Actionplan: Börja må bättre

Jag är trött på att konstant vara trött och nedstämd. Så länge jag är med vänner går allting bra, men så fort jag blir ensam kommer molntäcket tillbaka. Det är inte bara Asiens färger jag saknar, jag saknar också mina egna färger. Jag som brukar beskrivas som en färgglad person har den senaste tiden bara känt mig grå. Jag är trött på det nu! Det är dags för förändring, och för att lyckas med det har jag sammanställt en action plan:


  • Börja dansa igen. Sedan danstimmarna i Singapore slutade har jag inte dansat. Timmarna jag brukade gå på i Finland är för dyra eller har bytt tidtabell så att det inte passar mig. Hittills har jag tänkt att jag ska söka nya danstimmar så fort livet lite rett upp sig, men nu struntar jag i att packningslådorna fortfarande pryder mitt rum och tänker söka upp danstimmar i alla fall. Jag behöver dansa!
  • Packa upp allting. Ja, som sagt har jag fortfarande inte hunnit packa upp allting från min flytt. Nu vill jag verkligen få det gjort, så att jag kan göra mitt rum fint och mysigt och tända ljus. Och färglägga i min mindfullness-målarbok!
  • Gå ut om solen skiner. Oberoende av hur mycket annat som borde göras. Man vet inte när man ser solen nästa gång, så det gäller verkligen att ta vara på det man får!
  • Laga smoothies. Och äta mera frukt och vitaminer överhuvudtaget. Jag känner hur min kropp bara suktar efter vitaminer! Och vad är egentligen ett bättre mellanmål än hemgjorda smoothies?
  • Dricka mera vatten. Om vatten påverkar ens psykiska mående direkt vet jag inte, men vatten är bra för allting så varför inte, haha. Eftersom jag är van att svettas hela tiden och känna ett stort behov av vatten vätska, och inte gör det längre, har jag också varit dålig på att komma ihåg att dricka ordentligt sedan jag kom till Finland. Det ska det bli ändring på!
  • Lägga mig tidigare på kvällarna. Den där eviga planen... Men jag har verkligen varit otroligt dålig på att lägga mig om kvällarna den senaste tiden. Det leder till för lite sömn och bidrar alldeles säkert till min konstanta trötthet.
  • Gå igenom vårens tidtabell och fylla i min kalender. Jag har seriöst ingen koll på någonting, jag känner att jag inte har hunnit landa i Finland ännu. Dagarna bara går och sakerna som ska göras kommer bara till hela tiden. Att inte ens veta vad som ska vara gjort när, att inte ens veta när jag har ledigt, att inte veta någonting stressar mig nog lite har jag märkt. Bäst att bara sätta sig ner och planera och få det gjort!

Nu kör vi!

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer

En konstant saknad

Något jag skrev för tre år sedan när bästa vännen befann sig på andra sidan jorden.

En dag när jag gick hem från stan insåg jag vilket elände jag satt mig själv i: Var jag än är kommer det alltid att finnas någon jag saknar. Inte på det sättet att jag inte är nöjd med det jag har, utan på det sättet att jag önskar att också "person X" var här. I Singapore saknade jag naturligtvis mina vänner här hemifrån. Nu saknar jag naturligtvis mina vänner som jag träffade i Singapore. Varför gör jag så här mot mig själv, tänkte jag lite på skämt. Genom att skaffa mig vänner från över hela världen kommer jag alltid att ha någon att sakna. En konstant saknad.

Jag är i och för sig van vid att sakna. När jag tänker på saken, är det som att saknad har blivit en del av mig. I största delen av mitt liv har min bästa vän bott på annan ort än jag. Då blir saknad lätt en naturlig del av livet. Men att bo en-två timmar ifrån varandra är annorlunda än att bo i olika länder, eller till och med olika kontinenter. Visst har jag haft vänner från andra länder förut, men inte vänner som jag tillbringat ett halvt år tillsammans med. Inte vänner som jag kommit så här nära. Den konstanta saknaden kommer att kännas ännu mera från och med nu, har jag på känn.

