Hur Singapore förändrade mitt beteende

Det är snart två månader sedan jag återvände till Finland, men ännu märker jag att en stor del av min hjärna är kvar i Singapore. Eller att jag anammat ett singaporianskt sätt att tänka och bete mig. På vår utbytesinfo innan vi åkte på utbyte berättade de att många tycker att kulturchocken kommer först när man kommer tillbaka till Finland. Jag kan SÅ skriva under det! Det känns konstigare att leva som singaporian i Finland, än att leva som finländare i Singapore. Det kanske också delvis beror på att jag passar bättre in i Asien (som mina släktingar sa; Du är ju nog lite asiatisk... Haha, någon som inte känner mig och bara skulle se mitt utseende skulle nog skratta ihjäl sig till det påståendet), eller så beror det helt enkelt på att man märker kulturskillnaderna bättre när man kommer tillbaka till det som man levt i hela sitt liv. Jag vet inte, men här kommer några exempel på hur Singapore förändrade mitt beteende:

Jag kan inte gå mot rött. Haha, alltså det här gör mig själv så irriterad! Innan jag åkte till Singapore gick jag alltid mot rött om det inte var någon trafik (förutom om det fanns barn vid övergångsstället), och så gör man ju här. Nu står jag plikttroget och väntar tills ljuset blir grönt, även när jag inte ser en enda bil och alla andra går över vägen. När jag går med vänner som går emot rött följer jag förstås med, och det börjar gå lättare. Men det känns SÅ FEL att bryta mot regler! Singapore gjorde mig rädd för polisen.

Jag är mera öppen, spontan och direkt hjälpsam. Jag är inte rädd för att ställa upp om jag ser att det finns något jag kan göra för någon annan; hålla uppe dörren, plocka upp något som någon tappat... Jag vågar ge spontana komplimanger, och även vara ärlig med vad jag tycker och känner. Kort sagt har jag väl blivit kvitt en hel del av min blyghet!

Jag har mera studiemotivation, och riktigt svårt att handskas med den finska inställningen. Det chockerar mig när folk tycker att det är konstigt att satsa på något som bara ger få studiepoäng eller inget vitsord. Själv har jag inga problem med att hitta motivation (bara tid), och njuter av att lära mig. I grupparbeten har jag tagit med mig mycket från vad jag lärt mig av att jobba i grupp i Singapore, och ofta tycker jag att vårt universitet är alldeles löjligt. När jag nämnde att jag bara har tre kurser den här perioden, påminde vännen mig om att tre kurser ju är det som man ska ha. Haha, det känns bara så lite!

Jag uppdaterar min instastory oftare. Jepp, singaporianer är proffs på instastories. De uppdaterar flera gånger om dagen, varje dag. De vill naturligtvis att jag ska göra det också, och jag gör mitt bästa haha.

Jag står stilla i rulltrappan (och på fel sida). En kompis och jag fick en gång en skrattattack i Singapores rulltrappor för att vi tycker det känns så löjligt att stå stilla. Under mina två år som aktiv användare av Helsingfors metro blev jag en mästare på att springa ner för rulltrappor och ge mig själv en rejäl dos av vardagsmotion genom att gå upp för dem. Men singaporianernas lata livsstil (haha) smittade av sig, och nu står jag stilla i rulltrapporna även i Finland. På fel sida dessutom, eftersom Singapore så härligt har vänstertrafik vilket jag vande mig vid. Speciellt eftersom jag tycker det är mycket bekvämare att stå på vänstra sidan i rulltrapporna.

Jag går till fel buss- och spårvagnshållplats. Och tittar åt fel håll när jag ska gå över gatan. Så blev jag nästan påkörd några gånger i Singapore, men nu är problemet tillbaka, omvänt. Tydligen blev jag väldigt van vid vänstertrafiken.

Jag är långsammare. Jag går långsammare och jag gör allting långsammare. Stressar inte för något. Det här känns inte så typiskt singaporianskt, så kanske jag anammade det från mina resor efteråt. I och för sig umgicks jag ju med flera olika nationaliteter under min utbytestid, och den stressiga finska livsstilen är ju nog ganska typiskt finländsk. Så antagligen var det en hel del som påverkade i den här frågan.

