vaccinationsberättelse del 2

I mina (Sophia) tankar skulle spruta nummer 2 vara lättare och lindrigare med biverkningarna… Men icke. Jag hade inte hört någonstans om rapporteringen om att många haft mer biverkningar av spruta nummer två, men ja, de hade så rätt, för så blev fallet även för mig. Vid första sprutan fick jag symptom och “känningar” som jag trodde berodde på mina andra krämpor och besvär, men som det visade sig kom tillbaka efter att jag fått spruta nummer 2 och vid ungefär samma tidsintervall också.

Jag brukar reagera ganska ordentligt när jag får vaccin, men inte såhär mycket. Därav också en av anledningarna till att jag ville dela med mig av mina erfarenheter, så ni kan känna att det bara kan bli bättre.. ;) Skämt åsido, återigen är det helt individuellt hur man reagerar, känner och mår. Men trots de biverkningar jag fått, så skulle jag aldrig tvivla eller tveka en sekund på att ta en spruta till och om att fortsätta att vaccinera mig mot Covid-19 / Corona. Hur det nu kommer att se ut i framtiden.

Men om jag kände lättnad när jag fick reda på att jag skulle få ta vaccinet, och när spruta nummer ett satt i armen och det kom en lättnadens tår då, så är det inget av vad som kom när spruta två var satt…

Först och främst vill jag, precis som i förra delen av min upplevelse utav Vaccinet mot Covid -19 påpeka det att det här är MINA erfarenheter, hur du som individ reagerar är helt individuellt. Jag själv reagerar ALLTID kraftigt när jag tar ett vaccin och det brukar alltid sitta i längre än i ett par dagar som är det “vanliga”. Vad det än är jag vaccinerar mig mot, och förutsatt att vaccinet ger en effekt eller verkan, så är det så det ser ut för mig. Men hur man reagerar är som sagt lika olika som hur många vi är som vandrar på denna jord. :)

Mina läkare uppmanar mig att ta mig ut, och inte ska känna någon rädsla för det. Åka på möten, kunna träffa folk, åka till en affär, så det är mer jag som är lite reserverad och inte vågar.. Jag vill inte sprida någon smitta till någon, det finns ju andra infektioner som jag kan bli sjuk i, både den vanliga influensan, maginfluensan, förkylningar, ja allt de där som alltid finns och som brukar vara lite mer smittsamma och spridande i dessa tider. Sen har ju de fallen blivit mindre nu den här tiden vi har levt isolerade och med nästan endast rapportering av Covid, så då tänker man väl inte riktigt på att allt det där andra finns där ute också. Men såklart i mindre utsträckning än vanligt när vi inte är isolerade och har restriktioner, inte träffar så mycket folk över lag. Handhygienen och hur vi bär oss åt när vi är ute bland folk har ju blivit så mycket bättre. Så tror jag att läget är. Men som sagt så finns det där ute, men jag tror att vi med immunbrist tänker på lite annorlunda sätt när det gäller hur mycket vi vill exponera oss för. Men i Corona/Covid synpunkt så kan jag börja “leva” igen.

Att ta det där klivet utanför dörren, utan munskydd och handskar när jag skulle åka hem till min mamma, första gången med en Taxi efter att dessa 14 dagarna efter att jag fått spruta nummer två, var såååå lustigt, det kändes som om jag gjorde något som var förbjudet, som om jag gjorde något kriminellt, haha. Så det märks vad snabbt man lär sig och kommer in i vanor, och när man bryter dem så känns det bara så fel.

Och det bästa på den kvällen var att jag för första gången på över ett års tid kunde krama min bror och hans sambo! Åh fy fan, på ren svenska, vad jag har saknat det !! Den känslan var så otroligt överväldigande! Och jag kunde gosa in mig i mina brorsbarn och inte bara lite “ytliga” kramar. ( Barnen har vart hemma båda två nästan helt isolerade dem med, den stora för att inte överbelasta förskolan när mamman ändå varit hemma med den yngsta på bara 7 månader så var detta “safe” med.) Och om jag hade saknat kramar, vilket jag upptäckt med mig själv under den här tiden, är en väldigt stor del utav mig, och hur jag är. Det är något av det jag tyckt varit mest jobbigt under denna tid… Den närheten är extremt viktigt för mig och det har kommit en och en annan tår under denna tid när jag behövt lämna någon, eller säga hejdå till någon utan att få krama om dem. Men nu kom tårarna av lycka istället. Och är det någonting jag lärt mig under denna pandemin är att jag ska aldrig ska ta en sådan sak för givet igen.

