Blandade känslor...

God kväll.

Jag har officiellt ammat min sista gång. Tim har tagit tag i kvällens nattning och Tindra ligger på rummet och lyssnar ljudbok. Och här hamnade jag på sofflocket med en miljard tankar och blandade känslor.

Lexie vaknar ju verkligen tusen gånger per natt och är besatt av bröstet. Vi tror (jag är nästan hundra procent säker faktiskt) att vi kommer få bättre ordning på allt vad som heter sömn ifall vi vänjer bort det där sugbehovet som gör att hon ständigt ligger på helspänn och vaknar för minsta lilla när jag inte är nära.

När Tindra var 8 månader kände jag mig så färdig.
Vid 6 månader ammades hon endast nattetid och vid 8 månader slutade jag tvärt. Utan tveksamheter även ifall det innebar några jobbiga nätter, såklart. Lexie är 11 månader och jag har inte känt mig det minsta stressad att sluta. Vi har inte vart redo varken hon eller jag och med handen på hjärtat känns det aningen vemodigt att jag bestämt mig för att klippa detta band nu. Men jag orkar inte riktigt mer, det är för mkt negativt kring hela grejen och jag känner att det kommer bli bäst att bara klippa det helt. I det långa loppet.

Jag önskar bara att det fanns något som ersatte mig lite. En flaska välling, en napp eller en favorit-snutte. Men vi kommer väl på något tids nog. Jag fasar redan inatt när hon vill krypa upp och amma, när jag ska avvisa henne och försöka komma på någon annan mysig sövnings-metod med mina tunga ögonlock och ett demon-bebis-scenario uppstår. Ja, vi får se hur länge jag orkar. Men ger jag efter kommer det ta tusen gånger längre nästa gång. 🤷🏼‍♀️

Idag på dagen har jag vägrat bröstet vid sövning och fått fightas med en hel del skrik och en bebis som tittat på mig med ledsna ”hundögon”. Man går ju sönder nånstans inombords även om det på många vis kommer bli en befrielse att känna att det inte bara är ”jag som kan” eller ”jag som måste” söva och ta nätter.

Just nu är jag bara så rädd att min mammig lilla tjej kommer rata mig totalt och känna ett sådant svek. Men det blir ju inte annorlunda eller lättare för att vi väntar längre ändå. Så jag hoppas att detta beslutet kommer gynna oss i längden och att våra rutiner kommer bli bättre här så småningom. Med en nöjdare bebis och en mer utvilad mamma. Nu tar vi tjuren vid hornen.

Som tidigare nämnt i ett annat inlägg så mottages alla tips gärna! Hur har ni gått till väga med tvärstopp av amning? Fann ni något att ersätta bröstet med istället? Lexie är väldigt kräsen.. 🙈


Puss,
S

Gillar

Kommentarer

EmiesFestfix
EmiesFestfix,
Tycker det är starkt att ta beslutet, ingen som tvingar dig att avsluta men du kommer nog se att allt ordnar sig till slut. Hon kommer älska dig villkorslöst oavsett. Så många miljarder mammor som slutat amma och ändå älskar barnen sina mammor ändå. Det kommer nog bli tuffa veckor men ett barn svälter sig aldrig och närhet hittar de alltid på annat sätt. Det kommer att gå bra, ge det tid och några sömnlösa nätter så ska du se att hon hittar något att ersätta just amningen med.. En otroligt fin mamma är du och du vet själv när det ät dags att bryta vissa grejer, du känner det själv och du ska se att i slutet på den knutna tråden kommer både hon och du må bättre.. kram❤
nouw.com/emiesfestfix
Johanna
,
Jag gjorde precis som du när min dotter var 13 månader. Natten gick ut på att se till så att bröstet fanns där. Hon vaknade var 5e min å det blev liksom en fix idé, en stress för henne. Jag kände bara att nu är det nog. Jag tog första natten å den var helt vidrig. Hon grät å skrek av ilska i flera timmar. Somnade sittandes i ren utmattning. Min sambo fick ta nätterna efter det. Det skreks mindre för varje natt men mitt hjärta gick sönder lika mycket varje gång jag hörde henne. Efter en veck drygt hade hon vant sig men jag sov inte med henne utan med hennes bror ett tag till. Helt plötsligt ville hon ha flaska till kvällen som brorsan efter att ha totalratat den förut. Hon nästan kräktes bara hon fick den där dinappen i munnen. Å vanlig napp funkade inte heller. Nu äter hon en flaska till natten å sover sedan som en stock. Å mindre mammig har hon inte heller blivit 😊 så, håll ut. Hon lider inte. Det blir bra. Till slut. Efter det jobbiga just nu. Stor kram!