kyrkan, ishalka och Singer ifrån tidigt 1900-tal

Då har vi tagit årets andliga promenad precis. Det har blivit en tradition och något som måste göras under allhelgona dagen, efter att vi ätit middag. För det måste vara lite mörkt, så att stämningen verkligen infinner sig. Idag visste vi att det skulle bli kyligare nu på kvällen, så klädde på oss ordentligt. Och halvvägs till kyrkan så frågade Micke om jag hade långkalsonger på mig? -Nej, men det hade varit skönt! Det var också jätte halt på asfalten, så man fick gå lite försiktigt för att inte halka. Been there, Done that...om man säger så. Men vi stod upp både dit och hem, trots att Nemo drog rejält då han kände en massa nya lukter överallt.

Och nu tänkte jag berätta om vad jag hittade när Simon oh jag bar in den gamla symaskinen. För det första så är symaskinen ifrån 1931, vilket betyder snart 100 år gammal. Och i den lilla lådan under bordet var det fullproppat av saker. Knappar, nålar, dragkedjor och tygbitar. Lite gamla pappers utklipp där texten löd, abort äro förbjudet.. Jag tror att texten kom ifrån någon tidning eller bok, och den var lite trasig så den var lite svår att läsa. Men den kändes väldigt gammal med tanke på språket som användes. Tänk om den lappen legat där sedan 1930-talet?

Jag hittade också en majblomma ibland alla nålar, och googlade på den. Den visade sig vara ifrån 1969, och kan säljas på typ Tradera för 120 kronor, till en samlare. Små skatter som förgyller vår gamla gård, och som gör den ännu mer intressant att utforska. Det skulle vara kul att läsa om eller se bilder från dåtid, om just vår gård. Det enda vi vet är ju att det bodde en familj med 8 söner här, då huset byggdes 1930. Så då bodde det alltså 10 personer på samma yta som vi idag bor 2 eller 3! Makalöst....

visst är den fint målad?

Den är ju tyvärr lite skadad och förstörd i faneren, och i trampan där det lossnat en grej. Men den är ändå lite kul att spara tycker jag. Dock är den inte värd speciellt mycket om vi skulle sälja den. Kanske runt 300 kr, och det är nog för en fin och hel maskin...

Nu ska jag njuta av en nybakad kanelbulle....

Ulrika

  • 80 visningar

Gillar

Kommentarer

skidor på väggen

Idag på morgonen var vi ute i ladan och botaniserade lite. Jag undersökte nämligen den gamla "Singer" symaskinen lite extra, i hopp om att vi kan ta in den. Den är bly tung, och själva bordet som maskinen sitter på är av faner, vilken har delat sig efter lång tid i tjänst. Men själva maskinen är super fin... Jag känner verkligen att jag måste göra i ordning den på något sätt. Vi rotade runt lite och hittade gamla stenkakor med klassisk musik. Synd bara att man inte har en skivspelare, så vi kan lyssna på dem. Vi valde också att ta in ett par av de äldsta skidorna som finns i ladan. Tycker det blev en fin detalj på väggen tillsammans med dörr-sänggaveln och den blommiga tapeten. Rummet ser ju helt annorlunda ut nu, jämfört med när Simon hade det. Det blir riktigt bra! Saknar dock en tavellist att sätta på väggen, och så vill jag gärna ha ett skrivbord...

Ikväll tänkte vi gå till kyrkan här på Sollerön och hedra våra nära och kära som inte finns mer. Ingen av oss har besökt kyrkan än, så det blir premiär. Och då kan vi passa på att köpa en mjölk också! Jag slängde nämligen ihop en vetedeg precis, och då tog mjölken slut...

Nu väntar bullbak och surfing online. Micke kollar såklart på fotboll, och idag håller vi tummar och tår för att vårt kära Hammarby vinner! 💚

Ulrika

  • 82 visningar

Gillar

Kommentarer

24/10 din födelsedag

Idag är det min pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 69 år, vilket inte alls är någon ålder när man tänker efter. Men han var ju såklart yngre när han gick bort, för det är mer än 5 år sedan. Jag har haft honom i huvudet hela dagen, inte så påtagligt som tidigare födelsedagar, utan med tiden har jag sakta men säkert tagit den distans jag behöver. Jag har fortsatt att leva. Jag har gått vidare. Och jag VET att han har det bättre nu. Det är inte ett drägligt liv att varje dag, supa skallen i bitar, att inte orka jobba och att välja bort alla i sin närhet. Det som mest bekymrar mig är att han aldrig sa hur dåligt han mådde? Att han vågade sträcka ut handen och kanske be om hjälp....

Så även om den lilla Ulrika är lättad, så är jag klart förtvivlad över hur snöpligt ditt liv tog slut. Och för att vara den duktiga dottern jag blev uppfostrad till, så måste jag såklart säga GRATTIS...

Ulrika

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer