Tisdag kväll, klockan passerar 21. Min roomie går alltid och lägger sig tidigt så jag trippar in till henne för att prata lite och säga god natt. Står och berättar om något och kliar mig på låren av oklar anledning, det kliar helt enkelt. Bakom min roomie ser jag ut genom fönstret och in i fönstren på nästa hus. Där får jag syn på en man som står och vaggar sin bebis; ”åååh vad mysigt han vaggar sin bebis!” utbrister jag och slutar genast klia låren och blir istället fylld av familjelängtan. Några sekunder går sen rynkar jag på ögonbrynen och kisar för att se bättre… Eller? Är det en bebis? Nej, vänta, det är två människor! Två vuxna människor! De dansar! ÅH vad mysigt! Han sträcker upp armarna och VIPS så var tröjan av… what? Hon sträcker upp armarna, och kvar blir två nakna överkroppar. Plötsligt är hennes byxor nere och sen hänger han över henne som är framåtlutad. Han hänger kvar där, ser lite slapp ut, man undrar; händer det något? Rör de sig ens? Märkligt beteende, lustigt förspel. Tycker mig ändå skymta ett kaninliknande juckande. Joo, mycket riktigt, det juckas. Sen reser hon sig och går iväg… Fem sekunder senare dyker hon upp, i fönstret bredvid! Där sängen står högt upp mitt framför fönstret (Vem har så?!). Hon lägger sig till rätta, ruvar lite, och väntar på att han i vardagsrummet ska rycka upp sig. Och inte dröjer det många sekunder förrän testosteronet pumpar och även han dyker upp, krypandes i sängen som Gollum, fast med snoppen hängandes och dinglandes, ollonet riktigt smeker lakanen och man kan ju bara föreställa sig hur taggad han är inombords, som en tjädertupp under parningssäsong. Just när kvällsunderhållningen ska komma igång på riktigt, när jag är på väg för att hämta popcornen och 3D-brillorna, puffa upp kuddarna, redo att smula i sängen och mumsa i mig live-sex, så hamnar de en sekund i verkligheten; och drar ner rullgardinen. Så besviken.

Efteråt undrar jag hur många som har dragit fram kikar’n och spanat på mig om kvällarna. Där finns sällan några gardiner eller persienner, och mycket ofta en balkongdörr på vid gavel, sommar som vinter. Det är kaniner både ute på gräsmattan och inne i sovrummet.

Men vem bryr sig egentligen, det är väl trevligt att underhålla.

Lägger mig, och hoppas att paret mitt emot fortfarande har det trevligt. God natt/ 6

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

(ber om ursäkt för svordomar i förväg) ♡

Helvetes jävla kuk PMS!! Haft det idag...på jobbet också! Men det är bättre nu än förr endå. Jag har jobbat i butik i ca 6 år. Att jobba inom ett serviceyrke där kundbemötande är nr1 är fan inte lätt ibland..om man har PMS som jag då före mens,under mensen och efter. Så ungefär 1 vecka i månaden är jag en normal människa. Great sörru!!  Jag har lärt mig att dölja det väl dock. Men för 6 år sen när jag började jobba i butik efter skolan så var det riktigt illa. Om folk visste vad jag tänkte och jag undrar idag om jag kommer hamna i helvetet för den tiden? Vill inte det. Skulle aldrig kunna tänka SÅ pass illa idag.

