Som en boll. Det räcker nu. Dags att ge upp

Postad i: Det som varit..
Att min inställning till vård är som den är beror på många saker. Genom åren har jag bollats runt som en boll på sjukhus, BUP, ätstörningskliniker, behandlingshem, HVB-hem o psyk, olika terapier, ridterapi, DBT-terapi, KBT-terapi, ätträning, dagvård, boendestöd, Team Liv, LSS, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, hälsoterapeuter, akupunktör, o hur många läkare som helst.

Halva mitt liv har jag ägnat åt detta.
13 år, 13 år av ångest, 13 år av självplågeri o självmordsförsök.

Varför kan ni inte bara döda mig istället för o plåga mig?

Jag ska väl tillägga att jag även har haft bra perioder under dessa år. Jag har lyckats med saker o vunnit många strider.

Den 13 augusti 2014, då jag återigen vart inlagd på psyk o denna gång på tvång, svor jag o spottade på läkaren som låste in mig. Som jag tidigare skrivit sa jag då den dagen att:
-Ni kan inte hjälpa mig. Jag dör hellre än att ta eran hjälp!

Nu har det gått 3 månader o 1 dag. Allt för lång tid. Hade jag samarbetat från dag 1 hade jag inte varit här nu. Men jag hade bestämt mig. Svensk sjukvård ska inte få vinna över mig. Jag tänker inte ge upp. Det är NI som ska ge upp för er hjälp hjälper inte iallafall. Hade den gjort det hade vi inte suttit här nu..
Jag har bidragit till att min situation ser ut som den gör, ja. Varje mål mat jag kastat, varje tillfälle jag fått att motionera eller spy..
Kanske dags för mig att ge upp.. Ge svensk sjukvård en chans till. Törs jag? Har jag nåt val?

Ska vi leka kan vi leka samma lek eller? Jag är inte omöjlig, jag är bara jävligt envis.



Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229