Dag 1 - 3/2

“ Idag var dagen med stort D. Vid 10- tiden så var det dax. Och ett par minuter senare så satt sprutan i armen, och det man så länge gått och väntat på, var äntligen gjort och över…!!

2 Veckor till och jag kan i alla fall börja tänka på att bli människa igen!

Jag satt och funderade på hur livet kan komma att se ut nu om två veckor, när jag faktiskt får börja leva lite mer normalt igen, vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Vad kommer jag våga göra? Och det jag kom fram till var nog att jag kommer nog inte att våga att släppa på något direkt, i alla fall inte till en början, mer än att kanske inte känna mig livrädd för att ta mig till mina möten och läkarbesök och träffa dem som jag vet är säkra att träffas, men inte mer än så, förrän de runt omkring mig börjar att få sina sprutor. För att riskera så lite som möjligt. Om inte för min, så för deras skull också. Så att inte jag sprider någon smitta till någon, trots det att jag själv inte blir sjuk, men om jag bär det vidare och på så sätt gör någon sjuk. Och det hade jag aldrig någonsin kunnat förlåta mig själv för… Hur jag gör då, och agerar då återstår att se, men det är mycket sådana tankar som snurrar i huvudet..

Annars med symptom denna gången verkar inget vara något undantag än mot förra.

Armen började kännas av efter bara någon timma eller två. Och jag började komma upp i temperaturer, som för mig är feber. Runt 37,4 °C. Och så har jag känt mig sådär trött, seg och frusen, och bara hängig överlag…

Det blev en dag med känslor och funderingar av alla dess slag, Lycka, rädsla, osäkerhet. Så mitt tidigare trötta huvud är nu om möjligt ännu tröttare och virrigare så nu tar jag täcket och mina tankar till soffan och försöker hitta en film eller serie som man inte såg under vaccinations period ett, haha ! “

Dag 2 - 4/2
“ Idag så har jag fått mer feber, mellan 37,2 °C - 37,9 °C.

Det är en sådan där dag idag när jag inte borde ha stigit ur sängen alls. Och det började väl egentligen inatt när febern började komma/stiga Och ibland när jag får feber så får jag lite lustiga drömmar, och mardrömmar, på nätterna, lite sådär när man inte sover så jätte djupt heller, men ändå så pass att man inte riktigt kan skilja på om man är vaken eller om man sover, och vad som är dröm och vad som är verklighet, precis så var det inatt..

I förra omgången när jag hade feber efter vaccinet så var det mer mardrömmar som gällde, och ganska läskiga sådana. Denna gång var det inte lika tungt och läskigt, utan situationen i drömmen blev komisk istället, i alla fall när man tänkte tillbaka på det på morgonen sedan ska tilläggas, haha !

Det som hände i drömmen inatt var då:

Jag vaknar vid 02:00 tiden, i drömmarnas dimma av att jag tror att mina ben brinner... jag ser lågorna framför mig, och nästan att jag kände hettan i benen! Och är i det där läget när jag inte riktigt kunde skilja på vad som var dröm, och vad som var verklighet, så var jag ju tvungen att agera, jag behövde ju släcka elden...! Då jag hade somnat till en film igår kväll, så stod det en skål med ostbollar och näst intill en halv Coca-cola burk kvar på mitt sängbord. Denna burk får jag tag på och häver den rakt över mina ben... Då vaknade jag till helt, och inser vad jag precis har gjort... ”Branden” slocknade tydligen och jag var dyblöt... Men det var bara till att bädda om, lagom kul vid den tiden på dygnet så lite tjurig och irriterad försökte jag somna om, UTAN någon vätska i närheten...

När jag vaknade på morgonen, såg mina sängkläder liggandes på golvet och insåg vad jag hade gjort så kunde jag inget annat än att gapskratta och dumförklara mig själv helt och hållet.

Då var det roligt, men det var inte lika kul på natten i stundens hetta kan jag lova, haha !

Annars är symptomen i stort sett desamma som igår, fast med mer feber då... Så nu blir det att dra täcker över huvudet och inte göra något annat än att ligga kvar här, så ska den här dagen nog också gå och härda ut”

Dag 3 - 5/2
“Symtomen hänger i.. Men armen gör så ont… Det känns som om den väger 20 kg, och jag har lite mer värk i kroppen överlag idag, sen är jag är frysen/och rösen, jag som sällan fryser har fryst väldigt mycket under denna tiden, med undantag för febertopparna, för då känns det ju som att det är 40 °C inne, och man gör allt för att kyla ner sig lite… Jag fryser hellre och kan klä på mig mer och krypa ner under täcken o.s.v… Det är ju nästan lite “mysigare”, och den där varma känslan om när man blev nerbäddad i soffan av mamma och pappa när man var sjuk när man var liten kommer krypandes.