Jag kunde sitta i kassan och en gubbe kom och handlade och bad om en snus. En Ettan lös för att vara exakt. Då gick jag och hämtade EN ettan lös. Då säger gubbfan. "Men nej för i helvete inte EN dosa en hel stock ska jag ha" Inuti mig brann det, MEN SÄG DET DÅ FÖRIHELVETE JÄVLA GUBBFAN FAAAN ÄR DU HELT DUM I HUVET ELLER HUR SKA JAG KUNNA VETA DET JAG ÄR VÄL INGEN JÄVLA TANKELÄSARE HELLER FAN!!! skrek jag åt honom.  I mitt huvud då..inte på riktigt som tur va.  Eller när dom vill ha en "triss och med vinst tack" och blinkar till. I mitt huvud: MEN SNÄLLA VET DU HUR JÄVLA MÅNGA GÅNGER JAG HÖRT DEN IDAG OCH ALLA ANDRA DAGAR FAAAN KOM PÅ NÅTT NYTT VA LITE ORIGINELL SNÄLLA KÄRA LILLA NÅN FAAAN AAAAAH.  Men den värsta var endå när en helt vanlig tjej kom och handlade , jättetrevlig dessutom men det enda jag ville var att precis alla på jorden skulle lämna mig ifred och fucka off och jag ville inte vara i kassan jag ville inte träffa någon alls helst denna dag men man måste ju jobba och så har jag fobi för att sjukanmäla mig, skulle aldrig göra det för PMS heller. Iallafall så handlade hon blandannat en gurka och i mitt huvud skrek jag JAHA SKA DU HA EN GURKA OCKSÅ DIN HORA VAD SKA DU GÖRA MED DEN DÅ HORA?!? men efter att ha tänkt det så kände jag bara men snälla lägg in mig på sjukan jag är ju totalt väck nu. Sen fick jag dåligt samvete för min tanke, tur jag var trevlig mot henne iallafall och att jag bara tänkte det. Men jäkligt illa iallafall det fattar jag. Men var dock inget personligt utan just då hatade jag ALLA.

Idag är det inte alls så illa nu kan jag bara bli lite små irriterad och koka till ibland. Finns ju så jäkla goa och fina människor/ kunder. Men vissa alltså vissa, är fan helt jävla dum i huvudet ibland. PLUS! MÅSTE NI TRYCKA ER FÖRBI MIG SÅ JAG FÅR FLYTTA PÅ MIG NÄR JAG HAR 701103 GREJER I HÄNDERNA OCH RUNT OM MIG NÄR DET FINNS 10 ANDRA PRECIS LÅNGA VÄGAR ATT TA !! SEN KAN NI JU SLUTA SKRIKA SOM EN GALNING OCH VISSLA PÅ MIG NÄR NI VILL HA HJÄLP SOM OM JAG VORE EN HUND!! OKEJ!!!. puhh. sådär ja nu känns lite bättre.  Har en kollega också som kan få mig att se svart ibland . Och DU! DU som skällde ut mig på självaste JULAFTON!! PÅ JULAFTON??????!!!!! för att DU såg fel pris och vägrade inse att du har fel. HOPPAS DU INTE FICK NÅGRA JULKLAPPAR.

usch nej ska sluta nu. kom ihåg nu att jag älskar också människor och kan vara trevlig....ibland. Åh hoppas att någon mer är som jag? det vore skönt.

peace out!

// 1.

Likes

Comments

Jag och min sambo har varit tillsammans ett bra tag, man vill gärna hetta till det för att behålla ”glöden” i förhållandet. Det är väldigt lätt att man hamnar på latsidan när det kommer till den fysiska kontakten. Men under våra snart 7år har vi haft otroligt sex men också mindre bra sex. Det finns ett minne från våra första år som är både skönt och ont.

Vi skulle vara husvakt och låt oss säga att duschen var stor, få plats med 5 personer-stor. Självklart passar man på att duscha tillsammans när man har möjligheten! Vi är naken, tvålar in varandra och kommer in i stämning. Vad mer kan man säga än att vi hamnar på golvet, jag gränslar honom och kör. Det var hett, riktigt hett! Men golvet var en plastmatta (nyrenoverad) och det var tvål och vatten så mina knän gnuggades mot golvet...ser ni vart detta kommer? Efter ca. 10min efter vår otroligt sköna stund och vi båda var nyduschad och påklädd, så börjar det svida... Nästan så man blev galen! Jag pratar inte om små brännmärken utan tänk er storleken av botten av en Ben & Jerry på vardera knä. Det gjorde så ont och det tog tid innan mina brännmärken var borta.

Tips från coachen: Gränsla inte någon på golvet av en dusch, du kommer få rejäla brännmärken av all friktion. Men det var otroligt skönt, inte brännmärkena men sexet.

// 3.

Likes

Comments

Japp då ligger jag här i sängen igen, vaknade strax efter 6.00 för att sambon skulle kliva upp till jobbet, men jag har som tur är lyckats somna om en stund. Det får man göra när man har sovmorgon.

