My angels is always with me

vissa människor gör avtryck

Visst är det så att vissa människor sätter mer spår i ens liv än andra? Jag har upplevt det så många gånger och en sak har slagit mig, det är oftast de som jag först tycker mindre bra om som sedan blir de minnesvärda.

Som tex. Jag blev anställd på en förskola, där mina två kollegor var äldre än mig och "gamla" i gården. Det var svårt för mig som yngre och med en annan yrkeskategori att ta plats, och en konflikt uppstod. men med tiden och att vi lärt känna varandra så är en av de kollegorna, en av mina bästa och närmaste vänner idag.

Det blev så bra tillslut. Visst var det lite meningsskiljaktigheter till en början och ett och annat hårt ord. Men idag är jag så tacksam över att du är min vän.

En annan kollega för ca 15 år sedan, var också äldre och kom ny och tog en massa plats. Hon var berest kunnig och hade erfarenheter upp till öronen. Men med tiden och att vi lärde känna varandra så blev vi så nära vänner. Och som jag önskade att hon var min mamma, istället för min egen. Hon är verkligen en av mina änglar.

Och i början av hela den här karusellen när jag precis lättat på locket, och jag hade så mycket mardrömmar då drömde jag om henne. Att hon skulle skydda mig, att hon skulle hjälpa mig och att hon hade bra och effektiva knep för att jag skulle må bättre. Jag var sen självklart tvungen att ringa henne, och berätta om mina drömmar.

Jag har såklart med tiden lärt mig att INTE gå på mitt första intryck, utan ge det lite tid. För det kan flyga hårda ord och kännas obekvämt till en början, för att senare utmynna i något som är livslångt och så himla fint.

Det här kan också gälla alla kategorier av människor i min närhet. En av dem är tex min P. De första gångerna så tyckte jag inte så bra om henne. Men med tiden så förstod jag att vår relation var unik och något bra, allra helst för mig. Och med över 20 år inom förskolan så har jag träffat allehanda olika chefer också. och jag har lärt mig med min stigande ålder, att inte gå på det första intrycket.

En chef som vid första mötet kan kännas som en översittare, med all makt i sin hand, som nitiskt granskar mig ut i sömmarna, för att sedan säga tyvärr, platsen gick till annan sökande. En chef jag hade för en herrans massa år sedan, var ifrån början förskollärare på min avdelning och där hon sedan fick möjlighet att klättra på karriärstegen. Hon hade det tufft. Oj oj oj, man ska inte bli chef över sina tidigare arbetskamrater på golvet. Det är få som klarar det. Hon blev fort ganska pressad och stressad i sin yrkesroll, och kunde haspla ur sig i stort sett vad som helst till den som stod närmast. Vilket hände mig en gång..

Hon var väl sur eller irriterad på något och jag fanns i närheten, jag frågade något och fick en rejäl avhyvling som hette duga. Jag blev faktiskt rädd för henne, för hon skrek och gormade om sådant som inte ens rörde mig. Jag undvek henne i flera dagar därefter, jag ville ju inte ha en till utskällning. Och så skulle vi på ett studiebesök en kväll, då vi samåkte i bilar från jobbet. då sa hon rakt ut, Ulrika åker med mig! Och jag blev såklart orolig och rädd, för vad kommer nu för utskällning? Men hon gjorde det för att vi skulle kunna reda ut det som hänt, och för att be om förståelse. Jag gillade henne skarpt ändå. Jag gillar människor och chefer som det är lite krut i. Som är hårda på ytan men rättvisa och lyhörda med hjärtat på rätt ställe.

Nu bubblar det upp minnen från den gamla goda tiden. För 15-20 år sedan, då jag var i början av min förskolekarriär. Tänk vad gammal jag är! Men också väldigt fylld av erfarenheter och upplevelser. Och Mina änglar från alla mina upplevelser genom livet, de tar jag med mig i framtiden också. Jag plockar ju en eller två lite här och var... Och vem vet kanske är DU en av dem som får äran att vara en som gjort avtryck i mitt liv, En ängel 😇 till min samling

Ulrika

  • 76 visningar

Gillar

Kommentarer

Naatly
Naatly,
Jag brukar oftast känna på sekunden om jag gillar en person eller inte och kan nog ha ganska svårt att ändra uppfattning om jag fått en "dålig start". Jag får liksom svårt att lita på människan. Har du fått något svar på brevet du skickade till din psykolog? Tycker er relation känns så fin och jag är glad att du träffade henne. Jag kan förstå att det måste ha varit väldigt jobbigt att skiljas åt. Kram ❤️nouw.com/naatly
Ulvelotta
Ulvelotta,
Nej inget svar ifrån min P än. Hoppas så att hon svarar mig på något sätt, känns så konstigt annars. En envägskommunikation är aldrig kul. För jag skulle nog kunna skriva flera brev till..Ett utav de tuffaste uppbrotten på länge. Hon har satt djupa spår hos mig, och jag kommer alltid att sakna henne även om jag klarar mig. Och dessvärre så kommer nog ingen kunna ta hennes plats heller. Kram 💙nouw.com/ulvelotta
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229