ett blodigt djurben

Vackra vinterdag...Och precis när solen hittat upp ovanför trädtopparna, så är den på väg ner igen. Det är magiskt att få bo i den här miljön. Årstiderna är så framträdande på ett helt annat sätt här, än längre söderut. Och trots att det snart är två år sedan vi flyttade ifrån storstaden, så frågar jag mig själv ibland när tar semestern slut? I början gjorde jag det jämnt! Alltså frågade om det var semester eller är det verkligen här vi bor. Men nu idag, så borde väl den känslan vara lite mer avlägsen...Fast tänk vilken underbar känsla egentligen..Att bo där det känns som man har semester varje dag, jag njuter iallafall.

Och depression, PTSD och all jäkla ångest den skulle blivit kvar i storstaden om jag hade fått bestämma. Men tyvärr kan man ju inte styra över sådant, allra helst när man vet att det tar rejält med tid för att komma tillbaka efter en riktig down period.

Jag var ute med Nemo en sväng precis. Vi tog bara en kortare promis denna gång, och han hittade självklart på en del bus. GAAAHH! Jag kopplade loss honom för att han skulle få springa lite på en äng. Jomen visst! Då sticker han in på en tomt och struntar i att jag ropar och visslar. Efter 5 min kommer han fram med ett blodigt djurben i munnen! Jäkla hund! Sist han gjorde så, så blev han rejält risig i magen. Fast då var det ett gammalt ben. Men jag blir så arg när han inte lyssnar.... Och inte nog med att han hittade benet, han skulle stå och tugga på det en rejäl stund innan han kom till mig och jag kunde koppla honom.

Ibland blir man bara så trött på sin hund...Fast han förstår inte, utan lever bara efter invanda begär och rutiner. Klart man ska äta ett ben om man hittar ett! Mums...

Ulrika

  • 94 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229