Senaste nytt

Postad i: Just nu..
Allt blir till vardag. Alla dagar flyter ihop o tiden står still. Alla är trötta o slitna. En hård höst har satt sina spår. Jag sa till farmor att du har nog kört Sverige runt för min skull under hösten. Jag vet inte heller hur många timmar hon suttit i telefon för min räkning. Hopplöst. Meningslöst, lönlöst. Ingen valuta för pengarna. Dålig utdelning..kasst.
Skulle min familj va en styrelse skulle jag eller farfar med sina kraftiga jordbrukar nävar vara ordförande, farmor vice ordförande, mamma sekreterare o övriga familjemedlemmar ledamöter. Pappa kan va kassör haha.
På möten väger mina ord tyngst. Vad vill du? Kan du tänka dig dethär?
-Tänk nu noga Sanna, dina ord väger 500 miljoner gram.. mina ehh.. hmm.. 500 001 miljoner gram,Sa farmor.
Jag tänkte men ville ligga lågt. Förväntade mig inget men hade krutet nerpackat i väskan OM det skulle behöva kommas till användning. Onödigt att elda för kråkorna som farfar brukar säga.
Jag pratar om läkarbesöket 4/2-2015 på Citymottagningen, Drottninggatan 30.
07.40 hämta farmor mig. I det stora rummet samlades dietist o skötare från ätsektionen samt läkare o verksamhetschefen för mottagningen. Det var han som ville vara med på mötet. Inget jag bett om men såg det bara som en fördel.
Sedan jag vart utskriven har jag varit på mottagningen 2 gånger o hämtat medicin. Under januari fick jag några tider samt en läkartid men tackade nej. Efter att farmor, mormor o mamma varit på möte hos en familjeterapeut o verksamhetschefen sades det att för att jag överhuvudtaget ska få någon form av vård måste jag gå med på att gå till mottagningen o träffa läkare. Annars kan dom inte remitera mig vidare. Tillslut gick jag med på att träffa dom o läkaren men det sved. På det första mötet prata vi bara om hur läget va just då o hur jag tänkte mig att vi skulle lägga upp vården framöver.
För så dum är jag inte att jag inte vet att jag behöver hjälp. Jag behöver mycket hjälp helst dygnet runt. Ändå känner jag mig lite tappad o fattar inte hur vården resonerar..Från att va tvångsvårdad o behandlad som en döende till att knappt träffa någon inom vården, inga vägningar, inga kontroller på mitt hjärta inga rutiner inget inget inget. Och det beror såklart på att jag tackat nej. Man kan ju inte börja sy utan tråd lixom. Under januari va min inställning nej nej nej.. Och jag tackar ju inte nej för jag är dum o envis. Jag tackar nej pga att jag VET att dom inte har något att erbjuda. Nej nej nej.. varför elda för kråkorna?? Min tid o energi kan jag lägga på annat än att störa mig på vården som ändå knappt existerar.
Hade min fysik varit bättre hade jag inte brytt mig alls. Nu vet jag o känner av att 13 år av misshandel mot mitt eget kött o blod har satt sina spår o döden är närmare än vad jag tror.. Men fysiken kan byggas upp på nytt. Jag kan bygga muskler o lägga på mig vikt. Det är ett större frågetecken kring mina organ o det största problemet sitter i huvudet o då spelar det ingen roll hur mycket jag väger eller hur mina organ mår. Ni får tycka det låter likgiltigt men jag har accepterat fakta. Jag kommer alltid ha ett annorlunda förhållningssätt kring mat,träning mm. Det har blivit kroniskt o det har jag fått höra. Redan för herrans många år sen. Jag va svag o dålig. Sanna hade fått anorexi o alla ville förstå o hjälpa. Mamma låna böcker om ätstörningar från biblioteket. Dom va väl bra men nyttjade dom mer som instruktionsböcker till "så här hamnar du snabbast i graven" typ..
Minns att mamma o jag låg i deras dubbelsäng o läste. Mamma snyfta till o jag tittade på mamma.
- Om det här pågår förlänge kan det bli kroniskt Sanna. Sanna du måste ur det här nu.
Ut ur vad? Jag är inte sjuk. Jag kan bara inte äta utan hatar bara siffror, vågar,mat,kalorier mm.. det är väl ingen big deal?

