och samma kväll (eller var det nästa?) begav jag mig ut för att fotografera just solnedgången. Detta är nog något som jag borde göra oftare, för hela jag fylls av lycka varje gång jag gör det. Bilderna från förra årets januari har jag inte varit blyg med att skryta om (hehe), men den här gången känns det som om jag till och med överträffade dem. Som alltid har jag massor av bilder och vet inte riktigt var jag ska börja, hur jag ska gå till väga för att de ska hitta hit till bloggen. Det är kanske inte så många andra än jag som vill titta på alla 331 bilder, liksom? Haha. Men någonstans måste jag ju börja, och den här gången bestämde jag mig för att börja i slutet. Det vill säga med bilderna jag tog när solen redan gått ner. Himlens alla färger under en solnedgång slutar aldrig att fascinera mig, det är alldeles otroligt hur många färger som hinner målas upp under en och samma kväll. Ibland känns det som om man bara hinner blinka och så är färgerna helt nya. Solnedgångar lyckas verkligen förtrolla mig varje gång, jag kan inte titta bort och vill inte missa en enda sekund.

Jag var verkligen inte den enda som njöt av solnedgången. En massa fotografer var i farten, men också naturligtvis icke-fotografer. Härligt att se att människor förstår att uppskatta naturens skönhet.

Det här skulle jag så vilja testa på!

Fortsättning följer - tro mig. ;)

Ta hand om dig,

Julia

Gillar

Kommentarer