Jag brukar säga att saknad är en bra sorts smärta. För den vittnar om något gott. Är det inte otroligt fint att ha personer i sitt liv som är värda att sakna? Att jag saknar mina utbytesvänner betyder ju att vi hade det bra tillsammans (även om det är en underdrift) och att jag träffade helt underbara personer . Att jag saknar mina hemmavänner när jag är borta betyder ju bara att jag har fantastiska vänner också hemma. Men ibland gör den där saknaden så fruktansvärt ont att det inte hjälper att tänka att det är en bra sorts smärta. Idag gråter jag av saknad. Idag vill jag bara krama och skratta och vara tillsammans igen. Idag bryr jag mig inte om att saknad är en bra sorts smärta, för smärta är det enda jag känner.

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer

Ett veckoslut som stavas mys

Glad måndag fina vänner! Eftersom jag inte har några föreläsningar på måndagar nuförtiden kan jag utnyttja längre veckoslut och kom tillbaka från bästisen först idag. Åh vilket skönt veckoslut jag haft! Egentligen har det blandats med både kaos och lugn, men känslan som genomsyrat mig är lugn och mys. På lördagen bytte jag inte ens om från pyjamas! Så välbehövligt med sådana dagar ibland, och tillsammans med en bästa vän blir det ju ännu bättre.

Jag är riktigt lat med att knäppa "vardagsbilder", men jag tänkte att vi ändå kunde se på bilderna jag har tagit och låta dem berätta mera om mitt veckoslut:

Min vän är så otroligt duktig på att laga smoothies och dekorera dem fint (gäller i och för sig mat överlag). Hennes intresse för det har utvecklats massor under tiden som vi varit ifrån varandra (vi var båda på utbyte terminerna efter varandra...), och hittills har jag bara sett bilder på hennes kreationer. Det var så kul att få vara med under hela processen och se hur mycket det ger henne. Stressen var som bortglömd för en stund och hon bara fokuserade på hur hon skulle göra denna gång. Så mysigt! Så detta (+smörgåsar gjorda av mig=inte tillräckligt fina för att vara med på bild haha) åt vi till brunch på lördagen, med paus från skolarbeten, kaféprojekt och bloggande.

På lördag eftermiddag/kväll förvandlade vi vardagsrumsgolvet till en enda stor säng och myste ner oss där med bilder och videor från vår gemensamma tid i Asien. Hur mysigt?! Där låg vi resten av kvällen, till sent på natten, och tittade på de tusentalsbilderna och pratade minnen. En matpaus hade vi, men annars glömde vi bara bort resten av världen för en kväll och fokuserade på att mysa.

Söndagen blev en social dag! Efter en långsam morgon mötte vi upp en kompis i stan och satt och myste på Espresso House i någon timme. Jag älskar Espresso House, och jag älskar Chai latte, och jag älskar att sitta på kaféer och babbla! Efter det gick vi omkring i affärer tills vi blev hungriga och begav oss till Woolshed för burgare/sallad. Nam!

Efter några timmar i stan begav bästisen och jag oss hem igen för att ta emot en annan kompis! Så småningom dök också bästisens "rumskompis" (jag kommer inte från detta problem - kämppis/flatmate på svenska?!) upp och så var vi fyra! Det är så mysigt att kännas som en naturlig del av en grupp som man egentligen inte känner. Kanske för att vi alla känner oss så bekväma i den lägenheten och förstås känner min vän så bra, så vi alla känner oss naturliga och så blir hela sammanhanget naturligt haha. Vi hade grönsaker med dipp och talade en massa - killprat kan man ju aldrig få för mycket av! Kvällen fortsatte i samma banor även när vi blev två igen, och babblet fortsatte till sent som vanligt.

Idag är jag trött haha, och visst är det lite jobbigt att vara ensam igen. Men jag upplever korta stunder av överflödande inspiration ibland, får bara hoppas att de blir lite oftare och längre snart! Till dess kämpar jag på, och övar på att skriva kinesiska. :)

Ta hand om dig,

Julia <3

Gillar

Kommentarer