Immunbristare under en pandemi

- Ska du inte följa med ut och äta ikväll? Du kommer inte bli smittad

- Varför är du på jobbet så sällan? Vi andra jobbar ju 100% på plats

- COVID är inte så farligt för yngre personer, väldigt få blir allvarligt sjuka

Är det någon som känner igen sig?
Jag har under hela det här konstiga pandemiåret kämpat för att stå upp för mig själv och mina beslut. Det är ju egentligen inget nytt för oss som har en kronisk sjukdom, men det är utmattande att hela tiden bli ifrågasatt gällande sina beslut. Såklart kommer ofta frågorna i välmening men det blir tröttsamt att hela tiden känna att man måste förklara sig. För under det här året har jag än en gång insett hur min CVID-diagnos påverkat mig, och mer än någonsin begränsat mig.

Min sjukdom är nämligen inget som syns på mig, ingen som inte känner mig väl vet hur jag egentligen mår eller hur sjukdomen påverkar min vardag. Jag ser frisk ut och oftast känner jag mig frisk, men sjukdomen finns alltid med mig och vissa dagar är jag så trött, har så ont eller är så utmattad att jag knapp orkar kliva upp. Det anser jag vara det mest komplexa med min CVID i vanliga fall, men det har blivit mer tydligt att jag behöver ”försvara” min sjukdom och de val jag gjort under detta pandemi-år.

Något som jag också upplevt som problematiskt under pandemin är att jag inte har kunnat svara på om jag är i riskgrupp eller inte. Det har jag frågat min doktor om flera gånger men aldrig fått något tydligt svar (antagligen för att viruset är så pass nytt och han inte heller har vetat).

Att inte veta hur man skulle reagera på viruset ifall man skulle drabbas är jobbigt. Men min egen uppfattning är att jag som har ett nedsatt immunförsvar, som brukar dra på mig infektioner och inflammation, framförallt i lungorna, skulle ha större risk än friska att drabbas hårdare. Men som sagt allt är ovisst och ingen vet.

Varför har det då varit så viktigt för mig att veta om jag är i riskgrupp, jo för att jag själv anser att jag är det. Och för att kunna berätta det för de människor i min närhet som ifrågasätter de val jag tagit.

Men tillslut, efter tio månader av förvirring fick jag svar. Jag som har CVID är i riskgrupp och kommer ingå i fas 3 och kommer alltså att få vaccinet innan allmänheten. Det kändes som att en sten släppte ifrån bröstet och som att det var ett steg närmare vaccinet.

Det har varit mycket som har varit svårt och ovisst det här året, men viruset har också gjort att de flesta har bättrat sina vanor. Precis som Sophia tidigare har skrivit här på bloggen så har viruset skapat en mycket större medvetenhet kring smittspridning och hur man som medmänniska ska bete sig. Att tänka på hygien, hålla avstånd och framförallt stanna hemma om man känner sig sjuk. Det är ju fantastiskt för alla oss immunbristare som är beroende av människor runt omkring oss för att vi ska få vara friska och inte bli smittade.

Nu går vi mot ljusare tider, mot vår och förhoppningsvis vaccinering!

Glöm inte att det snart är dags för den internationella immunbristveckan, 22-29 april.
Vi på UMPI är riktigt taggade och kommer hitta på mycket roligt här på bloggen under veckan. Mer information kommer på bloggen kring det!

Kolla även in http://pio.nu/varldsimmunbristveckan-22-29-april-2021/ för mer information kring immunbristveckan. Hos UMPI kommer det tävlingar både på blogg, facebook och instagram!!

Vår-hälsningar från Elin i UMPI-gänget!

Gillar

Kommentarer