Vykort från Lanta

Det är nu en vecka kvar tills jag får mina undersökningsresultat från mina tunnelfärder. Det är ingen lätt väntan. Jag försöker fördriva väntetiden med att läsa texter jag skrivit tidigare och renskriva dem så att de så småningom håller måttet för min första bok. Jag är mestadels inomhus nu av förklarliga skäl med Coronaviruset, så jag längtar lite extra mycket till Lantavärmen och den sköna, varma tillvaron där. Kan du känna min längtan och den ljumma brisen över takterassen när du läser ett utdrag från min text från början av året?

[3 Januari 2020]

Den glittriga orangeröda baddräkten med volanger gungar av och an i den varma vinden. Den hänger i den heta eftermiddagssolen och stora vattendroppar som stänker mot terassgolvet vittnar om att den precis hängts ut på tork efter ett skönt dopp i poolen. Den rör sig av och an i vinden på armstödet till den ljusa rottingstolen och jag följer den med blicken. De många
vattendropparna bildar ett mönster på det ljusa kakelgolvet och jag kan inte släppa baddräkten med blicken...

Det är en het dag idag och jag tar tacksamt emot den ljumma bris som sveper in över takterassen. Patrick har fällt upp det stora naturvita solparasollet och bundit fast det med två vita snören i staketet. Utan parasollet hade jag inte kunnat vistas ute på vår terass idag, fastän dagen börjar övergå mot kväll, det hade varit alldeles för hett. Men de ljumma vindarna som sveper in över taket från havet ger lite svalka och jag tar tacksamt emot dem. Vi är här nu. På vårt Lanta. Vi är här. Jag kan inte förstå att vi är det, men vi landade för några dagar sen och just nu står tiden alldeles stilla.

Jag inväntar tålmodigt den gyllene timmen när solens strålar ändrar sken och dagen övergår till kväll. Jag fullkomligen älskar den timmen på dygnet. Den inkapslar mig på ett sätt som jag inte kan beskriva eller uppleva med andra naturfenomen. Den behagliga värmen av perfekt temperatur som omsluter mig på alla sidor, samtidigt som himlen får ett magiskt varmt sken. Gyllene timmen. Här på Lanta är den bokstavligen en timme lång, den Gyllene timmen. Så vacker, så älskad, så underskattad.

När dagen går mot sitt slut och solen sakta sänker sig ner mellan de gröna bergen söker vi oss ut på våra balkonger och terasser här på Slow Down. Jag älskar att sitta på takterassen och iaktta alla livsnjutare på väg ut i den sista gyllene timmen...

Den nyduschade mannen med den grå handduken virad runt sin mage och en kall öl Chang i handen, lutandes mot balkongräcket och blickandes ut över det vackra kvällssoliga området... Den blonda äldre kvinnan med sin vällästa & nötta svenska damtidning med sitt kalla glas rose’, sittandes i den sköna rottingfåtöljen på sin balkong, smuttandes på det svalkande favoritvinet och bläddrandes i den sönderlästa skvallertidningen... Den söta småbarnsfamiljen som söker sig ut på sin terass på marknivå och som njuter av den sista gyllene timmen med varsin god glass i handen. Glassen smälter snabbt i den sköna värmen...

Vi är alla här nu och vi älskar det ❤️

Gillar

Kommentarer

lindaviktoriaaa
lindaviktoriaaa,
Men vilken magisk bild!
nouw.com/lindaviktoriaaa
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229