Då och nu, det är inte så lätt...

En kvart kvar till årets julafton infinner sig...
Ikväll har vi som vanligt spelat bingolotto och idag med en vinst på 100kr. Något mer har vi inte lyckats få till. Medan killarna duttade och kryssade för fullt, passade jag själv på att sätta och baka ut en saffransdeg. Deg nummer tre bara för december i år och det blev, fina och goda bullar även denna gång. Och man får passa på att frossa i lussebullar nu för det är bara en gång om året man äter dem! Är det förresten någon som provat en Lusse-semla? Har hört att de ska vara goda, men har inte sprungit på något ställe som säljer dem än. Så kanske bättre lycka på den fronten nästa år då..

Och det här med julafton. Jag kan inte under några omständigheter känna glädje och lycka över denna tradition. Jul det är den absoluta värsta högtiden på året! För det är omöjligt att smita undan, gömma sig och försöka tagga ner julhetsen. Det är så himla stort med jul. Överallt. Och man ska på något sätt tycka om julen, vara glad och allra helst umgås med sina nära.

Och för mig som vuxit upp i en dysfunktionell familj, med många dåliga minnen så är december bara en nedräkning till ångestbollen exploderar lagom till frukost på julafton. ( om jag fick bestämma skulle jag spola fram till annandagen nu direkt). Som väldigt liten var det säkert helt okej, jag var ju första barnet och då firade mina föräldrar jul tillsammans med båda sina föräldrar. Men med åren ökade bråken, alkoholen tog plats och varannan jul firades hos den ena och vice versa.

Julen när jag var 12 år är en av de värsta. Sveket då från mina föräldrar var enormt.Det var den julen som skulle vara pappas, men som han struntade i och åkte bort på. Mamma hade bokat sitt och hon kunde under inga omständigheter ta med sig både mig och syrran på sitt firande. Så mamma och lillasyster firade för sig, och jag den jobbiga, fula, äckliga tonåringen fick efter mycket om och men fira jul hos min farmor och farfar. Det fanns ingen annan och de kunde ju inte lämna mig själv. Fast farmor och farfar ville ju inte heller ha mig hos sig, men blev övertalade och jag blev dit körd mot min vilja.
Minns hur hemskt jag tyckte det var, sveket var så stort så mycket tårar. Jag kände mig så ensam. På julen ska man väl vara med sin familj? Dessutom hade syrran varit magsjuk några dagar tidigare och såklart smittat mig. Kul att bli magsjuk hos farmor och farfar natten till julafton, med bara utedass...

De jular vi firade hos pappa, var han alltid jättefull lagom till Kalle Anka. Han kunde knappt sitta rakt och det slutade oftast med att han somnade före 21. Jag och syrran tillbringade mest tiden på vårat rum då. Det var bara att hålla sig undan, och jag vet att jag var så rädd. Rädd att han skulle röra mig, röra syrran eller kanske slå. För det kunde han också, han slog ju ofta mamma. Ren och skär skräck...
Fast jag kan inte påstå att jularna hos mamma var så mycket bättre. Då skulle man uppföra sig, vara en fin flicka och vara tacksam för ingenting. Annars terroriserade hon en psykiskt. Om blickar kunde döda, något hon ofta använde sig av.
Usch jag blir så arg. Hur kunde vi ha det så här år ut och år in?

De första åren när jag och Micke var tillsammans, firade vi jul på varsitt håll. Det var först julen -98 som vi firade tillsammans. Och då hade vi också sällskap av Simon 3 veckor.
Och när Simon var liten firade vi vartannat år med min familj och vartannat med Mickes. Och min pappa var nästan aldrig närvarande under dessa år. Han hade fastnat i alkoholismens klor, och planerade sitt liv utifrån sitt dricka. Och ledighet betydde ju mycket dricka.
När Simon var 10 år var det den sista julen som vi träffade min pappa. Han skulle jobba på julafton, köra taxi och var nykter när vi sågs. Han var hos oss på förmiddagen, men han var så stingslig utan sin dricka att det trots att han var nykter så var han jobbig att umgås med.

Min jul- ångest har jag byggt upp under alla år. Och senast idag sa Micke till mig, varje år så säger du samma sak. Att du hatar julen och får ångest. Vi vet det. Men du måste acceptera att jag och Simon har andra referenser till jul. Åh vad jobbigt att höra...
Jag försöker verkligen göra och fira jul på ett lagom sätt. Men jag vill inte ha ångest längre.
Så idag har jag gjort allt för att slippa den, men inte lyckats. Jag vill bara gråta och skrika ut min ångest just nu! Fan vad jag hatar den..
Och jag måste få känna så också. Om 23 timmar är julafton slut och jag kan pusta ut, ett år till nästa års pärs.

God natt

Ulrika

  • 32 visningar
  • Nära Nacka

Gillar

Kommentarer

Naatly
Naatly,
Usch jag förstår verkligen att julen innebär sån ångest för dig. Blir så ledsen över att du och så många andra tvingats leva såhär, med så mycket rädsla och skräck. Det är så orättvist ❤️ nouw.com/naatly
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229