Nu ligger jag alltså här ensam och ni undrar säkert om jag fick till det igår. Svar: nej! Besviken: ja!

Och nu undrar ni säkert varför? Jo det ska jag tala om för er! Han vaknade på fel sida, ont i halsen och sur (kan vara jag som smittat med halsont). Han klev upp och tog en dusch, gjorde lite matlådor och satte sig vid datorn. Happ, där slöt musslan sig kan jag lova.

Okejdå han gosade pyttelite innan han klev upp och då tänkte jag "yes! nu händer det" men det var kortvarigt för det var tydligen jättebråttom till duschen eftersom han inte hade duschat sen fredagkväll. Aa han luktade lite illa men jag tänkte wtf skitsamma, man luktar ändå lite illa efter sex så vi kan lika gärna duscha efter.

Hur som helst, där låg jag kvar i sängen övergiven, sur och fortfarande lite kåt. Thank god att det finns porr! Det fick duga för mig den morgonen.

Nu är han borta till torsdagkväll, bättre lycka nästa helg kanske.

/4.


Likes

Comments

Mitt första inlägg här får handla om min första kärlek. Mitt viktigaste, finaste och sorgligaste kapitel i mitt liv. Hur beskriver man det kapitlet med ord? Det var så stort och slutade så fel. Orättvist. Ledsamt. Tragiskt. Det slutade så det absolut inte fick sluta. MEN- vi tar det från början.

I mina unga dagar fanns det en kille i stan som var sååå snygg. Drömkillen enligt mig. Sommaren när jag var 15, snart fyllda 16 började jag umgås med hans kompisar och honom. Slutet av den sommaren blev vi tillsammans. JAG VAR ÖVERLYCKLIG. Jag beskriver inte händelserna mellan eller varför det tog slut. Då blir detta en bok. Men jag kan berätta att han var den bästa människa jag mött. Än idag är han den enda jag mött som besuttit de egenskaper jag personligen tycker är logiska och enkla ”krav” man kan ha. Han var ödmjuk, snäll, omtänksam, rolig, ärlig, nyfiken på livet (lite för nyfiken), kärleksfull, spännande, djup, lätt att prata med och stor respekt för sin omgivning. Allt det och mer därtill.

30 januari 2011 lämnade du oss, livet och jorden. I år är det 7 år. 7 jävla år, och jag andas än.

Söndagen den 30 januari kl: 19.00. Jag stod i duschen. Min telefon ringde. Det var hans bästa kompis. ”E, jag tror att J är död”. Jag ramlade ihop. ”Jag ringer snart tillbaka”. KLICK. Jag satt kvar i badkaret. Jag ringde tjejkompisen som jag skulle träffa den kvällen för att se Solsidan. Jag skrek och grinade och hon hörde inte vad jag sa. Tillsist fick jag fram ”J kanske är död...! Jag ringer snart igen.” Min telefon ringde igen. ”Han. Är. Död”. Jag kravlade ur badkaret och satt på golvet. Mamma kom in och jag mötte hennes blick. J har dött. Jag tog på mig kläder och sprang så fort jag bara kunde till lägenheten. Utanför stod två av hans bästa kompisar och ena killens flickvän med kompisar. Jag sprang upp till lägenheten och klev in. Där stod ambulanspersonal och polis. Jag kollade på dem och sa ”Rädda honom. Det kan INTE vara försent.” Det var tyst. De sa ingenting, det var fortsatt tyst och de kollade ned i golvet. All luft gick ur mig och jag föll ihop på golvet. Det kunde inte vara sant. Han var död. Polisen skjutsade oss till sjukhuset. Natten på sjukhuset. Natten med att kolla igenom ALLA bilder och filmer på honom och oss på datorn. Natten med att ta en lång promenad i minusgrader. Månaderna efter är som ett svart hål och luddiga minnen. 

Det enda jag tänkte dagarna efter var: Ska jag lägga mig ner och dö med honom nu eller ska jag fortsätta leva? Såklart valde jag att fortsätta leva. Jag vela inte dö. Jag tänkte så för att orka kliva upp på morgonen, orka gå till skolan och för att orka andas ett andetag utan honom. Det var mitt sätt att få mig själv att inte stanna upp. Livet runtomkring fortsätter- fast man själv vill stanna upp och pausa hela jävla världen.