Om du vill veta mer om skillnader mellan Finland och Singapore, och om hur det varit att komma tillbaka till Finland, kan du också läsa: 7 rädslor jag överkom i Asien, Hur min kropp reagerat på Finland, och Att vara tillbaka i Finland

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer

På vår första dejt

Fina @saramoller skrev för en tid sedan ett blogginlägg med frågor som är utmärkta att ställa på första dejten, och hennes svar på dem. Nu är det ju väldigt länge sedan jag varit på en dejt (har jag någonsin varit på en dejt? Vad räknas som en dejt?), och kommer knappast att gå på någon dejt på en tid framöver heller, men jag tycker att vi kan leka att du och jag är på vår första dejt just nu. Skulle du ställa de där rätta frågorna, skulle du får veta det här om mig, på vår första dejt:

Skulle du vilja vara känd? På vilket sätt?

Kändisliv, nej tack. Men en del av det som kommer med att vara känd skulle jag inte tacka nej till. Det här är kanske lite löjligt, men en gång för några år sedan när jag såg något välgörenhetsprogram från Sverige (Tillsammans för världens barn eller något i den stilen) väcktes en dröm om att bli känd i Sverige. Varför? Jo, för att då skulle man ha chansen att delta i alla de där insamlingarna och projekten. Åka till Afrika och se livet i en fattig by. Cykla genom hela Sverige för att samla in pengar. Jag inser förstås att man kan göra det också utan att vara en kändis och göra det i TV, men ja... Det var drömmen som väcktes i mig. Sen skulle jag också vilja vara känd för att jag skulle vilja delta i Let's dance (eller motsvarande), och för att man då skulle ha chansen att nå ut till många människor.

Vad, om något, är för allvarligt för att skämta om?

Självmord, psykisk ohälsa, våldtäkt.

Vad skulle en ”perfekt dag” innebära för dig?

Just nu skulle jag bara vilja svara En dag från min utbytestid i Singapore, haha (för saknaden river sönder mig fortfarande). Det är en så svår fråga! Det finns så mycket olika saker som gör en dag bra, men tre ingredienser som måste finnas i en perfekt dag är solsken, vänner och att känna mig energisk och inspirerad.

Har du något som du länge drömt om att göra? Varför har du inte gjort det ännu?

Resa jorden runt (inte nödvändigtvis på en gång, men jag vill se allting). Jag har inte gjort det ännu för att jag hittills studerat hela mitt liv, och planerar göra det efter mina studier.

Om du får välja vem som helst i världen att ha som middagsgäst, vem väljer du då?

Åh nej... Medveten om att jag kunde säga typ Barack Obama eller Adele (haha random exempel), skulle jag nog tror jag välja att samla ihop en massa vänner som jag älskar och som gör livet miljontals gånger bättre.

Om du lever tills du är 90 år gammal och kan få behålla antingen kropp eller sinne som en 30-åring under hela tiden från 30-90. Vad väljer du?

Alltså, kropp tror jag. Det känns som om kroppen lättare tar skada än sinnet, och jag skulle ju gärna fortsätta mogna mentalt haha.

Innan ett telefonsamtal, repeterar du då vad du ska säga? Varför?

Kanske inte direkt repeterar, men tänker igenom vad jag ska säga åtminstone. Är det något jag är riktigt nervös över (ringer jag inte haha) kan jag nog också uttala högt för mig själv vad jag ska säga och hur jag ska säga det. Speciellt öppningsfrasen brukar övas in, haha.

Har du en hemlig magkänsla om hur du kommer att dö?

Jag tror jag endera kommer att skratta tills jag kvävs, eller få en hjärtattack när jag blir för ivrig över något (sådär som naturens skönhet, till exempel). Men, jag tror också att jag kommer att bli riktigt, riktigt gammal, världens äldsta kvinna är ju planen. ;)

Ett tredje alternativ för hur jag kommer att dö kunde förstås vara att falla ner härifrån eller skada mig på annat sätt på något av mina spännande äventyr. Det känns dock mest orealistiskt av de alla tre, haha tro mig. (Egentligen vill jag bara retas för att mamma blev lite förbannad när hon såg denna bild, hehe...)