Det känns som om jag sover/vilar i stort sätt hela tiden, för jag är sååå trött, känns som om jag sprungit ett marathon, bara tanken på att göra något gör mig trött...

Jag har börjat få ont i huvudet, och det är något som jag inte brukar ha, eller har väldigt sällan, men det är ett sånt där symptom som alltid brukar komma i samband med att jag tagit ett vaccin. Och med det så har jag blivit mer ljuskänslig, och det är också något som jag brukar få vid vaccinering men också när jag vart sjuk med influensan. Så rullgardinerna fick vara kvar nere idag, för solljuset och ”ute ljuset” gör så ont i ögonen… Och de kommer nog få vara neddragna ett tag framöver.

Annars har jag åter haft en sådan där dag när allt bara är jobbigt, och jag har varit lättirriterad och gnällig hela dagen. Men det blir väl sådär när det värker i kroppen och vad man än gör blir jobbigare än vanligt just bara för att det värker, man är trött och varm av febern, orken är knapp och vanliga saker såsom att laga mat, äta och kanske diska kräver de där extra krafterna som man egentligen inte har men man känner att man måste göra.”

Dag 4 - 6/2
“Värken i armen håller i sig, nästa så att det känns som att det är lite värre idag… Är hemma hos min mamma idag och ska vara här över natten, så när vi skulle laga mat innan, fick jag nästan stötta upp armen hela tiden och nästan “bära” upp den med den andra armen. Så mamma fick leta fram en halsduk som jag kunde använda som en slags mitella, för att kunna göra något alls... Annars har haft lite feber hela dagen, precis som innan så är det fortfarande lite skrämmande när man ser de där siffrorna på termometern, och då jag alltid har alvedon i kroppen, så vet man ju inte helt riktigt vad som hade stått, om det var som så att jag inte hade haft den där alvedonen, och när det är något man inte är van vid så man nojjar ju säkert lite med och kanske så känner jag mig mer sjukare än var jag är p.g.a. de där hjärnspökena.”

Dag 5 - 7/2
“Idag har det varit samma visa som igår, armen hänger kvar, men varken mer eller mindre. Det är en av grejerna som har varit värre denna gången, riktigt såhär ihållande och “nötande” har det inte varit innan. Annars har jag bara legat i soffan hos mamma och glott på tv. Frusit och svettats om vartannat.

Dock så börjar jag bli “rastlös” i huvudet. Kommer på tusen saker jag bör och vill göra, listorna börjar bli både långa och många, men kroppen skriker NEJ medans huvudet skriker JAAA. Men kroppen vinner denna omgång, som resten av den senaste tiden som varit!”

Dag 6 - 8/2
“År så mycket tröttare idag, vill inte göra mer än att bara ligga i soffan och vila/sova, är seg i kroppen på något sätt, det bara känns som om kroppen bara “hänger med”, och att armen bara hänger kvar, men inte mer än så… Så idag är ingen bra dag...

Mina leder gör ont, och är mer ihållande, men jag vet inte riktigt om det är p.g.a. vaccinet, eller om det är de stora väder omställningarna som är. När det hoppar mellan -18°C till -2°C utomhus från dag till natt. Och sen om man går in och ut, kan det ibland bli skillnader på 30°C vissa gånger så det kanske kan vara en kombination av båda två, så det är väl inte så jättekonstigt att man känner av det… det är så det är att leva med en reumatisk diagnos också för den delen…

Rullgardinen har fått vara fortsatt neddragen, det känns nästan som om att jag gömmer mig för något. De har inte varit upprullade sedan dag fem och som det känns nu så kommer de förbli så ett tag..

Idag började jag få lite ondare i ryggen och mellan nacke och svanskotan och de där ryckningarna, som var lite som spasmer ryckningar i armen, som jag fick i runt dag 3 förra gången, tillbaka. Och ibland skakar/trycker det till riktigt ordentligt, så jag får tänka på vad jag håller i eller vad jag gör, eftersom det kommer så plötsligt så det inte händer något för den sakens skull också, med tanke på den turen jag har haft de senaste dagarna...“

Dag 7 9/2 - Dag 8 10/2
“Idag är det samma sak som igår, jämna plågor…Kroppen värker, är seg och trött i kroppen. Huvudet värker och ögonen gör ont.

