Punkt 1: Jag har börjat bli lite.. nojjig? Vidskeplig? Det är ju löjligt på ett sätt men det känns som att så fort något bra händer och jag säger det högt till någon så jinxar jag mig själv. När jag tyckte illamåendet började bli bättre och sa det till folk så kom de värsta veckorna av illamående jag hittills behövt genomlida. Likaså när jag sa högt att jag tyckte orken började återvända smått - då blev jag plötsligt löjligt apatisk, eller att ryggsmärtan blev bättre när jag tog hand om magen? PANG så fick jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Så.. med risk för att sabba allting.. Here it goes:

Okej.. jag har hela mitt liv - HELA mitt liv - haft knasiga sovvanor. Sovit kortare stunder o varit vaken kortare stunder. Varit nattuggla, sovit på lektioner i skolan eller också rådäckat direkt efter skolan, och jag har ju skrivit här om hur jag sovit mer än någonsin, nonstop, men den här veckan... Jag vet inte vad som hände, men helt plötsligt somnade jag redan vid åtta på kvällen och sov ända tills det var dags att kliva upp med BabyDaddy.

Samma dag så fick jag förvisso trött-dippar, men aldrig grova nog för att somna. Det "räckte" med att ligga ner och vila till en film eller dylikt. Somnade åtta på kvällen igen, och nästa dag blev likadan. Nu är det fredag och VARENDA dag har varit såhär. Sovit genom natten och varit vaken HELA dagarna utan tupplurar?! Jag tror inte jag haft sånhär dygnsrytm sen jag var ett litet barn!

Har varit stenhård mot magen nu, no mercy. Vet att förmodligen många skulle protestera högljutt om de visste hur jag behandlat den ett tag nu, men desperata tider kräver desperata lösningar. Såååå.. Movicol 2 gånger om dagen varje dag, och var tredje dag dubbeldos av microlax. Som sagt, no mercy. Men jag kan inte tro att det är dåligt, för både ork och aptit har börjat återvända och illamåendet har varit bättre än på säkert en månad?! (förutom när det kommer till kött. Har blivit känslig för kött.. inte alla dagar men flertalet). Så jag tror faktiskt att denna drastiska lösningen faktiskt varit eller ÄR lösningen (på obestämd tid).

Det gör mig SÅ lycklig att kunna äta! Äter 1-2 kiwi varje dag (hade gärna ätit annan frukt, men just kiwi ska vara mest effektivt mot trög mage). Äter ca 2-3 rejälare måltider och 2-3 små mellanmål därimellan nu. Det är annat det än 1 påse popcorn, 1 riskaka och 5 salta kex per dag!!


Egentligen vill jag göra som resten av veckan varit: Stanna hemma, julpynta, städa och rent allmänt försöka ta igen så mycket som "förfallit" eller samlats på hög.. MEN.. jag borde verkligen lämna blodprov, hämta ut medicin och eh.. typ få frisk luft? Så jag har tänkt prova på lyckan och ge mig iväg nu på förmiddagen! Är alltid på eftermiddagen som motivationen är som lägst så.. gör jag det inte nu blir det nog inte av.


Wish me luck!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Well okej. Så jag sover inte nonstop längre. Jag sover typ hela dagarna iof, men är vaken om nätterna. Försökte kämpa emot det men då sov jag både dag OCH natt... så det känns bättre att bara gilla läget och låta dygnsrytmen vara såhär just nu. Vaknar mellan 01 och 03 varenda morgon av att det hugger som knivar i blygdbenet. Läste att det beror på att nu (v.13-14) växer livmodern "sig ur bäckenet" vilket gör att det värker i blygdbenet. En gravid-podcast jag lyssnar på tog upp i ett avsnitt hur det är ett "oförklarligt fenomen" att gravida kvinnor ganska tidigt börjar vakna flera timmar innan de ska varje morgon. Båda dom här punkterna gjorde det lättare för mig att bara gilla läget.