Hur orkade jag fortsätta att andas då? Jo jag hade fantastiskt stöd av min familj och hans familj. Men främst MINA VÄNNER. Dessa vänner som jag har denna blogg med.

NI FICK MIG ATT FORTSÄTTA ANDAS. Att gå till skolan, leva, ta studenten, skratta, gråta och att prata om honom. Genom att jag fick och får prata om honom med er så lever han vidare.

Det finns inte ord för hur tacksam jag är för allt stöd jag fick och får av dessa tjejer, tack vare dem överlevde jag den största och svåraste sorgen i mitt liv.

Idag, snart 7 år senare är jag så tacksam. Tack vare J är jag den personen jag är idag. Jag har tappat mig själv på vägen många gånger men mina vänner har lett mig tillbaka på rätt spår och tanken av J har hjälpt mig att verkligen vilja ta rätt väg i livet. Att hålla fast vid mina värderingar och att stå upp för rätt och fel.

Tack för att jag mötte dig J. För att du var den du var. För att du formade mig. Du är mitt viktigaste, mest kärleksfyllda och ondaste kapitel i mitt liv. Ganska kort kapitel om man tänker på mitt 25 åriga liv, men fan så viktigt. Genom oss lever du vidare.

Och tjejer. Till er: TACK. För att ni lyssnat och lyssnar. Stöttat. Sov med mig för att jag skulle orka kliva upp till skolan. Jag kan inte tacka er tillräckligt, men tack för att ni är dom ni är. En sak har jag lärt mig. Livet händer. Kärleken händer. Döden händer. Det viktigaste för mig i dessa faser genom livet är NI. ❤️

Är det nu jag ska lägga mig ned och dö med dig? Nej. Jag reser mig upp. Fortsätter att andas och en vacker dag så lever man igen.

//5.

Likes

Comments

Här ligger jag i sängen och har varit vaken i 1,5 h. Sambon ligger bredvid och andas tungt och kommer säkert sova en timme (eller två) till.

Som rubriken lyder har vi alla ett underliv som alla gånger inte vill samarbeta med resten av kroppen, just mitt underliv bestämde sig redan i augusti för att strejka. Under mina 24 år har jag haft ett felfritt underliv (förutom lite lågt ph-värde ibland) men det har väl alla.

Sen är det ju det här med blödningar, cellförändringar (operationer), antibiotikakurer, återkommande svamp, torra slemhinnor.. ja du vet, det slutar liksom aldrig. Det går som i en ond cirkel.

Det betyder alltså att sexlivet har drabbats rätt hårt. Från att haft sex 2-3-4 gånger i veckan till 12 gånger på 6 månader, det betyder alltså 2 gånger/månad under ett halvår. Nu blev det lite matematik här men det var nämligen så att min "mens- och sexapp" visade det. Sen vill jag bara poängtera att dessa 12 tillfällen inte har varit speciellt sköna. Det har mest varit "men nu kanske det inte gör ont längre, vi provar" och likförbannat så har det svidit och gjort ont ändå.

För att vara två ganska sexuella personer är det rätt påfrestande för psyket. Allra helst för mig som sitter med problemen. Man känner sig tråkig, äcklig och otillräcklig. Man är rädd för att sambon ska tröttna och hitta någon annan att få ett bättre sexliv med. Nu är jag som tur är lyckligt lottad som har en underbar sambo som stöttar mig genom alla dessa problem. Han har torkat mina tårar och tröstat mig många gånger.

För att försöka avrunda detta inlägg ligger jag nu och väntar på att han ska vakna, idag är det precis 4 veckor sedan senaste tillfälle gavs och nu känner jag att det är dags att prova igen. Morgonsex är det bästa! Snälla gode gud, säg att jag (vi) äntligen kan ha ett normalt sexliv igen.

Om det fortfarande gör ont tänker jag anmäla gynmottagningen.

Tack och hej bittertjej

/4.