Lederna gör ont och jag är så stel, speciellt på morgonen, så det har varit svårt att ta mig ur sängen på morgonen men även i och ur soffan på dagarna.

Jag har blivit mer ljuskänslig över natten, egentligen vill jag bara ligga och blunda vissa stunder för att ögonen gör så pass ont. Ögondroppar är som en skänk från ovan!

Det hade passat att döpa detta till klago-dagboken, känns inte som om jag gör annat än att klaga känner jag, men jag är så less på det här nu…

Är så trött på att må skit, men det är bara att hålla i. Försöker intala mig själv att det är tusen gånger bättre att må såhär ett par dagar än att få detta helvetes virus, rent ut sagt. Men just nu i stunden så är väl inte humöret på topp direkt.. “

Dag 9 - 11/2:
“Idag åkte jag hem till min bror med familj, och umgicks med mina brorsbarn och deras mamma. Det miljöombytet var så skönt! Det känns som om jag har lite mer krafter och ork idag. Sedan laddar det energi som bara den att få träffa familjen, och speciellt barnen!

De bor på landet, så vi har vart ute i snön en stund, trots att det gjorde ont i ögonen, för ljuskänsligheten sitter i än, men det var det värt, så skönt att andas lite frisk luft och se något annat än mina fyra väggar och min tv.

Febern har varit borta några dagar, med undantag för lite febertoppar då och då. Ryckningarna sitter i än, så när vi satt och åt lunch innan så höll gaffeln på att bli en slangbella för potatismoset. Det var nog bara ren tur att jag hann reagera innan det höll på att bli matkrig. Just nu så är jag ordentligt skakig och ryckig, speciellt på eftermiddagarna/kvällarna när jag börjar bli trött i kroppen efter en hel dag.

Nu blir det soffan och snart sängen. Det tar verkligen på energin och krafterna att göra något. Men jag kommer nog att somna gott sen när det är dax att krypa ner, nighty night!”

Dag 10 - 12/2 - Dag 11 13/2
“Jag är fortfarande trött och seg, med huvudvärk och ljuskänslighet. Det känns som om det bara blir upprepning på upprepning, men det har hållt i sig och det är så långdraget och symptomen har lixom inte droppat av, utan det mesta sitter i och känns ungefär lika mycket fortfarande.

Det gör ju inte att humöret är på topp precis. Men det är bara att stå ut. Det går som ett mantra i huvudet nu. Men har väl inget annat val egentligen, haha. Men jag känner mig inte som den muntraste personen på denna jord för tillfället.

Så de som sa och säger att det har varit jobbigare att fått den andra sprutan, de har rätt!

Jag hade ju lite mer energi efter ett par dagar vid förra sprutan, men denna gång så är det väääldigt segt, i kroppen, medan huvudet verkligen går på högvarv, och det är tusen tankar på saker att göra, och viljan att göra, och man kommer på tusen saker som behöver göras här hemma. Så listorna är långa, frågan är bara om man ens vill titta åt de där listorna sen när jag mår bättre, men det är ett senare problem, haha ! “

Dag 14 -16/2 - Dag 15 -17/2
“Känner fortfarande av armen ibland, den värker och den där känslan av att den är tung. Det är inget som är hela tiden, utan något som kommer och går… Annars börjar jag må bättre och bättre.

Dax att börja stärka upp sig igen, det är lite skrämmande hur snabbt man tappar kraft och muskler när man blir liggandes sådär ett tag. Men det är bara att återigen ge sig upp på hästen och kämpa vidare. Det är så vi med primär immunbrist gör, eller hur ?! ;) “

19 dagar efter spruta nummer två, och jag känner fortfarande av armen i vissa stunder och lägen.
Bara att schamponera håret var en utmaning, och diska upp ett par kaffekoppar fick jag ge upp, då hela armen kändes helt matt och värker. Annars är känslan i den att den är “trött” och matt som sagt. Och man känner liksom att värken och det “jobbiga” kommer / strålar ut ifrån det där vaccinet togs. Tycker det är väldigt lustigt och långdraget. Men å andra sidan, vad är det som inte har varit lustigt och långdraget under den här pandemin?

Så här kan vaccinationskortet se ut :)

Gillar

Kommentarer