Barndomen.

Saknar allt från när man var liten. Sova i mammas famn tätt intill hennes bröst så man hör hjärtslagen.
När man aldrig behövde gå, man bara satt i den mysa varma sköna vagnen och blev runt körd jämnt.
Började man gråta fanns det alltid någon eller flera som tröstade en.
Såfort man var sjuk eller mådde dåligt var det en popcorn-té-glass dag framför miljoner av alla världens disneyfilmer.
Man behövde inte gråta över kärleken.
Man behövde inte ta stora beslut.
Och man BEHÖVDE inte vara vuxen.

Växa ifrån sig själv för att bli accepterad, för att sen falla ihop när det är försent.

Gillar

Kommentarer