(Kopia) Terapi och medberoende..

Ett gammalt inlägg, som fastnade som ett äckligt plåster då jag läste det tidigare idag

Idag var min terapi riktigt jobbig. Den är alltid jobbig, men idag var den fylld av sorg.
Den lilla Ulrika bär på sådan hemsk sorg, av att ha blivit sviken av båda sina föräldrar.
Vi pratade en del om varför jag inte kommer ihåg, några fina eller bra minnen med min pappa.
Och min p tror att de 5 första åren var viktiga för mig, och att det var då jag knöt an till min pappa.
Speciellt eftersom jag blev avvisad av min mamma.
Sen misskötte hans sin föräldraroll, han svek mig för all framtid och han ställde krav på min mamma i samband med skilsmässan.
Kravet var att ett barn skulle följa med honom. Det blev jag. Förmodligen för att vi hade en nära relation, jag tyckte synd om honom. Men kanske var jag redan då medberoende?

Fy fan vad jag är och kommer alltid vara präglad av att ha vuxit upp med en alkoholist. Jag har inget vanligt förhållande till alkohol. Usch..jag har varit så medberoende, så det finns inte..
Alltid skulle det döljas, städas, plockas undan, ljugas, torkas spyor, serveras, bryggas hembränt och tystas ned. Jag 8 år tog hand om min egen pappa.....

Jag räknade alltid hur mycket eller hur många xxxx min pappa drack.
Lyssnade på tonfall, röstläge och analyserade kroppsspråket.
Helt stört. Och det värsta är att stackars Micke blir utsatt för samma observation när han nu går
ut med kompisar eller på middag. Korsförhör och observation när han dimper in på småtimmarna. Och är jag på fest eller middag med jobbet eller vänner, så har jag ett rent helvete att hålla koll på dem jag bryr mig om. Själv dricker jag knappt något vid såna tillfällen, ett glas vin på en helkväll max. Jag måste ha kontroll.

Vi pratade också om att jag nu den senaste tiden känner hans händer på mig. Vilket skapar en äckelkänsla och rysningar i hela kroppen. Och att jag sen den dagen jag berättade för psykologen, har fått lite noja med att duscha. Jag känner mig aldrig ren längre. Jag måste tvåla bort hans händer på mig. Ibland måste jag duscha flera gånger om dagen. Det har aldrig varit så förut, men just nu är det hemskt. Och hans händer gör till och med ont ibland.

Och kläder kan kännas obehagliga nuförtiden, speciellt såna som sitter åt, typ bh, strumpor eller thigta jeans. Jag är också lite överkänslig i huden just nu. Tycker inte alls det är så trevligt med närkontakt. Bara om det är på mina villkor. Om jag själv ber om massage eller en kram. Och sex ska vi inte prata om, det är absolut inte aktuellt för mig just nu..urk..stackars Micke, åter är det han som blir drabbad av min ryggsäck.. Konstigt hur saker kan sätta sig i minnet och skapa detta nu, efter så lång tid. Jag får ju på något sätt leva om min barndom med allt som skedde och hände då...vidrigt..Stackars lilla Ulrika.

Jag lyssnade på en mindfulness meditation om känslor, idag.
Det var en kvinna som guidade igenom sessionen och man skulle lyssna på några ord som hon sa,
och då känna efter hur det kändes i kroppen, när hon sa de orden.
Det första ordet var, nej. Hon sa det lite tydligt, lite nekande och jag liggandes på sängen avslappnad hoppar till. Hon säger det igen, nej och igen nej.
Och jag reagerar instinktivt varje gång genom att hoppa till. Jag blev rädd och kände smärta, inuti mig.
Det andra ordet var såklart, ja och jag reagerade inte alls lika starkt. Konstigt, men sant.
Jag känner då glädje och drar tom på mungiporna, när hon säger det för tredje gången.

Är detta ett invant beteende eller är det bara jag som reagerar såhär? Hoppar alla till av ordet nej?
Är det något fel hos mig? Är det pga mina minnen ifrån barndomen? Varför hoppade jag inte på ja?
Vi analyserade det lite tillsammans jag och min psykolog. Och det var precis det här hon ville, detta var hennes vision med mig och mindfulness. Utveckling, tankeställare, reflektion..
Så jag kan känna mig nöjd, jag har gjort läxan bra..👍

Jag fick ingen ångestattack idag, men jag skakade, darrade och hoppade till emellanåt av hans händer på mig. Och jag grät en skvätt. Önskar så att jag kunde storgråta, men tyvärr inte idag heller. Kanske på fredag då jag ska träffa min p igen..

Ulrika

  • 90 visningar
  • Nära Nacka

Gillar

Kommentarer

MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,
Stark berättelse och vissa bitar kan jag mycket väl känna igen ❤️nouw.com/minresatumörmittliv
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229