En bitch och ingen ångest..

lite bitchig?

Ibland är jag verkligen en riktig häxa. I och för sig tror jag att vi alla är det emellanåt, vi fräser, hugger och fäller grymma kommentarer till dem vi älskar, för att de stod närmast. Idag har jag fräst en hel del gånger. Stackars Micke, men det är ju också lite tjusningen med ett äktenskap. Du får liksom hela paketet. Inte bara den snälla, gulliga, lugna filbunken som Ulrika också kan vara. Jag har gnällt på hans tuggande i soffan, då vi tittade på TV. Jag påpekade att han hade ett hål i strumpan och att han hade sot i ansiktet. Jag bad honom byta t-shirt då den luktade konstigt, fast han tog den ur garderoben. Och så bad jag honom att hålla tyst, för jag vill ha lugn och ro. PMS-Kossa? Nja, men lite känslig iallafall. Det känns hemskt då jag ser det så här, efteråt men just då när jag säger det då känns det inte alls.

mitt mående

De sista dagarna har faktiskt varit väldigt bra. Jag har inte haft någon speciell ångest och jag har känt mig lugn. Men samtidigt så pockar livet på och det dåliga samvetet, för som det är just nu "så är jag bara sjukskriven". Jag har inget jobb! Och det väcker faktiskt lite ångest och stress inombords. Det känns fel, fel, fel att inte kunna säga "Jag jobbar .......". Men samtidigt så måste jag vara i nuet. Vad behöver jag just nu? Jo jag behöver landa, vila och hämta andan innan jag börjar på något nytt jobb. Jag var 4 veckor i skolan och det var som det var, nu valde jag att själv lämna min tjänst och gå vidare, vilket inte är något att skämmas över. Nej jag ska vara stolt över mitt beslut, och jag kommer säkert att hitta något annat snart. Förresten så ska jag på en intervju på onsdag. Det blir spännande! Och faktiskt så håller jag tummarna för att det ska vara något för mig, för jag vill gärna jobba.

Men hur gör jag med mitt bagage? Vad ska jag berätta, och vad ska jag inte berätta? Jag måste ju säga att jag bara kan jobba 75%, fast tjänsten jag söker är heltid. Och jag måste ju säga att jag ibland behöver träffa min läkare i Mora. Min psykiska ohälsa påverkar ju hela mig och mi personlighet, den är ju en del av mig. När jag började i skolan, så trodde jag inte att det skulle påverka mig så mycket, och eftersom den tjänsten var en deltidstjänst, så valde jag att inte berätta. Men tillslut kom det fram ändå. För jag är inte genomskinlig och jag är inte STARK längre. min rustning har rasat och den riktiga Ulrika har kommit fram....

Ulrika

  • 210 visningar
  • Nära Wiksvägen , Sollerön

Gillar

Kommentarer

Paulinasjoberg
Paulinasjoberg,
FrokenA
FrokenA,
Tycker du är så himla modig som vågar gå på intervjuer i det här läget och vara öppen och ärlig. Man undrar ju verkligen hur arbetsgivarna reagerar. Själv vågar jag inte just pga att jag inte mår bra och att det ska påverka antingen chansen att få ett nytt jobb eller att jag sen inte kommer klara jobbet på en ny plats. Jag hoppas verkligen att du blir väl bemött!! <3nouw.com/frokena
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229