Åter till nuläget. Jag har tagit emot o tackat ja till de tider jag fått inom öppenvården. På läkarbesöket lyfte jag frågan om utomlänsremiss. Visste vad ja skulle få för svar o ville mest bara veta hur många pinnar ja skulle peta in i brasan.. hur mycket nedpackat krut som behövdes. När verksamhets sa att mottagningen o utomlänsremissgruppen redan hade 6 andra personer utplacerade på behandlinghem (olika diagnoser) o att det va deras maxbudget så kände jag att jag kunde lika gärna lämnat både krut o tändare hemma.
Farmor lyfte frågan om behandlingshemmet i Mora o nämnde att dom har väldigt goda behandlingsresultat samt att vården där är väldigt kostnadseffektiv om nu prislappen va så viktig.
Men som förväntat kunde jag radera frågan om behandling i annat län från listan över frågor.
-Vad kommer ni göra för att hjälpa Sanna då? Ni kan ju inte bara släppa henne vind för våg. Först detta, jaa jag vill kalla det övergrepp, då ni låser in henne i flera månader o krossar henne totalt o bara tjatar om att hon ska äta o gå upp i vikt o sedan nu... ingenting...jag förstår inte?? Farmor kände sig maktlös, jag såg det i hennes ögon. Hon kände sig maktlös över att hennes röst inte gjorde sig hörd. Mina 500 Miljoner ggram tunga ord hade vägt över även stt jag inte sa mycket. Hennes lilla gram va bara en fis i rymden.
- Hon äter ingenting, eller hetsäter o kräks, är ute o går, lagar mat o gör matlådor åt familjen, bakar dubbel sats o bjuder men behåller minst hälften för sig själv för att bunkra inför kommande hetsätning.
- Tar du din medicin? frågar läkaren.
-Ja jag har börjat med det nu igen sedan några veckor tillbaka o när ja tar den tappar jag ännu mer aptiten o kan svälta mig ännu längre. Blir typ hög... duracellkanin.
- Så du kräks mindre när du tar den?
-Ja.. vad ska jag spy upp om ja inte äter nåt??
- Ja men det är ju bra!!
-BRA!!?? Farmor kunde inte va tyst. Så det är BRA att hon svälter sig heeeela dagarna fram till kl 16-17?
-När börjar hetsätningen annars när du inte tar din medicin?
- Framåt lunchtid. När jag bakat o lagat klart all mat.
- Ja men då är det väl bra? Att du lyckas skjuta upp hetsätningen?
-Mm jättebra, toppen, kalasbra, alla tiders.. gör vågen för mig.
Asså...Hahaha.. driver hon med mig eller?
Det är bättre att jag svälter mig hela dagarna o inte får i mig varken mat eller annan dryck som kaffe än att jag börjar hetsäta o kräkas vid kl 12.

Okej.. och så ska ja som vanligt berätta summan av kardemumman utav detta läkarbesök. Vad citymottagningen o ätsektionen i Norrköping erbjuder mig för hjälp i dagens läge.
Trummvirvel...... drun drun drun... FRUKOST.... tadaaa!
1 dag i veckan ska jag sitta och åka 6 mil för att äta frukost i 45 min och betala 100 :- / gång.
Wow.. landstinget i Östergötland levererar..
-Ska jag ta med mig min egen frukost då eller?
Dietist o skötare kollar som frågetecken på varann... sedan vänder dom blicken mot verksamhetschefen. Med 10 ögon tittandes på sig kan han inte annat än säga
- Det står mottagningen för. Du får väl bestämma med dietist vad du vill o kan tänka dig att äta
-Då tar jag plankstek well done med flottig bea o smörstekt sparris tack! Gärna Irisch coffe till oxå.
Nää vars.. har inte bestämt va ja ska äta för frukost än.. blir väl gröt.
Kunde inte hålla mig för gaarv när ja fick höra ffarfars reaktion..
-De va jävligt dyr gröt.. får du 7 portioner då så du står dig hela veckan eller har dom tänkt att du ska överleva på en tallrik gröt i veckan?
Hahaha va ska ja säga eller göra, det är bara skratta åt eländet.. det ända jag vet är att fortsättning följer..
  • Postad i: Just nu..
  • 286 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229