Åh, är så sablans trött på kylan, mörkret och framförallt hostan från helvetet som jag gått runt med i veckor nu. Det är oundvikligt att tänka på ljuset, värmen och vårblommor. Ser fram emot att ha energi över och göra det vårfint hemma. Blivit förälskad i färgen (och namnet!) burgundy och kommer nog försöka att ”våra” till det med enkla ängsblommor i Louise Roes vackra röda vaser som bär just namnet Burgundy Rose. De får mig att tänka på vinröda sammetssoffor placerade i gladjazzig 20-tals klubbmiljö. Föddes jag i fel decennium?

En annan sak jag drömmer mig bort till är (som så många gånger förr) Italien. Såg den dunderfantstiska filmen Call me by your name för några månader sedan och återkommer till den i minnet om och om igen. Allt var liksom magiskt med den; stämningen, erotiken, musiken och ett somrigt och hett nordItalien. Måste nog planera en tur dit snart.

Likes

Comments

Kolla vilken Insta-vänlig och snygg chiapudding jag slängde ihop till vår söndagsfrukost. Toppad med det enda bär man behöver äta om man skulle bli strandsatt på en öde ö. Jag pratar såklart om det väldigt underskattade körsbäret! Ja, äsch, sen gjorde jag min egen granola också som jag strösslade över puddingen. Man kan tro att jag inte alls har en vild 1-åring som gladeligen stör all form av kontrollerad matlagning, jag är själv chockad över att detta lät sig göras.

Resultatet då?
Snudd på oätligt faktiskt (obs! bortsett från körsbären, de var givetvis ljuvliga) Inte ens min pojkvän åt upp. Ett-åringen Ziggy glufsade såklart i sig men jag misstänker starkt att han har dålig kontakt med sina smaklökar, han äter utan att blinka allt som ställs framför honom.

Men handen på hjärtan. Vi tenderar att favorisera detta s.k. superfrö inte enbart pga sin instavänlighet utan framförallt nyttiga egenskaper, och gudinnan ska veta att jag testar många versioner av denna lilla slemmiga pudding.

Denna lilla rackare smakade dock bara mjölkig kokos och hade konsistens som påminde om det man har i näsan.

Jag ger upp nu, hör ni det! Det blir inga fler snygga men äckliga chiafröspuddingar hemma hos oss. Superfröna åker rätt ner i granolan eller brödet hädanefter. Om ingen sitter på Chiafrösreceptet med stort C, då kanske jag kan ge det ett försök till.

So long slempudding!

Likes

Comments

Så, det här är jag. En 35-årig rätt nybliven förälder och silverräv (jaa! man kan bli helt gråhårig av att skaffa barn men min metod är att embracea det) som varit föräldraledig sa pass lång tid att jag börjar sakna ett ställe där jag kan uttrycka mig, den lille tar ju sa mycket fysisk och mental plats i mitt liv (hur gullig och underbar han än må vara, för det mesta). Här vill jag ha min frizon där jag kan gotta mig i allt sånt som jag tycker är roligt och lustfyllt. Det kommer troligen att handla en del om inredning, läppstift, foto, vegetarisk mat, hantverk och om livet it self. Eller vad som nu faller mig in.. Och kanske lite om min hemstad Malmö, för att väga upp den negativa mediebilden av denna fina, lite kantstötta stad. Här händer ju så mycket kreativt och roligt, icke att förglömma! 

Och när vi nu ändå pratar om inredning, lika bra att säga det på en gång. Jag är så himla trött på ljust- och fräscht- normen som råder i Sverige. Missförstå mig rätt, jag kan också tycka att det är härligt att besöka vita, ljusa hem och kan känna harmoni av att vistas i såna miljöer. Jag tycker inte på något sätt att det är fult, men att det råder en sådan norm att hela Hemnet är ljust och fräscht eller att nästan varje inredningsblogg fylls till bredden av vitkalkade väggar, vitmålat plankgolv och grå soffor med ett fång blommor som enda färgmoment, tycker jag blir så ointressant i längden. Det blir liksom pretty men opersonligt och det finns inte så mycket för oss andra, färgglada som gillar det lite oväntade och skeva i ett hem. Okej okej det finns alltid undantag och inredningsmagasinen tycker jag allt mer vågar ta ut svängarna när de visar hem där färg och mönster blandas friskt. Så, med det sagt. Jag kommer nog vilja lyfta alternativen, formerna och färgerna, designers som utmanar normen lite.

En annan tendens som jag känner mig lite trött på (och det är jag inte den första som säger såklart) men det ar det ständiga behovet att vara uppdaterad kring de senaste trenderna. Folk som byter inredningsdetaljer som de byter underkläder (hur orkar det? hur har de råd?). Ena veckan ska lägenheten gå i mässing, andra i marmor till att snabbt byta ut allt mot rotting och jordfärger. Det verkar otroligt utmattande (och dyrt!!) om du frågar mig. Jag har som ambition att inreda med sådant jag vill ha under en lång tid framöver och många av mina inredningsfavoriter är faktiskt möbler jag önskat mig redan som tonåring. Jaja detta ständiga tjat om hållbarhet men vi måste sluta slit/- och slänga sa mkt. det är ju bara så ...

Au revoir för denna gång!

Allt snack om färg, här kommer en explosion av underbart fina grejer som jag kan tänka mig, gammalt och nytt.


Vitras rosa stol Slow Chair, designad av Ronan and Erwan Bouroullec har varit en favorit länge.
Eventuellt den snyggaste soffan jag sett. Wicker Sofa, producerad av rotting, bok och sammet av hantverkare i Frankrike
Swedish Ninjas underbara lampa "Little Darling" står på önskelistan.
Hurricane Lamps av Skogsberg & Smart. Vackra ljuslyktor munblåsta i Böhmen.



Sara Polmars urfina sittmöbel som nu finns att köpa på Bolia.
Den prisbelönta spanska designstudion Masquespacios underbart färgglada möbler som jag sett pryda ett och annat flott modehus. Vill ha!
Reflections Copenhagens kristallbord "Orlando" . Föreställer mig hur fint färgerna reflekterar i ett rum när det kommer in solljus på det.

Likes

Comments