Likes

Comments

(Känsliga läsare varnas för grovt och lite äckligt innehåll)


Jag är 24 år och gift med min själsfrände. Det låter klyschigt men det vet jag för att jag älskar honom och för att vi har tagit oss igenom höga hinder, vi litar på varandra och vi båda är helt sjuka i huvudet och alldeles för bekväma i varandra sällskap.

Att prutta och bajsa inför varandra inga problem och vi attraheras endå av varandra. När min man går och hämtar en stor gren med stora vassa taggar på för att fixa stopp i toaletten för att jag har skitit och använt för mycket papper. När vi har diarré så är vi aldrig late med att berätta det för varandra. Det är kärlek på hög nivå det. Att raka varandras rövhål är en annan grej. Sjukt I know, men svårt att komma åt själv ju?

Ibland när vi har sex brukar vi låtsas vara varandra och imitera varandra hur vi ser ut när vi får orgasm , riktiga teaterapor. Men jäkligt roligt. Vad är det mer? Nej men det där är nog endå top 5 sjukaste.Resten är nog ganska vanliga grejer som att prova varandras underkläder och skratta ut varandra,

Har också lärt min man allt precis allt om mens och PMS detaljerat. Lite gulligt när jag träffade honom när vi var ännu yngre så visste han typ inte vad mens var och han hade skymtat en binda men trodde det var en grej för att göra det mjukt och skönt för lilla fiffin. Han brukar även släppa av en jäkla brakare högt och tydligt när vi befinner oss bland massor av folk och skylla på mig. PINSAMT.

Vilket vidrigt par tänker ni säkert nu. Ja kanske det, men vi har jäkligt kul också.

// 1.

Likes

Comments

Mitt första ligg..även mitt största misstag. Så många faktorer som gjorde att det var dömt att misslyckas. Fyra anledningar varför. 1. Gillade inte killen 2. Gjorde det endast för att bli lite mer "erfaren" inför träffen med killen jag faktiskt var kär i 3. Han var också oskuld. 4. Vi skulle använda kondom.

Nu ska jag berätta hur det gick till. Det var katastrof!!! MEN har även blivit en återkommande berättelse på tjejkvällarna som får alla att vika sig av skratt. Vet inte varför jag hängde med snubben. Han var väl lite snäll endå absolut och passade någorlunda in i den modell utseende mässigt som jag normalt gillade. Lite utländsk och mörk. Men en totalt oskön personlighet och hade noll känsla för vad man ska och inte ska säga till en tjej. En av grejerna han sa va "så sjukt att jag alltid hamnar med dom mulligare tjejerna" och "trodde du va värsta hårig i arslet men man är alltså brun i röven" ???!?!? Eeeh någon som tittat för mycket på porr med blekta anus eller, mannen please?! Hur som helst det hände och jag var 20 år, jag var enda oskulden kvar av oss och jag ville bara bli av med den inför min träff med en nyfunnen Crush som jag verkligen gillade.