Nämn tre saker du önskar att du och din partner ska ha gemensamt.

Viktiga värderingar, åtminstone något intresse (en dansande pojkvän - ja tack!), och kärlek för varandra.

Vilken roll spelar kärlek och tillgivenhet i ditt liv?

Jag kunde nästan säga att det är det mitt liv kretsar kring. Goda relationer är det viktigaste vi har.

Om du visste att under ett år skulle du dö plötsligt, skulle du ändra något om hur du lever nu? Varför?

Sedan jag kom tillbaka till Finland har jag verkligen inte riktigt varit mig själv eller levt det liv jag skulle vilja leva, så från min nuvarande situation skulle jag nog ändra på det, ja. Njuta mera av livet, för det är så jag vill leva.

För vad i ditt liv känner du dig mest tacksam?

Mina vänner och andra fina relationer som jag har eller har haft i mitt liv.

Om en kristallkula skulle kunna berätta sanningen om dig själv, ditt liv, framtiden eller något annat, vad skulle du vilja veta?

Hur min barndom egentligen såg ut. Jag har otroligt få minnen från innan skolålder, och funderar mycket på det här.

Vad värderar du högst i en vänskap?

Att kunna prata om vad som helst, utan rädsla för att dömas eller att den andra ska säga saker vidare.

Vilket är ditt mest värdefullaste minne?

Oj... Jag har så många värdefulla minnen! Något fint tillsammans med någon fin.

Vilket är ditt mest fruktansvärda minne?

Något som jag inte ännu är redo att skriva om här.

Om du skulle dö i kväll utan möjlighet att kommunicera med vem som helst, vad skulle du helst beklaga att inte ha berättat för någon? Varför har du inte berättat för dem än?

Jag kommer faktiskt inte på något... Och får sådan ångest av att tänka på det här så jag slutar nog fundera på det nu, haha. Men jag har faktiskt blivit ganska öppen med mina känslor, så jag hoppas att alla vet hur mycket jag tycker om dem, och det är det viktigaste för mig.

Så, vad tror du? Blir det en andra dejt? ;)

Svara gärna själv på frågorna och låt mig veta om du gör det, så får jag också lära känna dig lite bättre!

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer

Min långpromenad på isen

Som jag nämnde igår gav jag mig i onsdags ut på en långpromenad - 12 kilometer visade mätaren när jag kom hem. Så välbehövligt och så skönt! Det var strålande vackert väder ute och jag gick vid kusten. Brukar vara lite rädd för att gå ut på isen, men att se alla andra vandra eller skida ute på isen fick mig att vilja göra detsamma. Så på bortvägen gick jag längs stranden - på hemvägen ute på isen. Att gå på isen är verkligen hur härligt som helst tycker jag, det var en naturlig del av min barndom men det var först i tonåren som jag insåg hur otroligt det faktiskt är. Det är ju som en helt annan värld! Områden som vi aldrig rör resten av året kan vi plötsligt nå till fots, och till och med bilvägar kan skapas på isen under goda vintrar. Världen blir större. Jag tycker det är hur coolt som helst, och när jag gick där ute på isen fylldes jag med alldeles obeskrivlig lycka. Hade sådan inspiration att bara börja dansa omkring, kan jag säga!

Tyvärr hade jag lämnat kameran hemma den här gången, men det var så otroligt vackert att jag inte kunde låta bli att knäppa en hel del bilder med mobilen. De blir ju inte alls lika bra som med systemkamera, men när jag tittade igenom mina bilder insåg jag att jag ändå inte kan hålla dem för mig själv. Jag vill låta hela världen ta del av vilken skönhet en solig vinterdag kan skapa. Varsågoda, bilder från en dag som jag faktiskt var riktigt nöjd över att vara i Finland:

Planen är att återvända så fort som möjligt tillsammans med kameran och förhoppningsvis kunna fotografera en riktigt härlig solnedgång.

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer