Reflektioner efter Covid-19 vaccinationen

Nu har det gått en tid sedan jag fick vaccinspruta nummer 2 (närmare 3-4 veckor)

Så hur känns det, hur har det varit, vad är det för tankar nu efteråt?

Först och främst så är det en STOR lättnad och tacksamhet! Jag behöver inte vara näst intill livrädd för att möta andra människor, inte få panik om någon kommer närmare än två meter t.ex. om man står i en kö eller sitter i ett väntrum på sjukhuset. Jag behöver inte tänka ut en plan på vart jag ska ta vägen i väntan på läkaren i ett väntrum, ifall det skulle vara många i samma väntrum. Eller om jag måste klä på mig extra kläder innan jag åker iväg till sjukhuset, om jag får stå utomhus och vänta innan mitt besök till läkaren, för att slippa väntrummet.

Och att slippa lägga den bördan på mina nära och kära. Att kunna göra mer och mer själv och inte behöva leta hjälp, fråga och tjata, DET, det ska jag säga er, det är så skönt! Dels för att känna sig mer självständig igen, men också för att man kan börja vårda sina relationer med nära och kära. Inte ”bara” ha den kontakten där man egentligen bara bett om och behövt hjälp, och bara fått en påse utanför dörren och ett meddelande på telefonen att det man behövt står utanför dörren, och that´s it...

Men det är så konstigt, och nästan lite läskigt, att inte behöva säkra upp sig med alla dessa varianter av skyddsutrustning, för MIN skull! Dock ska jag inte släppa på några restriktioner, för jag kan fortfarande bära på viruset och smitta någon annan,

Som jag skrev i inlägget ” Vaccin, Vaccin, Vaccin” :

”Tänk dig att viruset är någon du möter när du är ute och går på stan, och när viruset ser dig så ser eller känner inte viruset om du är vaccinerad eller inte. Viruset hoppar alltså på dig ändå, men det tar inte fäste och gör dig inte sjuk. Men istället kan det ta “snålskjuts” på dig, tills det förhoppningsvis kan hitta någon annan att hoppa på, som kanske inte är vaccinerad eller har antikroppar, och gör då den personen sjuk istället.”

Detta gäller fortfarande, och det är självklart det jag rättar mig efter, för som sagt, inte för min egen skull, för att jag förhoppningsvis har ett skydd. Utan för alla andra som jag kan möta på under en dag och som inte har det skyddet. Det är fortfarande inte tillräckligt många som är vaccinerade än, och jag skulle inte kunna ha det på mitt samvete, att jag har smittat någon, p.g.a. att jag har varit oförsiktig och självisk...

Så jag märker inte speciellt stor skillnad på så sätt när jag är utanför dörren. Det märks väldigt väl att säkerhetstänket sitter i ryggraden nu när jag levt efter de restriktionerna från början, och som vi så snabbt fick lära oss och nästan tvingades att trycka in i huvudet.

Tvätta händer, håll avstånd, håll dig hemma om du har symptom. Det går nästan som ett mantra i huvudet, och de flesta skulle nog kunna rabbla allt det i sömnen. Men det visar ju på hur viktigt det har varit och hur viktigt det är att vi fortsätter att följa de rekommendationer vi får, och inte slappnar av och blir själviska när vi fått vårt vaccin.

Jag tycker att dessa tre riktlinjer nedan, som är en självklarhet för oss med en immunbrist diagnos, men som har varit nytt för mång ”friska” nu under corona pandemin, är nyckeln till att vi kan hålla oss ifrån mer infektioner framöver …

1. God handhygien, tvätta händerna och använd handsprit.

Jag har fått säga till vuxna människor att vända i dörren och tvätta händerna efter ett toalettbesök, och det har också hänt att jag har gått förbi någon toalett på sjukhuset, där jag hör ett barn med någon förälder/vuxen sjunga ”Blinka lilla stjärna där....” inne på toaletten för att tvätta sig ordentligt, och inte för snabbt...

2. Håll avstånd, till exempel när man står i en kö så behöver man inte flåsa varandra i nacken eller sitta och trängas tio personer vid ett och samma bord.

3. Om man är förkyld, har feber, hostar och nyser. Håll dig hemma från jobb, skola eller förskola. Bättre att vara hemma två dagar än att behöva vara hemma två veckor, bara för att man ska tvinga iväg sig själv på morgonen, det är ingen som tackar dig för det. Troligtvis tvärtom, då man riskerar att smitta dem man jobbar eller studerar med...

Runt om i världen utanför mina 4 väggar i min lilla lägenhet, börjar ”snacket” gå om att det snart är dax för någons första spruta, eller att det har kommit kallelser eller information om att man kan gå in och börja boka tid för sina vaccination. Så det har börjat hända lite saker, trots att det har varit trögt med leveranser och att de som jobbar med vaccinationerna har fått jobba lite i motvind, så är vi snart där!

Corona har varit en stor prövning för oss alla, men det handlar om att ge och att ta, hur vi är och beter oss mot varandra. Allt ifrån de som står oss nära men också mot dem som vi träffar på under en dag, men även mot oss själva. Det har också visat sig att det lönar sig att vi samarbetar och hjälps åt, att ensam är inte stark. Hade vi inte gjort det så hade vi inte på långa vägar kunnat se det ljuset i tunneln som vi faktiskt kan se skymten nu.

Så till slut..

Om vi alla tänker till, och håller ut, så är vi snart i land, och vi kan snart börja återgå till våra liv igen. Vi kommer kunna träffa våra familjer och våra vänner, och vi kommer kunna få krama dem vi tycker om och älskar.

Men vi måste bara stå ut lite, lite till!
De där kramarna är inte så långt borta nu!

Kul att ni följt mig, min resa och min upplevelse av och runt vaccinationen av Corona/Covid.

Tack för mig!

// Sophia :)


Är du vaccinerad? Har du någon fråga? Eller om det är något annat...

Lämna gärna ett avtryck efter dig i kommentarsfältet efter dig! :)

Gillar

Kommentarer