Hursomelst så hade jag och denna snubbe setts lite i brist på annat och hade på något konstigt vänster kommit fram till att vi skulle ta varandras oskuld , om man ens säger så? "Hjälpa varandra litegrann" HAHA! Han kom hem till mig sa några osköna grejer som vanligt sen klädde vi av oss. Det var som saharaöknen där nere. Okåt så in i helvete. Inget förspel nej nej. Sen skulle vi upp med den där jävla kondomen! Och jag trodde snubben lärt sig det där iallafall i skolan eller nått. Nejdå! han kunde inte ens få på den själv så jag var tvungen hjälpa till lite. Jag som hade kämpat för min oskuld förut och fick suga en hel del kuk för att behålla den (det tar vi i ett annat inlägg) men jag hade bara stött på omskurna snoppar. Och skulle nu hjälpa en kille men förhud att sätta på en kondom. Hur gör man? Ska huden dras bak eller inte? Svårt att veta för 2 oskulder. ( vi hade kondom då jag inte använde något preventivmedel då) Det gick inte så bra men den kom på tillslut iallafall. Sen la vi oss i sängen och han stoppade in den tydligen. Han frågade "är jag inne?" Och jag svarade "vet inte" för jag kände NADA?! Inte han heller tydligen.Alltså hur kan man inte känna något? Min fi**a är fan inte stor var det enda jag tänkte då. Sen kände jag väl "något" men inget som var nått skönt. Sen började killen jucka på ett väldigt ja hur ska jag säga "höfterna hängde väl inte riktigt med om man säger så" . Och saharaöknen befann sig nu i sitt sämsta skick någonsin trots besök. Han guppade så mycket på min mage så jag fick bara korta hetsiga andetag på utandning, testa själv så kan ni föreställa er. Då utbrister killen "men vad fan är det där för andning då"? Och jag svarade "ursäkta men det är fan som om du står och hoppar på min mage!" Det fortsatte och vi provade olika ställningar och vi båda hade samma tanke i huvudet..va fan känns det inget för ? Sen...ja nu ni ska ni få höra! Sen tar killen fram mobilen mitt under akten och GOOGLAR?!? han googlar hur ligger man? Och ligger och läser det samtidigt som han juckar som en stel.. ja, jag vet inte vad! då fick jag nog! Jag sa att jag inte ville mer. Allt var så extremt osexigt så att jag typ ville spy. Vi sov och nästa dag klev han upp och åt en liten "frukostlåda" som han hade med sig hemifrån . Alltså??? Ni hör ju. Han åt den själv i mitt kök sen åkte han hem och nästa dag dumpade jag honom. Crushen jag skulle träffa som jag ville vara lite "erfaren" för var mitt andra ligg och var helt underbart och han är idag min man.( kan vi också ta en annan gång) Både han och jag önskade att jag väntat. Men! det blev en jävligt bra historia.

// 1.

Likes

Comments

Vad är det som gäller nuförtiden? Är Tinder lika glödhett som när appen kom? Vilka vägar går folk när man vill träffa någon? Hur gick jag tillväga för att träffa min ”han” med stora bokstäver?

Förr använde man sig av den inte så stora skolkatalogen med klassfoton för högstadieskolor i kommunen, för att sedan leta upp personen på bilddagboken. En sämre version av Facebook och Instagram om ni frågar mig. Men det var så jag fick upp mina ögon för min nuvarande sambo, klassfoton och bilddagboken.

Jag har aldrig använt tinder, aldrig behövt swipa höger/vänster. Jag har mitt på det torra som folk brukar säga. Min första, och de blev så rätt! Klyschigt säger ni kanske? Klyschigt och fantastiskt säger jag!

Men varje förhållande har toppar och dalar, och det är där mina vänner kommer in. Jag lärde känna dem i olika omgångar, dagis, mellanstadiet, högstadiet och sedan gymnasiet där vi strålades ihop! Alla upptåg vi har varit med om, alla kvällar som oftast blev lite för högljudda för allt skratt, kanske berodde det på allt naturgodis och chips? Alla tankar var samlad i ett och samma rum och nu i samma blogg. Det är en ära att kalla dessa fantastiska kvinnor mina vänner och jag är så lycklig att dem finns i mitt liv.

Nu far jag vidare mot ännu en högljudd kväll med dem som jag med värme kan kalla vänner! ❤️

// 3.



Likes

Comments

Hoppar på tåget. Ska hem från min pojkvän. Tillbaka till vardag, skola, stress, extrajobb. Bort från min kärlek som jag inte kommer få träffa igen på flera veckor. Tillbaka till den staden jag växt upp i, där jag har familj och vänner.


Vännerna. Mina vänner som bestämde att vi skulle starta en blogg. En blogg, lika som vi hade i gymnasiet. Jag sugs lite motvilligt tillbaka till gymnasietiden. Alla minnen, allt vi gjorde, allt jag gjorde.

Men nu är vi ju vuxna. Allt ligger bakom oss. Eller hur? Eller är det så att allt vi gjort alltid kommer att följa med oss. Är det de sakerna som gör oss starka och som gör att vi tjejer fortfarande håller ihop.

Alla problem vi hjälpt varandra med, alla hemligheter vi delat, alla fester vi varit på och alla myskvällar med chips och godis för en hel armé.

Det finns så många minnen. Jag är lycklig som har dem. Lycklig som har mina minnen och mina kompisar kvar. Tack! ❤️

// 2.


Likes

Comments