kyrkan, ishalka och Singer ifrån tidigt 1900-tal

Då har vi tagit årets andliga promenad precis. Det har blivit en tradition och något som måste göras under allhelgona dagen, efter att vi ätit middag. För det måste vara lite mörkt, så att stämningen verkligen infinner sig. Idag visste vi att det skulle bli kyligare nu på kvällen, så klädde på oss ordentligt. Och halvvägs till kyrkan så frågade Micke om jag hade långkalsonger på mig? -Nej, men det hade varit skönt! Det var också jätte halt på asfalten, så man fick gå lite försiktigt för att inte halka. Been there, Done that...om man säger så. Men vi stod upp både dit och hem, trots att Nemo drog rejält då han kände en massa nya lukter överallt.

Och nu tänkte jag berätta om vad jag hittade när Simon oh jag bar in den gamla symaskinen. För det första så är symaskinen ifrån 1931, vilket betyder snart 100 år gammal. Och i den lilla lådan under bordet var det fullproppat av saker. Knappar, nålar, dragkedjor och tygbitar. Lite gamla pappers utklipp där texten löd, abort äro förbjudet.. Jag tror att texten kom ifrån någon tidning eller bok, och den var lite trasig så den var lite svår att läsa. Men den kändes väldigt gammal med tanke på språket som användes. Tänk om den lappen legat där sedan 1930-talet?

Jag hittade också en majblomma ibland alla nålar, och googlade på den. Den visade sig vara ifrån 1969, och kan säljas på typ Tradera för 120 kronor, till en samlare. Små skatter som förgyller vår gamla gård, och som gör den ännu mer intressant att utforska. Det skulle vara kul att läsa om eller se bilder från dåtid, om just vår gård. Det enda vi vet är ju att det bodde en familj med 8 söner här, då huset byggdes 1930. Så då bodde det alltså 10 personer på samma yta som vi idag bor 2 eller 3! Makalöst....

visst är den fint målad?

Den är ju tyvärr lite skadad och förstörd i faneren, och i trampan där det lossnat en grej. Men den är ändå lite kul att spara tycker jag. Dock är den inte värd speciellt mycket om vi skulle sälja den. Kanske runt 300 kr, och det är nog för en fin och hel maskin...

Nu ska jag njuta av en nybakad kanelbulle....

Ulrika

  • 80 visningar

Gillar

Kommentarer

flashback

Idag på jobbet så fick jag en flashback. Det var precis som den där dagen då vi kom hem till min pappa. Dagen då de ringde ifrån KS och meddelade att min pappa var död. Och att de försökt hålla honom vid liv i väntan på att få kontakt med anhöriga, men tyvärr inte lyckades med något av det. Tillslut fick de ta polisen till hjälp för att komma i kontakt med mig och min syster. Det var skitjobbigt på sjukhuset, självklart. Jag minns inte alls mycket av vad vi gjorde eller vad som sades. Vi var på bårhuset och tog farväl, med blandade känslor. Skönt att få bekräftelse på att det var du som låg där, läskigt att se en död människa och lättnad hos den "lilla Ulrika" som äntligen kunde andas ordentligt. Efter att vi varit på bårhuset så åkte vi hem till min pappas lägenhet, något sa oss att vi behövde göra det eftersom han dog utomhus och inte hemma. Synen som mötte mig blev jag påmind om idag...

" När vi klev in i vardagsrummet fick vi alla en chock. Det var glas överallt pga ett trasigt glasbord, som gått sönder för flera veckor sedan. Och bland glaset var det stora blodfläckar, och cigarettfimpar. Framför TV n så stod det en fåtölj, och bredvid fåtöljen var det en ICA påse i plast, full med toapapper...

Varför såg det ut så? Hade han tillbringat sina sista timmar i fåtöljen, och gråtit? Eller?

Jag kommer aldrig att få veta varför, och det är okej. Och jag känner verkligen att jag har fått distans ifrån hela den traumatiska händelsen. Åtminstone lite iallafall. För att skriva om det här, gör mig lite illa berörd, hur mycket jag än önskar att det inte skulle vara så.. Att jag sen kopplade ihop dagens bild med den 12/3-14, det är inte så konstigt. För hjärnan glömmer inte. Den är mer komplex än så, och även om jag velat radera allt ifrån min pappas dödsdag, så kommer det alltid att finnas kvar. Det räckte med en uppställd fåtölj framför TV n, och en hög med toapapper på bordet för att jag helt plötsligt var tillbaka i dåtid. ÅNGEST. ÄCKEL. SORG. SKULD. SKAM. HAT. Så himla mycket känslor...

Men jag kunde kontrollera mig idag. Jag tog djupa andetag, försökte mota ångesten så gott det gick och jag hade plasthandskar på hela tiden. Och att flytta den fåtöljen till sin vanliga plats, det kändes vill jag lova. Fast jag måste nog lära mig att leva med dessa små minnes-träffar, det kommer vara en del av mitt liv.

Ulrika

  • 98 visningar

Gillar

Kommentarer

"Ingen sätter sig på mig igen"

Har ni följt serien Heder, på Viaplay? Det har vi. Den är väldigt mörk och delvis ganska b, men den tar verkligen upp problem som är aktuella i dagens elektroniska värld. Toppmän som utnyttjar småtjejer via en app.Det hade aldrig hänt innan elektroniken utvecklades till det den är idag. Vidrigt. Igår såg vi det senaste avsnittet och det berörde mig ordentligt. För tjejerna som säljer sig själva via appen, de har ofta en tung ryggsäck de bär på.

En ryggsäck som inte går av för hackor, och som vederbörande tjej hoppas kunna göra lite lättare, genom att utöva div självskador i olika form. För ett mönster är ett mönster, och en rutin är en rutin. Ofta vet du inget annat och det enda sättet att försöka höja sin egen självkänsla och få lite bekräftelse, är att sälja sin kropp. Eller skada den genom droger, diverse attribut eller alkohol... Och här är vi alla lika. Det spelar ingen roll om jag är tjej eller kille som blivit utsatt eller varit med om ett trauma, hjärnan reagerar på instinkt. Det kända är det rätta. Och jag vet. Min ryggsäck är full av skit. Visst, jag grävde i den lite då jag träffade min P i Stockholm, och jag blev nog av med en eller annan tegelsten. Men innehållet är märkbart oförändrat. Jag har ärr för livet. Alkoholist och narcissist, smaka på den.. Hur blir man av att växa upp i den världen? Definitivt inte som dem iallafall. Min ryggsäck har gjort mig sårbar och deprimerad, men också stark och kontrollerad.

ingen sätter sig på mig igen..

Ulrika

  • 92 visningar

Gillar

Kommentarer