Punkt 2. Mått SÅ illa att jag ätit helt åt helvete rent ut sagt. Popcorn, salta kex, rostmackor... mycket torrt och mycket vitt. Ovanpå det har rygg-o-höft-ontet (som gissningsvis är foglossningar enligt vården) gjort att jag varit EXTREMT stillasittande. Det handlar inte om att ligga o gotta sig framför någon film eller så, utan.. ovilja att röra sig alls. Om jag väl tagit mig till datastolen vill jag inte lämna den ens för att lägga mig o vila eller fixa mat. Vill inte behöva böja mig, vill inte behöva sträcka mig.. Ja. Och vad ger denna kombon? Mat som bildar en enda hård klump och lika orörlig som någon i koma? Jo, magen har tagit semester och lagt ner maskineriet. Aj. Aj Aj. Aj. Jag försökte i min naivitet "väga upp" kexen och popcornen genom att dricka katrinplommonjuice men det har inte fungerat. Så nu har jag kämpat med att få ordning på magen i snart en vecka. Igår inköptes Laktulos, Klyx och Microlax. Nu SKA den samarbeta vare sig den vill eller inte! Jag drömmer lite naivt om att magen ska reda sig hyfsat, illamåendet ska minska och att jag därmed kan försöka äta riktigt nyttigt och hälsosamt så lilla Mini får i sig riktigt bra grejer.


Så.. sover inte lika många timmar om dygnet, men illamåendet och värken gör fortfarande att jag inte känner någon ordentlig motivation och får inte saker o ting gjorda ändå... MEN! Det är en förbättring! Och det måste ju börja nånstans, så jag är glad! För det mesta, när inte min gravidhjärna börjar spöka och jag känner mig värdelös vill säga. Plan för morgonen: Lyssna på julmusik för att höja humöret, hoppet och självkänslan!

Likes

Comments

Det är vad jag gör just nu. Sover, KONSTANT.

Tror jag är vaken 4 till 6 timmar per dygn ungefär.Enligt kära google och min mamma är det helt normalt och inget att grubbla över, men jag känner mig ändå misslyckad och värdelös.

Jag vill t.ex skriva om hur arg jag är över första mötet med barnmorskan.

Jag vill skriva om den där fantastiska boken mamma tipsat mig om för att lugna mina prestations-nerver.

Jag vill vara ute och leta smarta lösningar på skötbord och vaggor.


Men istället sover jag. De få timmarna jag är vaken går åt till att fixa disken, kattlådorna och middag. Inget mer.

Jag ber till gud att detta är övergående. Jag orkar inte vara såhär trött.

Likes

Comments

Nu är det snart en vecka sen jag plussade. Vi har berättat för två av våra närmsta vänner, samt mina föräldrar. Vi ska berätta för BabyDaddys föräldrar snarast också såklart. Vi velade lite kring om det är för tidigt för att säga nåt, jag klev just in i vecka 8 (om nu internets gravidkalkylatorer har rätt)... men jag kände att jag verkligen ville berätta för mina föräldrar ifall det nu går åt skogen och jag blir dyngledsen - och då behöver vi berätta för hans också.


Men jag känner mig så clueless.

Alltså, jag tror inte på att fräsa likt en katt vid åsynen av mögelost och svart te, jag tror inte att vi behöver köpa en barnvagn för 10 000 kr eller måla om ett helt rum och fylla med könsneutrala färger och leksaker. Jag kommer inte bli en mamma som springer runt med handsprit i fickan och tror att hela världen är ute efter att mörda mitt barn.

Men jag känner ändå att... jag behöver sätta fart. Men jag vet inte med vad?

Givetvis försöker jag peta i mig mat även när jag mår illa och sådär, jag har inte rökt en enda cigarett sen jag plussade utan gick över till e-cigg som jag kommer kunna trappa ner nikotinstyrkan på. Kaffet har jag blivit strikt med, åh mitt älskade kaffe. Men nu får jag ransonera det över dagen istället för att bälja i mig utan eftertanke. Och jag använder handskar och munskydd när jag rensar kattlådorna.

Jag ringde kvinnohälsovården igår och fick tid i slutet av oktober. BabyDaddy vill följa med så han ska ta ledigt då, vi ska nog se till att skriva ner frågor på ett papper och ta med oss. Och så tänkte jag köpa hem multivitamintabletter för gravida i veckan också.


Egentligen är det nog bra att det är för tidigt att börja.. ja köpa grejer och ha sig. Har ju mått superpyton och varit stensäker på att jag glidit in i en djup depression. Slutade nästan laga mat, isolerade mig och gjorde minsta möjliga varenda dag. Men nu när jag fick veta vad mitt mående berodde på, inte depression utan graviditet(!) så liksom drog jag på i 170 och trodde det skulle funka? Har ju varit utslagen å tagit uppemot 3 tupplurer om dagen för tusan. Även om orsaken till mitt mående var annat än jag trodde betyder det ju inte att jag magiskt "blivit botad".. Nej.. jag måste nog försöka varva igång försiktigt.


Hur gör man det här? Hur ÄR man gravid?

Likes

Comments