Kopiera - Hur orkar jag och vad är styrka?

Jag läste ett av mina gamla inlägg. Så starkt och så rätt på hur illa jag haft det under min barndom. Och idag vet jag lite mer om vad som är styrka för mig. livet har lärt mig en hel del, vilket jag ändå är tacksam för. Jag ångrar inget men jag skulle verkligen inte vilja uppleva min barndom igen. Och som liten så var jag inte stark, det finns liksom inte i ett barns vokabulär på det sättet, utan jag gjorde det jag kunde för att överleva. För att någonstans finna lyckan och hoppet..


Om man som jag hela tiden får höra att jag är stark, duktig och modig utan att ta åt mig, vad är det för fel då? Varför kan jag inte själv se min egen styrka? Jag har ju i stort sett allt, utbildning, bostadsrätt, vuxen son, bra jobb och en man sen 23 år tillbaka. Ändå så går det inte in.
Kanske blir det lättare om man bryter ned styrka i vad det betyder här? För mig är styrka att leva ett normalt liv, trots en dysfunktionell vardag. Vilket jag hade från början jag föddes till 13 års ålder. Tänk att varje dag efter skolan vara orolig för hur full din pappa ska bli ikväll? Kommer han att röra mig/dig? Kommer han att somna? Tänk om han dör?
Eller som vuxen, nu ringer de( sjukhuset/polisen), eller hur full är pappa på sitt barnbarns dop? På vår bröllopsmiddag? Nu glömmer han att betala räkningar? Tänk om han ligger död själv hemma?

Förstår faktiskt inte varför min oro över hans död uppkom nu? Vill jag inte att han skulle dö? Det är både och. Helst skulle jag velat ge honom en fet pungspark, en kram och en örfil. Sen skulle jag be honom dra åt helvete. Som liten var jag orolig över hur jag skulle hantera en eventuell död. Vad händer då med mig? Vem ringer jag? Han var ju alltid så full, sov och spydde. Tänk om han kvävdes? Hatar fulla människor som spyr idag. För mig är alla de min pappa och jag är 8 år igen. Skräckslagen med en trasa i handen.

Att gång på gång från liten till vuxen utsättas för alkoholmissbruk, narcissism och sexuella övergrepp och ändå stå upp. Är det styrka? Jag som var den oälskade, misslyckade, stökiga, knäppa och ouppfostrade ungen, varför blev jag det svarta fåret, slagpåsen, offret? Jag förstår inte det. Och klart som fan att jag utvecklat strategier för att hantera vardagen. Annars hade jag brutit ihop för länge sedan. Jag hade inte levt idag om jag inte haft något att leva för. Tack för min Simon. Min tid var väl kommen nu, som min psykolog sa idag. Du var redo att göra detta nu, tillräckligt stark, tillräckligt modig, tuff och målmedveten. Kanske?

Varför då detta tvivel? Alla säger att jag är stark. Och? Inte längre. Jag orkar inte emellanåt, jag vill inte alltid och jag hatar att vakna till en ny dag och veta att inget märkvärdigt hänt. Ibland vill jag ju bara dö..
Jag ser mig inte alls som stark. Är det styrka att straffa sig själv genom självskadebeteende gång på gång? Men jag kan inte sluta. Det är ett djävulskt gift, och lindrar ångestens peak i den tuffaste stunden. Jag har gjort det igen. Min psykolog frågade hur veckan varit, och hur min ångest varit med tanke på måndagens händelse. Hon frågade om jag skurit mig? Nej. Hon frågade om jag bränt mig? Nej. Och jag tittade bort. Det har du visst! Får jag se? Hon fick inte se, och jag är värdelös på att ljuga. Jävla skit.

Just då brydde jag mig inte, men nu kommer den där skamkänslan igen. Det är inte styrka att straffa sig själv!! Jag skulle ju belöna mig, när jag gjort något bra?
Usch, jag har nog en eller två skruvar lösa..
Måste klura lite på det där med styrka..

Ulrika

  • 118 visningar
  • Nära Nacka

Gillar

Kommentarer

StenhagenBettan
StenhagenBettan,
Styrka, för mig är att orka vakna varje dag, att orka tänka formulera tankar och handling. Styrka är att vilja leva ett vanligt liv med med och motgångar. Styrka är att somna på kvällen och veta att idag är en ny dag. Styrka är för mig att visa mina nära och kära, mina vänner att jag tror på dig, jag finne för,dignouw.com/stenhagenbettan
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229